måndag, mars 16

Decembergatans hungriga andar

Nu har de där böckerna som jag inte har kunnat skriva om tidigare börjat trilla in i bokhandeln en efter en. Först ut är Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo. Det är en historia så hemsk och trovärdig att jag nästan inte stod ut med att läsa ibland. Hemsk, hemsk, hemsk - men också väldigt bra.

Jenny ska bo hos sin syster i Stockholm under några veckor. På dagarna passar hon sin systers barn, men när natten kommer ligger hon och grubblar. Varför blir hon alltid vald bland de sista på gympan? Varför vill alla killar alltid bara hångla med hennes kompis Charlie? Hur kommer det sig att Jenny bara har fått all skit? Men under nattens tysta timmar tänker hon ut en plan. En superplan som det bara inte går att misslyckas med - åtminstone inte så länge hon följer sitt superschema. När hon börjar åttan i augusti ska minsann alla få se. När hon börjar åttan i augusti så kommer hon att vara smal.

Ulrika Lidbo har debuterat med en bok som får det att krypa i huden. Det är obegripligare och otäckare än den värsta skräckroman - och ändå förstår man precis varför Jenny lockas att köpslå med sitt liv. Det jobbiga är bara att när man väl har hoppat så är det så oerhört svårt att stoppa fallet.

Läs Lenas Kårelands recension av Decembergatans hungriga andar i SvD här.

2 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Tyckte också otroligt mycket om den här fast jag håller med om att den är hemsk. Jag kunde inte sluta läsa och bara vände blad hela tiden. Så otroligt realistiskt att man nästan känner sig som huvudpersonen för man förstår ju precis hur hon tänker. Huvaligen. Stackars flicka. Har rekomenderat den till ett otal flickor här på skolan, både de som behöver läsa den själva och för att fårstå sina kompisar.. problemet är verkligen vanligt bland tonåringar här i alla fall...

Anonym sa...

Snälla, rekommendera INTE dina vänner att läsa den här boken - speciellt inte de som är i farozonen att hamna i en ätstörning. Det finns jättemånga andra böcker som är mycket bättre och som inte är så rysligt detaljerade och triggande. Jag har själv en ätstörning och tycker att boken rent ut sagt är farlig. Läs istället böckerna om Simmar-Emma av Emma Igelström eller Genom helvetet av Tina Nordlund.
/Smulan