Vissa morgnar när jag cyklar till jobbet så har alla gubbarna i de stora bilarna glömt hur högerregeln fungerar. Om jag kommer på vägen från (deras) vänster, och ser dem och stannar cykeln, då stannar de också. Helst så att hela korsningen korkas igen och det blir direkt livsfarligt för mig att försöka cykla igenom. Det enda jag kan göra är att vänta ut dem. Jag ser ju mig själv som en ganska ansvarsfull mor, och vill helst inte riskera livet på min bebis innan ungen ens har hunnit bli född. Därför viftar jag lite att de ska köra och sluta att blockera hela korsningen. Av någon anledning brukar de då rivstarta och istället nästan köra över skolbarnen som just har börjat att gå över gatan framför deras bil.
Om jag istället kommer från (deras) höger, så brukar jag titta på dem för att se om de har sett mig. Ganska ofta pratar de dock i sin mobil, och då har de liksom inte tid att titta åt olika håll samtidigt. Men ibland ser de mig och saktar in lite. Då kan jag ibland luras att tro att de tänker släppa fram mig (högerregeln och allt det där, ni vet). Men precis när jag har fått upp farten så händer det ganska ofta att de helt plötsligt gasar på samtidigt. Och då upptäcker jag att de inte alls såg mig, utan i själva verket pratade i sin mobil (och följdaktligen var drabbade av temporär blindhet). Ibland är det snudd på att min cykel glidtacklar deras bil när jag tvärbromsar.
Då kan det somliga dagar hända att jag känner för att sticka ut framskärmen och repa deras bil. Bara lite litegrann.
(Lugn. Det här har en poäng. En litterär sådan till och med. Håll ut, bara.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar