lördag, juni 7

Det osynliga barnet

"Ni vet ju att folk lätt blir osynliga om man skrämmer dem tillräckligt ofta, sa Tooticki och åt upp en äggsvamp som liknade en liten trevlig snöboll. Nåja. Den här Ninni blev skrämd på fel sätt av en tant som hade tagit hand om henne utan att tycka om ungen. Jag träffade tanten och hon var hemsk. Inte arg, förstår ni, sånt kan man begripa. Hon var bara iskall och ironisk.
Vad är ironisk? frågade Mumintrollet.
Nå, föreställ dig att du snavar på en klibbsvamp och sätter dig mitt i den rensade svampen, sa Tooticki. Det naturliga vore förstås att din mamma blev arg. Men nehej, det blir hon inte. Istället säger hon, kallt och förkrossande: Jag förstår att det där är din uppfattning om att dansa, men jag vore tacksam om du inte gjorde det i maten. Så, ungefär.
Fy, så obehagligt, sa Mumintrollet.
(...)
Och vad gjorde du med tanten, frågade My med ögonen på skaft. Du klådde väl opp henne?
Det lönar sig inte med såna som är ironiska, sa Tooticki."


(Ur Tove Janssons Det osynliga barnet.)

Den här fullständigt ljuvliga novellsamlingen, nyss utkommen i pocket, springer ni och köper nu direkt.

Japp, det är en order.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

4 kommentarer:

Ika sa...

Det behövs faktiskt inte, för den har redan stått i min bokhylla i närmare tio års tid. En storfavorit som är underbar att läsa högt eller läsa själv, hur många gånger som helst. Har du läst de andra muminböckrna också?

Alwilda sa...

O ja, många gånger om! Men den här lilla pocketmunsbiten var ju så söt att jag bara var tvungen att ta med den hem. Tänkte ge den till någon behövande själ efter att jag har högläst den färdigt för min högst ofrivlliga publik (en trött man plus två mycket förvirrade katter).

("Nu glor hon på oss sådär igen, och gör de där konstiga ljuden ... "Mooo-min, mooo-min", hon låter ju som en ko! Tänker hon ge oss någon mat, eller ska hon bara sitta där och råma för sig själv hela kvällen?")

La Bibliofille sa...

I "Det osynliga barnet", som är något av det ledsnaste jag läst, fann jag den sorgsnaste och vackraste lilla rad någonsin:

"Det är inte så lätt att trösta en filifjonka som gripits av panik och inte vet varför"

En tår i ögonvrån..!

kontakt sa...

Just den typen av kommentar är så väldigt mycket Tove Jansson... oj, finns den i pocket nu? Jag har nyss köpt den antikvariskt. Jag undrar om alla upplagor är likadana? Min börjar med Vårvisan och slutar med Granen.