Hur kan de veta allt detta??

You are The Cap'n!

Some men and women are born great, some achieve greatness and some slit the throats of any scalawag who stands between them and unlimited power. You never met a man - or woman - you couldn't eviscerate. You are the definitive Man of Action, the CEO of the Seven Seas, Lee Iacocca in a blousy shirt and drawstring-fly pants. You're mission-oriented, and if anyone gets in the way, that's his problem, now isn't? Your buckle was swashed long ago and you have never been so sure of anything as your ability to bend everyone to your will. You will call anyone out and cut off his head if he shows any sign of taking you on or backing down. If one of your lieutenants shows an overly developed sense of ambition he may find more suitable accommodations in Davy Jones' locker. That is, of course, IF you notice him. You tend to be self absorbed - a weakness that may keep you from seeing enemies where they are and imagining them where they are not.


Vill du också veta mer din inre pirat? Kolla in länken nedan!

What's Yer Inner Pirate?
brought to you by The Official Talk Like A Pirate Web Site. Arrrrr!

Livsnödvändigt trams för ett coolare liv

Okej, det här gör jag mest för att få ett svincoolt prylpaket från Coolstuff (det kan du också få om du har en blogg!). Men nu råkar det faktiskt vara så att jag (som ni säkert redan vet) älskar Coolstuff, och har köpt många fina saker där (och bloggat om det med, till exempel här.). Bland annat har jag den här snygga bokhyllan på väggen bredvid min säng:

En annan favorit är min Slush Mug, som naturligtvis går varm (eller jag menar förstås kall) nu i sommarvärmen. Den slushar precis allt man kan drömma om (så länge ens drömmar inte innehåller sötningsmedel ... men själv drömmer jag förstås bara om rent, smaskigt socker! Drömma om sötningsmedel - vem gör det liksom?).

I alla fall så har de nu fixat ett nytt, smart taggsystem, som jag såklart håller på att klicka ihjäl mig på. Jag har nästan pinsamt många grejer i taggen Ordning och reda, kanske för att jag mitt i all röra drömmer om just ett sådant liv. Fast egentligen tror jag nog inte att det blir så mycket mer ordning för att jag har bordet fullt av röda, döda gubbar spetsade av pennor och vita och svarta gubbar genomborrade av tandpetare (jag drömmer fortfarande om Voodoo-knivstället, men om jag inte minns fel så fyller jag år snart, hmm ...). Jag tror helt enkelt att det är Coolstuff som har taggat fel, grejerna borde helt klart heta "Livsnödvändiga saker för en coolare tillvaro". (Och det kan man ju faktiskt behöva så här till sommaren.) More cool stuff for the people!

Snart, mina vänner, börjar jag jobba igen - och då blir det bokbloggande på hög nivå! (Just nu är det bara Mumins lilla bok om ord och Knacka på som går runt, runt, runt hela dagarna ...) Tills dess: ha en helt underbar sommar!

(Bilderna kommer från coolstuff.se.)

Pytte Liten orsakar Stora Störningar

Men det var väldigt vad det var svårt att få skrivet någonting här då.

Jag listar några ursäkter:

1. I veckan har jag skrivit inte mindre (snarare mer) än 60 boktips för alla åldrar och skickat ut till alla förskolor och skolor som handlar av oss. Någonstans vid 43 började jag bli lite trött på att skriva boktips ... tro det eller ej. Och då orkade jag liksom inte göra samma sak igen när jag kom hem.

2. Pytte har börjat att sprattla och sparka i min mage. Och då har jag faktiskt inte tid att göra annat än att stå precis still och fånle den närmsta halvtimmen. (Vilket kunderna ibland kan uppfatta som lite underligt beteende. Men då förklarar jag och de förstår ju alldeles utmärkt väl förstås och går genast i väg och hjälper sig själva. Efter att ha fällt en lyckotår först såklart. Mina kunder är de bästa kunderna.)

3. Pytte har fått en speldosa, så mina kvällar går nu åt till att sitta med en tygelefant tryckt mot magen. Jag har hört "When you wish upon a star" ett par gånger nu (kanske 47 896), men vad gör väl det när Pytte faktiskt ÄLSKAR sin speldosa.

... och nu fick jag en hård spark i magen, för nu har det minsann inte bjudits på någon musik på flera minuter här. Sorry. Jag kommer tillbaka när jag har uppfunnit en evighetsmaskinspeldosa. (Vilket alltså inte bör dröja för länge. Jag är ju rätt klok ändå, som ni vet.)

* Och nej, graviditetshormonerna har inte fått mig att börja särskriva hej vilt. Namnet är faktiskt Pytte. Pytte Liten. Ni tror väl inte att h*n kommer att bli mobbad för det? (För i så fall har mamma ett jättevasst svärd.)

Skojiga kollegor

Jag har allt tur jag. Jag har både skojiga kunder OCH skojiga kollegor!


"- Du vet fransmännen, de äter ju mycket sniglar och sånt ...

- Jaa ...?

- Vet du varför de gör det?

- ... eh, nää?

- De gillar inte fast food."


Ho-ho-ho.

(Ja du, Maria, du har alldelels rätt. Det är ju faktiskt så här man skrattar till jul.)

(Fast - äras den som äras bör. Nu visade det sig efter en stund att det var den skojiga kunden som hade varit framme IGEN. The Joker strikes again, skulle man kunna säga!)

Skojiga kunder

Så här roliga kunder har jag:


"- Vet du vad jultomtens fru heter?

- Näe ...?

- MARY Christmas!"


(Moa-ha-ha-ha-haa.)

Puh!

Twilight i lördags kväll. Efter en imponerande insats av förste styrman att hålla sitt vilt skuttande biosällskap vid liv förbi alla övergångställen, spårvagnar och andra rabiata twilightbesökare, så nådde vi slutligen målet. Hjärtattacken var inte långt borta då förste styrman med ett skräckslaget ansiktsuttryck nervöst krafsar i fickorna och utbrister:

- Men jag har ju glömt biljetterna!!

Var på yours truly svarar:

- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH!!!!!

Och efter lite betänketid:

- INTE ROLIGT!!!!!!!!!

Förste styrman skrattade hela vägen in i biosalongen. Sedan roade han sig med att räkna antalet män i salongen (trots allt inte så få som han trodde och dessutom i högst spridda åldrar) och sedan bondade han lite med dem som satt närmast. ("Vi är i alla fall tre killar på den här raden.")

Sedan var han tyst. Han stönade bara ett par gånger (gläntan och Jacobs hår), men verkade rätt så nöjd större delen av tiden. Inte för att jag tittade, jag var liksom lite upptagen.

På det stora hela är jag nöjd, visst fanns det ett och annat att anmärka på, men jag trodde faktiskt att det skulle vara värre. Jag växlade mellan fånigt flin och ännu fånigare fniss under hela filmen, och jag hörde till och med gubben bakom mig skratta flera gånger på rätt ställen. Många saker var faktiskt bättre än jag hade trott (smårolig dialog, Alice, inte så mycket skuttande mellan trädtopparna som jag hade fasat för), men så hade jag också sjukt låga förväntningar.

Och att det blir en DVD på det här, det kan ni lita på. Den ska få bo ihop med nyinspelningen av Stolthet och fördom, och vi kommer att få det så trevligt så under framtida söndagseftermiddagar och ensamma höstkvällar. Och alldeles precis när jag kände mig som mest deprimerad i morse över att allt det roliga var slut, så hittade jag det här. Ett välkommet besked för min inre tonåring, som genast packade ner näsduken och började tindra med ögonen igen. Puh, säger jag bara, för att behöva släpa runt på gnälliga tonåringar är något av det värsta som finns.
Uppdaterat 24/11: Och så här gick den första helgen enligt dn.se, metro.se och nyhetskanalen.se. Snyggvampyrerna äger!

Två fladdermöss i en smäll

Kära fellow fanpires! Idag har jag ett alldeles särskilt julklappstips, bara för er. Om ni skulle råka ha någon vän som har varit utbytesstudent på Saturnus i ett par år, eller som kanske bara har legat i koma en längre tid, så har jag löst ert julklappsproblem till vederbörande. Ni köper helt enkelt den nyutkomna specialutgåvan av den här boken som ni själva redan har:

Sedan ber ni INTE att få boken inslagen, utan ni går istället hem (eller nåja, så långt ni nu hinner. Försök att flytta er från kassaområdet bara.) och försöker att inte riva sönder några sidor när ni sliter upp boken. Ni aktar er noga så att ni inte tappar ut rabattkupongen till filmen som er kompis ska bjuda er på den 21 november. Sedan kan ni sätta era vässade tänder i det första kapitlet, där Edward för första gången officiellt - tryckt på papper i en alldeles riktig bok - berättar hur det kändes när han träffade Bella för första gången.

När ni har läst färdigt så flyttar ni er lite så att barnvagnarna som ni har blockerat vägen för kan komma ut ur butiken. Här kan ni tillåta er en liten avundsjuk suck vid tanken på den lycka som väntar er ovetande, soon to be vampyrbitna vän. Sedan tar ni hem boken och slår in den snyggt - efter att ni har kommit ihåg att ta ut rabattkupongen till filmen Twilight såklart, för nu har ni kommit på att det här är en julklapp, och självklart har ni inte tänkt vänta till efter jul med att se filmen - och så har ni ett julklappsbekymmer mindre!

(Sedan går ni på filmen med en kompis som inte har gömt sig på Saturnus de senaste åren - och ni blir grymt besvikna på filmen och hatar allt som de har förstört från boken, men samtidigt har ni ju läst boken båda två så ni vet ju hur det ska vara, och därför kan ni enas i ert hat för filmer som är sämre än böckerna och så har ni ett samtalsämne ända fram till nästa film. Som ni också går på för att se om den möjligtvis är bättre än den första, men det är den ju såklart inte. Men eftersom ni är fanpires så kan ni helt enkelt inte låta bli eländet, det är som en sårskorpa som man måste pilla på, och eftersom jag också är en fanpire som kommer jag också att sitta där med DVD-utgåvan och älska att hata dessa stackars människor som tvingas att spela överjordiskt vackra, ascoola, hyperbegåvade, kick-ass vampyrer. Men man kan ju trösta sig med att de får betalt i alla fall. Om det nu är någon tröst. Är det riktigt illa så kanske de borde ha fått ett straff istället.)

Ännu mer fulblogg

Alltså, jag vet att det här är såååå OT, men kolla här vad min lillebror skickade till mig. Inte för att jag vet vad jag har gjort honom, eller varför han vill låta mig lida så här, men han har i alla fall lyckats kombinera mina två hatämnen i livet: ninjor och matte. (Jag misstänker ninjaflickvännen Kakan. Tänk på att det är jul snart, era elaka små barn!)

Out of Office

Äter våfflor.

Will be back when våfflorna är slut. Eller groggvirket. Eller kocken. Vilket som nu inträffar först.

Ode till en död dator

I had a computer named Dell, it died, it died!
My husband said it was cured – he lied, he lied!
Why, oh why is my computer dead?
Couldn’t that virus have killed me instead?

I had photos from our holiday. They died, they died …

(Tack till Lisa Simpson.)

Aaaarrrrghhhhh!

Min dator där hemma är DÖD. Stendöd, tvärdöd, avliden. Det är det lömska superviruset Gräslige Gunnar som har återuppstått från de döda. Ett zombievirus, alltså. Värsta sorten. Och vi som var så grymt säkra på att vi hade naglat fast honom i graven en gång för alla. Det finns bara en förklaring till det här.

Jag misstänker Onde Andy.

Onde Andy, du ska ge fan i att återuppväcka döda datavirus.

Annars kommer du att få smaka på Piratdrottningens Hämnd.