En sällsam känsla av frihet

Jag har lovat mig själv att under hela året som jag är mammaledig så ska jag inte köpa en enda bok. Jag ska läsa olästa böcker ur mina bokhyllor (vissa av de olästa reafynden börjar bli pinsamt gamla nu), låna på biblioteket och på sin höjd klämma in något nytt läsex som vi har fått till bokhandeln (går på skattjakt en gång i månaden).

I reafyndväg har jag hittills hunnit med Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (som jag verkligen gillade när jag väl kom in i den, efter att ha haft den halvläst i något år) och jag har precis börjat på Kafka på stranden och Tidsresenärens hustru (förste styrman tjatar om att han vill se filmen, men jag måste ju läsa boken först!).

Från biblioteket har jag läst de sista böckerna om Väktarens lärling (jag kan bara inte sluta läsa den serien, och det händer nästan aldrig annars med ungdomsserier. Jag brukar bara läsa första boken för att ha ett hum om nivån och vad det handlar om - men häxor och spöken på engelska landsbygden är helt enkelt för oemotståndligt för mig) och faktiskt Rebecca (av Daphne du Maurier) som jag fick för mig att jag inte hade läst. Det visade sig att det hade jag, men den var bra andra gången med.

Ur bokhyllan har jag annars precis också avslutat ungdomsfantasyn Ondvinter av Anders Björkelid. Jag gillade den, även om den kanske inte var varken nyskapande eller fantastisk på något sätt. Men den rätta fantasy- och vinterstämningen infann sig, och jag sträckläste den således samtidigt som jag stod och vagnade sonen i entren (eftersom det var snöstorm utanför och förste styrman hade jobbat natt).

Mitt läsår artar sig alltså ganska bra ändå, och en sällsam känsla av frihet landar mjukt mellan bladen. Inga krav på att läsa det senaste hela tiden för att kunna guida kunder i bokfloden, utan bara alldeles precis vad jag känner för - i ett helt halvår till!


(Och efter det halvåret kommer jag givetvis att klättra på väggarna efter att få sätta tänderna i höstens bokutgivning, så att jag kan få stilla mina bokälskande kunders outsinliga törst efter de bästa råden igen. Det är trots allt det som är mitt kall.)