Välkommen hit!

Hej alla ni som har hittat hit via tidningen Vi Föräldrar (och alla ni andra, förstås!)!

Jag som skriver Alwildas grymma boktips heter Liselotte Hasselskog och jag är butikschef för en barnbokhandel som ligger i Alingsås (och så här skeptisk kan jag se ut när jag tvingas att vara med på kort ...). Jag har länge tyckt att det har varit boktipsen och bokpratet som har var viktigt här, och inte vem jag är. Men om någon nu trots allt undrar, så är det inte viktigt för mig att vara anonym heller, utan då berättar jag gärna. Jag är ju faktiskt väldigt stolt över vad jag jobbar med och det jag skriver om här!

Just nu ligger bloggen på lite sparlåga eftersom jag är föräldraledig (Carl, min son, fyller 6 månader om ungefär en vecka), och således inte är lika uppdaterad som vanligt. I september, när jag börjar jobba igen, så kommer jag att fortsätta att bombardera er med nya grymma boktips! (Kan bli ett och annat innan dess med, men det får ni se som en bonus.) Till dess så vill jag rekommendera etikettfunktionen i högerspalten, där kan ni hitta boktips indelade i olika ålderskategorier.

Och om ni undrar över bloggens namn: jag heter Alwilda i andranamn, efter en piratdrottning som härjade i våra vatten för väldigt, väldigt länge sedan. Så länge sedan att man inte längre kan vara säker på att hon faktiskt fanns på riktigt. Men jag finns på riktigt. Det lovar jag!

Och ja, boktipsen. De är faktiskt riktigt grymma.

En sällsam känsla av frihet

Jag har lovat mig själv att under hela året som jag är mammaledig så ska jag inte köpa en enda bok. Jag ska läsa olästa böcker ur mina bokhyllor (vissa av de olästa reafynden börjar bli pinsamt gamla nu), låna på biblioteket och på sin höjd klämma in något nytt läsex som vi har fått till bokhandeln (går på skattjakt en gång i månaden).

I reafyndväg har jag hittills hunnit med Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (som jag verkligen gillade när jag väl kom in i den, efter att ha haft den halvläst i något år) och jag har precis börjat på Kafka på stranden och Tidsresenärens hustru (förste styrman tjatar om att han vill se filmen, men jag måste ju läsa boken först!).

Från biblioteket har jag läst de sista böckerna om Väktarens lärling (jag kan bara inte sluta läsa den serien, och det händer nästan aldrig annars med ungdomsserier. Jag brukar bara läsa första boken för att ha ett hum om nivån och vad det handlar om - men häxor och spöken på engelska landsbygden är helt enkelt för oemotståndligt för mig) och faktiskt Rebecca (av Daphne du Maurier) som jag fick för mig att jag inte hade läst. Det visade sig att det hade jag, men den var bra andra gången med.

Ur bokhyllan har jag annars precis också avslutat ungdomsfantasyn Ondvinter av Anders Björkelid. Jag gillade den, även om den kanske inte var varken nyskapande eller fantastisk på något sätt. Men den rätta fantasy- och vinterstämningen infann sig, och jag sträckläste den således samtidigt som jag stod och vagnade sonen i entren (eftersom det var snöstorm utanför och förste styrman hade jobbat natt).

Mitt läsår artar sig alltså ganska bra ändå, och en sällsam känsla av frihet landar mjukt mellan bladen. Inga krav på att läsa det senaste hela tiden för att kunna guida kunder i bokfloden, utan bara alldeles precis vad jag känner för - i ett helt halvår till!


(Och efter det halvåret kommer jag givetvis att klättra på väggarna efter att få sätta tänderna i höstens bokutgivning, så att jag kan få stilla mina bokälskande kunders outsinliga törst efter de bästa råden igen. Det är trots allt det som är mitt kall.)

Och alltihop är den här snygga killens fel ...

Jag har verkligen inte tid att blogga och twittra och allt det där längre, som ni kanske har märkt. Men det är bara ett TILLFÄLLIGT avbrott, jag lovar. För det kliar något alldeles vansinnigt i mina fingrar så fort jag har läst en bra bok, eller bara råkat tänka en så där särskilt lyckad tanke. Jag beräknar att vara tillbaka i full bloggform i september igen. Bara så att ni vet. Bara så att ni slipper undra.

Och visst är han bara sååååååå snygg???

Mumintrollen är BÄST!

Så himla fina. Och bra på att lyssna är de också!

Min söta unge

Som ni kanske har märkt så går bloggandet sådär. Det beror bland annat på att jag inte har någon som helst ANING om vad det har kommit för nya böcker, än mindre läst dem. Lite beror det också på att min unge är så gullig. Det är så roligt att gosa med honom att jag glömmer att blogga. Till sist så beror det också på att det tar en EVIGHET för mig att läsa ut en bok just nu (det var den där gulliga ungen igen, ja).



För tillfället håller jag i alla fall på med Staden som slutade andas av Kenneth P. Harvey. Har läst ca en tredjedel, och än så länge är det en lättsam, underhållande och precis sådär lagom spökmystisk historia som jag gillar (tänk väldigt mycket Människohamn och lite grann Stephen King).

Men som sagt. Min unge. Det blir nog en bokslukare av honom med ändå ...

Don't cry for me, Bokmässan ...

... the truth is I never left you!

Jag måste bara vara hemma och pussa på min bäbis i år istället. Men jag tänker på dig hela tiden. Och jag kommer tillbaka igen nästa år. Promise!

(I love you and hope you love me.)

Smekmånaden är över ...

... men det roliga har bara börjat! Igår fyllde Calle 1 hel månad (hurra, hurra, hurra, hurra!), och det är alltså dags för mig att våga mig ut i verkligheten igen. I alla fall litegrann. Och att börja blogga lite igen tycker jag känns sådär lagom avancerat. Nu dröjer det ju inte heller så länge till innan jag faktiskt kan börja konsumenttesta barnböcker på den tilltänkta målgruppen här hemma (ännu mer hurra!!).

Under månaden som har gått har jag dock upptäckt de svidande följderna av att inte jobba - man kan inte längre läsa alla nya böcker så fort de kommer ut. Inte ens bilderböckerna. Siv sover vilse (Pija Lindenbaum) kom ju till exempel ut i början av september, och jag håller på att förgås av längtan att få läsa den! För trots besök i bokhandeln - av just denna anledning - så har jag ändå inte lyckats med detta konststycke. Calle var helt enkelt inte på läshumör, utan lite mer på "gallskrika-hysteriskt"-humör.

Och, ja, let's face it. Trots att jag är en piratdrottning och normalt inte låter mig hunsas, så är det piratbebisen som står för de flesta besluten i den här familjen just nu. Och beslutet den här dagen var alltså att Grymme-Carl inte ville läsa, och då skulle minsann ingen annan få göra det heller (inte ens de livrädda kunderna som hukade för Carls vrede bakom hyllorna. De kommer inte våga öppna en bok på flera veckor av rädsla för repressalier).

Tja, vad ska man säga? Bör jag vara orolig över att bokslukar-genen kanske har hoppat över ett led? Ska jag kanske akutstarta lästräningen direkt? Själv har jag i alla fall fixat så att jag ska få hem en del läsexemplar av nyheter, och i december börjar jag jobba lite smått igen. Tills dess får jag blogga så gott det går om vad jag faktiskt lyckas läsa - och konstatera att jag i alla fall är en mycket stolt mor till en framtida piratkapten med osedvanligt starka lungor och mycket lovande diktatoriska talanger.

Pytteliten piratbäbis i hamn!

Född: 17 augusti kl. 10.07
Vikt: 3690 g
Längd: 50 cm
Sponsrad med reklammössa: Ja
Snyggast i Sverige: Vadå "Sverige"??? Gnugga er i ögonen, här kommer jag världen!

Två bästa ungdomspocketarna just nu

De här två ungdomspocketarna är de som älskas mest av våra kunder just nu! (Det vill säga de som har läst dem kommer gärna in och tackar så VÄLDIGT mycket för tipset och håller små tårögda tal över hur BRAAAAAA de var!) Så, enjoy:

Hungerspelen av Suzanne Collins

"24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.

Det är årets största tevehändelse. Allt direktsänds. De utvalda ungdomarna stylas, intervjuas, tränas och får möjlighet att locka till sig sponsorer innan de släpps ut på arenan …

Spelens utgång: Den som överlever får åka hem...

En gastkramande framtidsroman om liv och död. Det är upprörande, spännande, romantiskt och omöjligt att sluta läsa." (Bonnier Carlsen/Månpocket)

Jag har alltid varit väldigt förtjust i framtidsskildringar, det ska villigt erkännas, men i det här fallet är jag i alla fall inte ensam. Hungerspelen har lyckats med konststycket att hitta en alldeles egen nisch bland ungdomsböckerna. Riktigt bra och spännande, med en hel del att fundera på!


Innan jag dör av Jenny Downham

"Sextonåriga Tessa har leukemi och vet att hon ska dö. Vad ska hon göra under de månader hon har kvar? Hon har ju så mycket som hon inte har hunnit med. Så hon gör upp en lista över saker hon vill göra och uppleva innan hon dör. Högs upp på listan står att bli tillsammans med en kille." (Brombergs/Pocketförlaget)

Det här är förstås sorgligt, det kommer man inte undan, men det är också fantastiskt och ... romantiskt och ... livsbejakande och ... alldeles, alldeles underbart. En riktigt, riktigt bra bok om att leva livet fullt ut. Är klassad som vuxenbok men fungerar precis lika bra för ungdomar. Har i inbunden form varit en av våra största bästsäljare för tonåringar och den var också den absolut mest önskade boken i vårt skolprojekt "En bok åt alla". (Tyvärr tog den slut på förlaget på två röda när den kom, men nu är den alltså här igen - och dessutom i pocket! Hurra!)

Skatan och vampyrerna

Fick för övrigt just besök av en liten skata som trippade rakt in i bokhandeln genom den öppna dörren. (Hm, kameror kanske inte är SÅÅ dumma alltid ändå ... bara jag slipper vara framför dem.)

Jag gissar att det var en tonårsskata, för jag såg allt att den siktade in sig på Meyerböckerna på topplistan. Eller kanske inte ändå, för den stannade till och bligade lite nervöst på mig ... och sedan tittade den lite på Twilightböckerna igen ... och så bestämde den sig och gjorde några snabba, generade skutt ut genom dörren.

Hallå där, lilla skatan, man behöver inte skämmas för att man gillar att läsa vampyrromantik fast man är vuxen. Till och med min coola förste styrman läser ju Meyer. Så titta gärna in igen, om du skulle ångra dig! Jag ska inte skvallra. (Nej, inte ens här.)