Istället för ensam

(Yes, boys 'n girls, it's for real! Eder storslagna kapten är tillbaka med ett nytt grymt boktips!)

Efter att ha ammat dygnet runt ett tag (samtidigt som min nästan-två-åring noggrant rivit ut alla sidor ur alla böcker inom räckhåll) har jag äntligen haft möjlighet att läsa lite igen (och nästan-tvååringen har utvecklat nya intressen. Tack och lov.). Det första grymma boktipset till er på eeevigheter blir: Istället för ensam av Teresa Jörgensen (Duo Dito Förlag).

Sara och Kevin är båda tolv år och går i samma klass. De är olika som dag och natt – Sara är den duktiga flickan och Kevin bråkstaken som ingen står ut med. Man kan lätt förstå att de avskyr varandra. Men en dag upptäcker de att de faktiskt har någonting gemensamt: sin allra mörkaste hemlighet.

Istället för ensam är en gripande bok om att leva med en missbrukande förälder. Teresa skriver fint och otäckt och så trovärdigt att det känns långt ner i magen om två unga människor som lever med var sitt ångestfyllt, svart hål inom sig. Deras spirande vänskap, den ständiga kampen för att överleva vardagen och det eviga, outsläckliga hoppet är allt mycket väl berättat i en bok som är oerhört svår att lägga ifrån sig och som stannar kvar länge efteråt.

Boken har lite större text än vanligt och är ganska lättläst, vilket gör att den även passar bra för ungdomar som inte är så läsvana. Det finns dock två saker jag stör mig på lite. På baksidan står det ”En bok för barn men också för vuxna.”. För det första tycker jag inte alls att det är en bok för barn. Istället för ensam är inget du läser för en femåring, eller ens ger till en nioåring. Det är en bok för ungdomar. Sara och Kevin kallas också för barn, men när man är tolv år så är man i en oerhört känslig ålder. Fråga vilka tolvåringar som helst om de föredrar att bli kallade för ”barn” eller ”ungdomar”. Ja, precis. Om man vill att tolv-trettonåringar ska läsa en bok så måste man vara väldigt försiktig med att skriva att det är ”en bok för barn”. Risken är annars stor att de tror att den är alldeles för barnslig för dem och ratar den direkt. Att förstå sin målgrupp är helt enkelt superviktigt för ett förlag när man skriver en baksidestext.

(Förtydligande efter uppkommen diskussion: Jag menar att man riskerar att missa en stor del av sin målgrupp här, de som är ca 13-15 år och som brukar sluka den här typen av böcker. Det hade varit bättre om man inte hade varit så tydlig med att definiera målgruppen alls, eftersom boken faktiskt kan läsas med stor behållning av både barn i 10-11-årsåldern och ungdomar. Begreppet "barn" blir begränsande. Något mer åt "en bok för alla" tror jag hade varit bättre.)

Det andra jag stör mig lite på är att jag saknar en hel del av redaktörens arbete. Texten hade kunnat snyggas till lite i vissa småord och detaljer, speciellt i andra halvan (det märks att första delen av boken har legat uppe på skrivarsajten Kapitel1.se för kritik och kommentarer, för den delen känns mer slipad). Det känns knappt som en redaktör ens har läst igenom boken. Båda mina invändningar är alltså mot förlaget, och det är synd, för Teresa Jörgensen har skrivit en mycket viktig och bra bok som angår de allra flesta på ett eller annat vis. Framförallt rekommenderar jag den varmt till ungdomar från ca 11 år, men också till alla vuxna som på ett eller annat sätt arbetar med barn och unga.