16 kg böcker

Japp, det var vad jag bar hem över tröskeln igår efter årets förläggardag. Sannerligen en strålande skörd, och fast jag försöker jättemycket att tycka synd om min kollega som var med och packade bokpåsarna, så hoppas jag i smyg att hon ska få minst lika ont i armarna nästa år, he he ... Själv ska jag i alla fall komma ihåg pallyften.

Det fanns många guldkorn i kassarna, och överst i högen ligger Helena Henschens Hon älskade och blinkar och kråmar sig och har sig. Under henne ligger Mazettis Mitt liv som Pingvin. "Jag är som Grabben i graven bredvid - fast bättre!" viskar den när jag närmar mig. (Jo, för min kollega gillade den och hon har i vanliga fall svårartad Mazettiallergi. Hon fattar inte ens varför hon plockade upp den, men när hon väl hade gjort det så kunde hon inte sluta.) Fast innan jag ens kan titta åt de där påsarna så måste jag gapa stort och trycka i mig det sista av höstens barn- och ungdomsutgivning. Om jag läser duktigt inför boktipskvällen nästa vecka så står jag mig nog hela julhandeln också. Det är knappt så jag vågar gå i närheten av den där flocken av påsar av rädsla för att min moral ska smulas sönder under denna förföriskt blänkande 16-kilos frestelse. (Jo, jag gick faktiskt raka vägen in i badrummet och vägde både mig och kassarna. Sedan tvingade jag J att gissa hur många kilo böcker det var tills han nästan bröt ihop, och efter det dansade jag runt i lägenheten och sjöng "16 kiiiiiloooo, 16 KIIIILOOOO, SEXTON KIIIILOOOO - baaraaaa till MIIIIIIIG". Där fick J plötsligt luft igen och hostade något om julklappar. Jag gav honom onda ögat tills hostattacken gick över. Sedan läste jag en sida i varje bok tills han bad om nåd. Det är så en äkta piratdrottning jobbar.)

För övrigt var jag ganska nöjd med min dag. Jag har börjat att agera som hemlig PR-agent åt Andreas Roman (mycket hemlig, det är faktiskt ingen som känner till det utom jag. Tills nu då.). Första förlaget vi skulle träffa var Natur & Kultur. Excellent. Jag ägnade 8 minuter av deras tilldelade 20 att berätta om Andreas förträffliga blogg. Sedan ägnade jag 6 minuter åt att berätta om exakt hur rädd jag blev för Mörkrädd, och gav lite tips på hur man kunde skylta upp den så här i Halloweentider. Sedan ägnade jag 4 minuter åt att försöka övertala Ingela att tvinga Andreas att ge ut bloggen som bok. Sedan var min tid slut. Eller, förlåt, Natur & Kulturs tid då. Tja, jag pratade ju om en av deras författare, eller hur? Jag räknar med minst en julbonus i alla fall.