måndag, september 8

Om ältandet av boknyheter

Jag har gått och funderat lite på det här med att alla bloggar om samma böcker (tack, Lena, för att du troget fortsätter att sätta myror i huvudet på mig!). Jag är i allra högsta grad skyldig till att blogga om precis samma böcker som alla andra, så det tål helt klart att tänkas på en stund. Självklart ser jag ju värdet i att skriva om fler böcker som inte "alla" bokbloggare kommer att blogga om den närmaste veckan. Så varför blir det sällan så? (Här måste jag passa på att inflika att det egentligen inte är SÅ illa - jag lär mig massor av mina favoritbloggare om både författare och böcker som jag själv inte kände till tidigare.)

På ett sätt är det ju verkligen inte konstigt att det blir så här, för vi är ju alla bokälskare som blir alldeles prilliga av entusiasm över alla de nya böcker som ständigt väller över oss. Många av oss är i ungefär samma ålder och många av oss är kvinnor (men absolut inte alla). En annan gemensam nämnare som jag har lagt märke till är att det ser det ut att vara få - om någon - av de bokbloggare jag följer som har barn. (Kanske därför vi har tid att läsa så mycket och analysera det i evigheter sedan?) Många av oss (bokbloggare, bokhandelsmedhjälpare, recensenter) får också samma boknyheter hemskickade av förlagen. Och sprillans nytt och gratis har ju alltid varit svårmotståndligt.

Dessa pinfärska, blanka böcker utgör ju ofta en närmast oemotståndlig lockelse för en besatt boksjäl, och det vill ju mycket till för att man ska läsa andra böcker bara för att "inte vara som alla andra" (även om det är en nog så lovvärd anledning). Till exempel skulle jag vilja läsa Människohamn nu (ett typexempel på en bok som många av oss nog inte har betalat för), men ja, då är vi där igen - ännu en bok i raden av dem som "alla" redan har läst och bloggat om.

Men då får man trösta sig med att komma ihåg att intresset för de nya, stora titlarna också är stort hos bloggläsarna. Många vill veta vad de ska satsa sina pengar på, och alla vill veta mer om de titlar som diskuteras i tidningar och TV. Och de allra flesta är nog faktiskt intresserade av att höra mer än en persons syn på saken (det är åtminstone jag).

Jag kan dock sträcka mig så långt som att lova att jag ska försöka bli bättre på att lyfta fram mina favoriter bland de lite mer glömda och blygsamma titlarna. Det finns ju trots allt MASSOR av böcker som verkligen inte får i närheten av den publicitet som de förtjänar. Dessa små försummade krakar ska nu få en kvoterad chans att av en piratdrottning få bli höjda till ära och glans!

Men en och annan masspsykos får vi nog allt stå ut med i fortsättningen också - debatten skulle nog bli rätt så slätstruken om vi inte fortsatte att läsa och diskutera samma böcker ibland!

6 kommentarer:

Martina sa...

Ja, det är ju onekligen ett problem med alla bokbloggar som skriver om samma böcker vid samma tidpunkt, speciellt för en sån som mig som automatiskt blir anti allt som är för hypat. Jag har väldigt svårt för att läsa samtidigt som alla andra, så jag måste alltså vara först eller långt, långt efter... och visst blir vissa böcker tokhypade på många bloggar, men de bloggar jag följer regelbundet hypar faktiskt inte de böcker som resten av svenska folket hypar (t.ex. Millenniumtrilogin) - men lustigt nog hypas ändå samma böcker i nästan alla bloggar (t.ex. Boktjuven, Man in the Dark, Vad jag älskade, Fördjupade studier i katastroffysik...)!

Men visst är det roligt när man nån gång stöter på ett blogginlägg om en bok man aldrig har hört talas om ens. Som det är nu har man ju stenkoll på utgivningen av alla de "stora" författarna =).

(Mycket hypa (hajpa?) blev det där förresten...)

Marianne sa...

Äh, nu hamnade halva kommentaren till "Boktjuven" på fel ställe!

Möjigen hänger "alla samtidigt"-fenomenet ihop med att många får recensionsexemplar?
Det får aldrig jag.
Synd om mig ;-)

Anonym sa...

Hej!
Sitter och klurar på vad jag tycker och tänker eftersom diskussionen är intressant. Jag läser sällan böcker när de är hajpade, som bibliotekarie tycker jag mig få rätt bra koll ändå, även om de nya böckerna stressar mig alltmer eftersom det finns så mycket annat oläst. Jag dras helst till bloggar som skriver personligt om böcker, inte de som skriver om de senaste böckerna: de hittar jag ändå. Hur som helst. Det jag tänker på är syftet med att blogga om böcker och vilket ansvar man kan lägga på sig själv. Om man tycker om att läsa, vill dela det man läser med andra och ingå i det här stora sköna läsnätverket är det kanske oundvikligt att det blir översvämning av samma böcker överallt. Det svåra tycker jag är att bloggande är både personligt, privat och offentligt. Ju fler som läser desto fler påverkas åt ett eller annat håll.
Äh, inte blev de där tankarna särskilt klart utskrivna...

Anonym sa...

men det intressanta med att så många läser och recencerar samtidigt är ju att man kan få väldigt olika åsikter om samma bok. Man lär sig också vilka som verkar ha liknande smak som man själv har o kan sålla lite.
Meningen med min blogg var från start att öva upp vanan att skriva recensioner men jag är nog för lat för att göra det utan att ha måstepiskan vinande så det gick åt pepparn redan innan barnet anlände.

O människohamn får du ju för sjutton inte missa!

Piratdrottningen Alwilda sa...

Ja där sa du verkligen ett sant ord, Maria. Man tar ju onekligen lättare till sig tips från en annan bloggare som man har förstått har ungefär samma smak som man själv.

Och självklart ska jag läsa Människohamn! Det var mest som ett exempel på att det ibland är svårt att komma undan den stora lavinen om man ska kunna läsa det man är nyfiken på. (Fast just nu har den blivit undanskuffad av Bibliotekskatten Dewey, som nöjt ligger och spinner på min mage om kvällarna.)

Ka sa...

HERMIA! Där satte du fingret på exakt rätt punkt!