Ett hus utan speglar av Mårten Sandén (illustrerad av Moa Schulman) är en riktigt spännande och mystisk historia som man inte gärna vill lägga ifrån sig. Thomasine är elva år och bor tillsammans med sin pappa i deras gamla släkting Henriettas stora hus. Henrietta var en gång i tiden en firad skådespelerska, men nu ligger hon för döden. Thomasines kusiner och deras föräldrar flyttar också in i huset för att vaka vid dödsbädden. Först tycker Thomasine bara att det är roligt, men snart börjar det hända mystiska saker ... Varför finns det inga speglar i huset? Och vem är egentligen den där lilla flickan i sjömanskostym som Signe säger att hon har lekt med? Men det är inte förrän de hittar det åttkantiga rummet med husets alla speglar i som det börjar hända saker på allvar!
Ett hus utan speglar är en vacker och gåtfull berättelse om livet och hur svårt det kan vara att möta det. Boken är väldigt sorglig på sina ställen men den innehåller samtidigt mycket hopp och värme. Det är en berättelse med många funderingar om livet och döden som stannar kvar med läsaren länge. Mårten Sandén har verkligen lyckats med att skriva en bok som inte bara ger kalla rysningar längs ryggraden utan som också är riktigt gripande, Ett hus utan speglar fick i alla fall mig att tänka efter en hel del och dessutom gråta en liten skvätt på slutet. En riktigt, riktigt bra bok helt enkelt! Jag skulle rekommendera boken för ca 9-13 år.
 |
| "Var har du varit, Signe?" Hon log mot mig när jag vände mig om. Hon såg helt oskadd ut. "Jag träffade någon", sa hon. "Vi lekte lite." |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar