Förlåt

Jag ljög lite för er igår. Egentligen är jag inte alls på semester längre. Jag är hemma igen och det är 8 grader och spöregn, inte strålande sol och 27 grader i vattnet. Tyvärr. Men det var roligt att vara mytoman så länge det nu varade.

Efter att ha varit hemma och vänt (hemma från flygplatsen kl. 03.45 på natten, klockan ringde 07.00. Eller 06.00 om man nu vill vara noga. Jag hade glömt att ställa tillbaka den.) så åkte jag på kurs i ett par dagar. Nu är jag tillbaka bakom bokhandelsdisken och ska bygga om hela butiken, ha boktipskväll och ta itu med en och en halv veckas samlat jobb (vilket är förvånansvärt mycket mer än man skulle kunna tro. Gör jag verkligen så här mycket jobb under en vecka?). Tacka Gud för flygsprit, that's all I have to say.

På jobbet har det kommit böcker. Massor av böcker (återigen: kommer det verkligen så här mycket nya böcker på en vecka?). Det känns som om någon lurade mig på ett par månader någonstans. Jag ska ju ha boktipskväll, och måste ha läst allt det här ungefär helst igår! Och jag som bara vill läsa Murakami. Det får bli någon slags kompromiss. Om jag siktar in mig på att läsa alla nya böcker för barn upp till 12 år så går det fort i alla fall. Och så tvingar jag min kollega att prata om tonårsböckerna. Man får inte vara dum, då kan man bli chef. (Eller okej, vad man nu säger om man inte redan har trillat dit.)

Well, well. Jag är brun på magen i alla fall.

Och min bok är sällsynt bra. Fågeln som vrider upp världen. (Nej, den är inte slut än. Jag sa ju att den var sällsynt bra. Alla bra saker tar alltid slut alldeles för fort annars. Som semestrar till exempel. Min braiga bok vinner alltså över min braiga semester. Så där har ni väl ett budgettips om något.)