måndag, september 1

Det överskattade Slutet

I Boktjuven (av Markus Zusak) läser jag något som jag går och vrider och vänder på i flera dagar:

VIKTIG INFORMATION: Döden är vår berättare.

"Ja, jag vet att det är fräckt av mig. Jag förstör slutet, inte bara på hela boken, utan på just den här delen av den. Jag har avslöjat två händelser i förväg för dig, eftersom jag inte är särskilt intresserad av att bygga upp mystik. Mystik tröttar ut mig. Den tröskar ut mig. Jag vet ju vad som händer och det gör du också. Det är istället alla de intriger som tar oss dit som förargar, förbryllar, fängslar och förbluffar mig.
Det finns många saker att tänka på.
Det finns mycket berättelse."

Döden har alltså precis avslöjat avgörande händelser samt slutet på boken - ungefär mitt i boken. Och jag tänker: Genialt! (Med stort G.) Detta är boken jag har drömt om!

Jag inser plötsligt att jag ALDRIG läser för slutet. Pinsamt ofta smygkikar jag faktiskt på slutet redan efter ett par kapitel. Jag är inte mycket för spänning helt enkelt. Jag vill ha min läsning skräckfylld, underbar eller fascinerande - men inte spännande (jag har tillräckligt med spänning som det är, tack). Antagligen grundar sig även mitt ointresse för deckare i detta. Ni tror mig nog inte när jag säger att jag aldrig har ångrat att jag har tittat på ett slut. Därför fortsätter jag att göra det hela tiden.

En hemlighet: en god bok håller alldeles förträffligt för en liten smygkik på slutet. En dålig bok ... tja, fråga inte mig. Jag tar mig sällan igenom dåliga böcker. Inget slut i världen är värd en tråkig bok.

Jag läser för att kliva in i en annan värld; för att förtjusas av dialog, för att svepas med av stämningar, för att få nya tankar.

Ett exempel: Nalle Puh. Den ganska menlösa historien om en hög med pinnar som skyfflas runt når oanader höjder genom att bara vara. Slutet? Who gives a donkey's ass?

" 'Hallo, Eeyore," said Christopher Robin, as he opened the door and came out. 'How are you?"
'It's snowing still," said Eeyore gloomily.
'So it is.'
'And freezing.'
'Is it?'
'Yes,' said Eeyore. 'However,' he said, brightening up a little, ' we haven't had an earthquake lately.'
'What's the matter, Eeyore?'
'Nothing, Christopher Robin. Nothing important. I suppose you haven't seen a house or what-not anywhere about?'
'What sort of a house?'
'Just a house.'
'Who lives there?'
'I do. At least I thought I did. But I suppose I don't. After all, we can't all have houses.'
'But Eeyore, I didn't know - I always thought - '
'I don't know how it is, Christopher Robin, but what with all this snow and one thing and another, not to mention icicles and such-like, it isn't so Hot in my field about three o'clock in the morning as some people think it is. It isn't Close, if you know what I mean - not so as to be uncomfortable. It isn't Stuffy. In fact, Christopher Robin' he went on in a loud whisper, 'quite-between-ourselves-and-don't-tell-anybody, it's Cold.' "

Jag läser, jag förtjusas - och historien förtas inte ett dugg för att jag vet att Ior får sitt hus tillbaka till slut. Sådana böcker gillar jag. Fel - inte gillar. Älskar!

Och på något sätt känns det lite lustigt att jag inte kunde reda ut detta i huvudet förrän Döden talade om det för mig. Istället har jag gått runt och undrat vad det är för fel på mig. Men nu vet jag: jag är helt enkelt för fascinerad av Livet för att bry mig nämnvärt om Slutet.


(Ja, ja - det låter i alla fall bättre än Slutsmygläsare.)

20 kommentarer:

Anonym sa...

O, så bra skrivet av dig och av Tjyvens författare. (Den boken måste jag förresten läsa.)

Först ganska nyss förstod jag vad "spoiler" betyder på svenska. Detta förfärliga spöke som det alltid varnas för när en bloggare skriver om böcker.
Jag kunde inte för mitt liv tänka ut att man skulle behöva varna någon för att berätta hur "det går".
Det är ju bara så skönt att veta om huvudpersonerna blir kära i varandra, dör, kommer upp på berget ... (har jag alltid tänkt och trott), så att jag som läsare kan njuta av boken i lugn och ro.

Lena K E

Helena sa...

Ditt fina inlägg påminner mig om att Boktjuven ligger i den livsfarliga bokhögen (den som kommer att skada antingen mig eller pälsmonstrena snart om jag inte köper en ny bokhylla). Smygläste förstasidan och gillade massor.

Marianne sa...

"The Book Thief" är så makalöst bra och vägen till slutet är så fascinerande att jag är avis på alla som inte har läst den än.

Det är sällan tårarna rinner när jag läser, men ...

Helena, vad väntar du på? :-)

Helena sa...

Ja, det kan man fråga sig. Såld! Boktjuven får åka gräddfil i min smockade "att läsa"-fil. :)

ka sa...

Men hörrni, jag är på sidan 290 nu och lite småtjurig på hela fenomenet!

Helena sa...

Ka: Hang in there, säger jag!

Ka sa...

OK, men det vill till något riktigt saftigt för att jag ska bli övertygad. I nuläget känns det bara som ännu ett snuskigt försök att krama pengar ur "aldrigmertrasan", tänk Schindler's list och Pojken med den randiga pyjamasen liksom.

Full bokhylla sa...

Åh - du citetar en favoritdialog! För övrigt är jag så enkelspårig just nu att boktjuv automatiskt får mig att tänka på Arne Dahls senaste. Har ni läst??

Alwilda sa...

Jag är mer intresserad av berättandet i Boktjuven än av själva historien, det ska villigt erkännas ...

Ka sa...

oooooo, dethär är så spännande! Berättargreppet är onekligen intressant, men jag är (på s. 301 nu - har tjuvläst lite på arbetstid!) fortfarande inte helt övertygad... Det känns som att Zuzak har gnuggat händerna och tänkt på hur han kommer att skratta hela vägen till banken när boken gör succé och filmatiseras osv...

Alwilda sa...

Ka: Jo, jag kan också se det framför mig ...

Men grejen är också att jag verkligen inte gillade Markus Zusak innan. Jag tyckte att "Hundår" var jättetråkig. Men nu är jag jättenyfiken på vad han ska hitta på härnäst.

Jag var väldigt skeptisk till historien när jag började läsa, och tänkte också på "Pojken i randig pyjamas", etc. Men jag måste nog erkänna att han har vunnit över mig med Döden, den färgade himlen och alla tyska svinsvordomar. Och jag älskar berättarstilen. Helt såld. Har inte haft tråkigt en endaste minut (och nu är det bara några sidor kvar ... ).

Ka sa...

Jag är så himlans glad över att för en gång skull läsa samma bok samtidigt som (minst) två andra och dessutom kunna kommunicera om den. Ska vi starta en Förintelsehorablogg?

;-)

Ka sa...

PS. Har inte läst ngt av Zusak förut...

Helena sa...

Håller med, sååå himla kul och givande att kunna diskutera en bok medan flera läser den samtidigt!

Vad jag tycker om boken har jag skrivit i ett blogginlägg som kommer imorgon. Men darling Ka och jag har ordfajtats i goda vänners lag om just handlingen och implikationerna av hela förintelse/nazitysklandintrigen, och jag insåg att jag, precis som du, Alwilda, läst Boktjuven för språkets och berättargreppets skull. Men diskon med Ka fick mig att tänka till lite om det andra, så nu var jag tvungen att lägga till en hel del i mitt inlägg. Stay tuned!

Ka sa...

Jag tycker vi klämmer till med en boktjuvsträff snart. Håller ni inte med? Alwilda, åker du till bokmässan?

Helena sa...

Jaaa, jag är på! Bokmässedisko it is! För visst kommer du vara där, Alwilda?

Alwilda sa...

Visst kommer jag att vara på Bokmässan! Frågan är bara hur mycket och när ...

Är just nu iblandad i en vild strid på min arbetsplats - alla vill åka, alla dagarna (eller kanske framför allt torsdag och fredag fm. Vi har alla varit med för länge för att riktigt kunna uppskatta söndagarna). Men tyvärr kan vi inte stänga bokhandeln under tiden. Jag siktar på att åtminstone mygla till mig halvdagar (bor inte så långt från Gbg).

Ser fram emot ditt Boktjuvsinlägg, Helena! Och allra minst en glimt av er på Bokmässan (men helst en rejäl Bokmässedisko förstås!)!

Ka sa...

Hurra!

Helena sa...

Hurra här också! Maila mig när du vet om/när du kommer till Bokmässan. (Hoppas verkligen det, vore kul att ses!)

Alwilda sa...

Självklart, Helena! Jag är dessutom rätt nyfiken på när Lena K E kommer att vara där (i samband med hennes bok "Fantasy och reality" på BTJ) så att jag kan pricka in det med, men man får väl tåla sig till programmet kommer ...