Mirja och pojken i det rosa huset

Det finns en ny bilderbok just nu som alla, precis ALLA kunder helt utan undantag hittills har köpt när jag har visat dem den. Det är rätt så imponerande för en bilderbok som inte ingår i en känd serie det. Boken heter Mirja och pojken i det rosa huset och den är skriven av Sofia Nordin och illustrerad av Matilda Ruta.

Mirja har åkt till mormor och morfar på landet med sina föräldrar. Hon är sur, för landet är världens tråkigaste ställe. Det finns ju bara vuxna där. Mamma och pappa förstår inte alls varför Mirja är så sur, de har ju såna trevliga grillfester och så kan man ju bada! Men Mirja är inte imponerad.

"Jag fattar inte vad som är så roligt med grillfester. Eller havet. När man grillar luktar det som bränt kött i trädgården och havet är kallt och blött och smakar äckligt salt."

Precis när hon har bestämt sig för att vara sur hela sommaren, så säger mormor:

"-Det har flyttat in en familj med en pojke i det rosa huset. Han heter William och är fem år precis som du.
-Jaha, säger jag. Jag är fortfarande sur."

Men så behöver Morfar hjälp med att sätta potatis, och Mirja tar en surpaus. Medan de gräver så ser Mirja att det står ett par blanka, blåa gummistövlar som ser ut att vara lagom åt henne mitt på gräsmattan framför det rosa huset. Hon bestämmer sig för att ge William en ledtråd, för hur ska han annars kunna hitta henne? Snabbt och tyst som en ninja smyger hon bort till Williams hus. I en av de blåa stövlarna lägger hon en groddig potatis.

Efter middagen ser hon att de blåa stövlarna är borta. Hon blir lite fnissig när hon tänker på hur William försökt ta på sig stövlarna men inte fått ner foten. Men när hon går in igen för att lägga sig så hittar hon något alldeles bredvid dörrmattan. Det är en rund ljusgrå sten med lila trollformelstecken på. Först blir hon rädd att William är arg och försöker förtrolla henne, men så tar hon upp stenen och känner på den. Den känns snäll.

Mirja och pojken i det rosa huset är en underbart finurlig och mysig saga där äventyret hela tiden vibrerar i luften. William och Mirja ger sig in i en ordlös kommunikation med hemliga tecken i varje vrå. Matilda Rutas färgstarka, fantasieggande illustrationer förstärker den magiska och nästan labyrintliknande äventyrskänslan i boken. Texten är underbart träffsäker och slutet så fint att hjärtat blir alldeles solvarmt. Det här är en bok som jag definitivt kommer att köpa till mina barn!