Ropen skalla: vampyrer åt alla!

Ja, efter en vecka med alldeles för många (oförskämt) tidiga morgnar och ännu fler ofrivilliga sena kvällar, en stulen cykel, en argsint förkylning och en faslig massa travande överallt (se stulen cykel) med ännu värre förkylning som följd (påminn mig om att slita benen av nästa cykeltjuv jag ser), så sitter jag här och tittar med ett halvt öga på när Neil tar livet av sig i Döda poeters sällskap. Det känns som en fin avrundning på veckan.

Till helgen har vi i alla fall inte tid att sörja mer, för nu ska här twilightas! I morgon sätter jag kroksabeln i ryggen på det stackars biosällskapet (bara som en liten uppmuntran att gå in i biosalongen och inte rusa där ifrån i vild panik) och frossar i pinsamma tonårsvampyrrepliker, taskiga frisyrer och elaka vampyrhippies som springer runt och jagar vegetarianer i de nordamerikanska skogarna. Aaah, min inre fjortis har redan dånat av lycka!

Men i väntan på en bättre morgondag så ska jag nu gå till sängs med en annan vampyrhistoria (of course) som också ska bli film: Fangland av John Marks. En vampyrbok som jag misstänker passar utmärkt för de olyckliga stackare som faktiskt har passerat vampyr-Starlet-stadiet. Det finns fangs for everyone alltså. Men märk väl att jag bara misstänker. Ni uppehåller ju mig hela tiden så jag inte hinner inspektera tänderna på mina nya kompisar. Så, se så! Gå och lägg er nu. Jag är tillbaka med vampyrrutan igen i morgon.