Okej. The Host. Stephenie Meyers chans att visa oss varför vi ska fortsätta att läsa hennes böcker även när vampyrerna har lämnat byggnaden. Timingen är genial. Det är så upplagt för succé som det bara kan bli. Hundratusentals fans skakar och svettas i väntan på SLUTET som skymtar där borta vid horisonten. De skulle tugga i sig telefonkatalogen med Stephenies Meyers namn i om inget annat fanns att tillgå. Banken sopar trottoaren och rullar ut den röda mattan.Fast trots detta är det många, liksom jag, som sneglar på The Host och tänker - nja. Kanske inte ändå. Låter bra knepigt det där. Och vi kan inte se att det står "Edward" någonstans.
Men natten är mörk och gryningen är så oerhört långt borta. En efter en faller vi offer för desperationen. För nyfikenheten. För hoppet. Även jag. Vi tänker: "kanske blir vi överraskade ... " Och vi läser.
Men nej. Överraskade blir vi inte. För det är Twilight, fast utan vampyrer, som vi får läsa. Nästan ingen som helst annan skillnad dock. Samma triangeldrama, fast i ny tappning. Samma monster som folk älskar fast de inte borde, fast en annan sort än sist då. Samma, hm, enkla språk. (Märker ni hur snäll jag är ändå?) A low mumur, he gasped, she snorted, I hissed. Breathing in gasps. I complained. I was worried. I flinched. Kära gamla Stephenie, med andra ord. Blir tröttsammare när det inte är vampyrer inblandade dock.
Jag hade väntat mig mer. Jag hade hoppats på en roman för vuxna, och inte ännu en Young Adult-roman. Men om Twilight är YA, och detta är för vuxna - då är det inte mer än ett åttondels hårstrå emellan.
Jag tyckte inte att The Host var superdålig, det kan jag inte säga. Jag sträckläste trots allt ut den på två dagar i en solstol på balkongen. Som man gör med Stephenie Meyers romaner. Den höll intresset uppe. Men det var inte mycket mer än så. För mig krävs det en vampyr eller två för att stå ut med allt muttrande och oroande och alla knepiga känslokast.
Läs gärna - men förvänta er inte mer än vad ni ju faktiskt redan vet att ni får.
Klicka här för fler läsarrecensioner.
Läs även andra bloggares åsikter om The Host, Stephenie Meyer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar