Alwildas grymma boktips

Verklighetsprojektet - Isabella Nilsson

2012-01-26T11:22:00.000+01:00

Verklighetsprojektet av Isabella Nilsson (X Publishing)

Verklighetsprojektet är egentligen inget annat än en årsredovisningsrapport gällande klient nr. 920503. En klient som har tappat tråden och som O'boypaketet, T-shirten med maratontryck, John Blund och alla de andra gör sitt bästa för att försöka återförankra lite bättre i verkligheten. Hela historien har faktiskt gett den ihoplimmade glaskaraffen magsår. Och frågan är vilken sida Fröken Missmod egentligen står på? Man kan nästan tycka att hon mer har stjälpt än hjälpt ibland.

Verklighetsprojektet är en annorlunda bok om livet. En bok om att flytta hemifrån, den härliga men ack så svåra kärleken och om att försöka hitta sin tråd igen. Få lite fotfäste.

Precis liksom livet är ibland så är det inte nödvändigtvis så att man kommer så där jättelångt som man hade tänkt sig, i alla fall inte rent fysiskt. Ibland hamnar man rent utav där man började igen. Omgivningarna ser ungefär likadana ut som de gjorde i starten. Men det betyder inte att man inte har gjort en vindlande, svindlande resa ändå. Eller att man är likadan inuti. Inte alls.

Verklighetsprojektet passar framför allt lite äldre tonåringar och unga vuxna som vill läsa något kul som samtidigt utmanar lite. Som kanske står på tröskeln ut i livet och känner att tråden glider en smula i handen på dem. Verklighetsprojektet är en underlig liten bok som får dig att suga på varenda mening. Vända och vrida på händelserna. Grubbla. Och det är ingen dålig bedrift det.

Bokbloggarträff i Göteborg på söndag!

2012-01-25T12:57:00.000+01:00

Oavsett om jag nu kommer ihåg hur en bok ser ut eller ej, så hittar ni mig i alla fall här på söndag!

Kom ni också, vetja! (Anmälan enligt länken ovan.)

Piratdrottningen vs Bokfeld

2012-01-25T12:54:00.000+01:00

Jamen alltså, hörrni, nu ska vi vara ärliga en stund. Det här går ju verkligen sällsynt skitdåligt. Det är precis som om livet är en särdeles slug och extra ond James Bond-skurk (en katt har den också. En illvillig en som spyr mitt i natten och snarkar högt under sängen så man inte kan sova). Vi kan kalla skurken Bokfeld. Nåväl. Bokfeld sticker till mig en bok och säger klämkäckt "här ska du få läsa lite! Titta vad bra det går, ungarna leker och är snälla, mhmmm, minsann om du inte hinner blogga om den också!". Och precis när jag börjar tro på det där, så bara "HAhaaa! Gick du på den! Här får ni tre veckors magsjuka, ka-BLAM! Oj, lite trött efter att inte ha sovit på tre veckor? Synd, för här kommer Alla Förkylningars Heliga Mormoder, hon ska bo hos er till april. Hon gillar huvudvärk, snor som inte går bort i tvätten och att hålla bebisar vakna om nätterna.".

Japp. Joråsåatt. Jag har inte läst så mycket ... något ... alls. Jag tror jag fick det till tre utlästa och två påbörjade böcker förra året. Funderar allvarligt på att ringa Guinness rekordbok. Eller James Bond.

Men i april börjar jag jobba igen. En hel timmes lunchrast. Bara till mig. Varje dag.

Det är nästan lika fint som världsfred ju.

Vildsint PR-turné!

2011-11-03T11:34:00.001+01:00

Börjar fundera på om Alingsås kanske har blivit redo att införa en tidning som handlar bara om mig? (Klicka på bilderna för att kunna läsa artiklarna.)

Bortom världen utanför

2011-10-25T16:09:00.000+02:00

Bortom världen utanför av Hedvig Andersson (Bonnier Carlsen)

Det börjar med en flicka i en jordkällare. Hon är naken, det är mörkt och kallt, men det har alltid varit så. Hon lever där och andas ut sina dagar i mörkret, minut för minut, timme för timme. Ibland kommer en kvinna med mat. Det händer inte så ofta, men tillräckligt ofta för att hålla henne vid liv. Någon gång ibland kommer kvinnan och badar henne. Det tycker flickan om.

Precis när jag trodde att jag skulle tröttna på det här, när jag började undrade om jag verkligen orkade med en hel berättelse om en flicka instängd i en jordkällare, så ändrade berättelsen karaktär. Och därefter kan jag inte berätta mer om handlingen utan att avslöja för mycket om boken.

Bortom världen utanför är en berättelse om hur en människas val och enda möjlighet till överlevnad kan vara precis det motsatta för en annan. Att val (eller ickeval) alltid har en orsak, och hur det alltid finns mer bakom människor än vad ögat kan se. Det är en otäck berättelse, men viktig och läsvärd. Det finns vissa orimligheter, men jag är beredd att bortse från dem för att låta resten av berättelsen få tala. Det är en bok som ger läsaren nya insikter allt eftersom berättelsen fortgår, och den har stannat med mig långt efter att jag läste ut den sista meningen. Bortom världen utanför lämnade mig med en känsla av hopp, av frihet, av oro, av förfäran och av undran, men framför allt med en liten smula större förståelse. Boken är liten och ganska kort, men det vägs upp av storheten i dess budskap: det är bara du som kan finna din egen väg.

En bok för unga vuxna (ca 15 år och uppåt), men också en bok som kan skänka insikter till många vuxna.

"Skäms inte för att du är människa, ...

2011-10-06T18:19:00.000+02:00

... var stolt! Inne dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skall." (T. Tranströmer)

"...efter kärleksmötet virvlade snö i luften. Vintern hade kommit medan de låg hos varann. Natten lyste vit. (...)"

Grattis till Noblepriset i litteratur 2011, Tomas Tranströmer! Du är så oerhört värd det. En blåsig men ovanligt glad dag i Sverige. Ingen säger väl det bättre än du själv:

"Alla log bakom uppfällda kragar."

Bokmässan på två timmar ...

2011-09-25T13:03:00.000+02:00

... i tre bilder. Världsrekord i kort besök, men det här hann jag i alla fall med:

En stengammal gubbe ...

... en fantastisk, livs levande bokhora (Johanna Karlsson) ...

... och Jens (af Ekenstam Stenman) med Världens bästa bok!

Okej, en bonusbild då. Såklart så råkade det smyga med en liten katt hem också (den vände sina oemotståndliga ögon mot förste styrman i ett av hans svagare ögonblick, tack och lov), så säg hej till vår nya familjemedlem:

Say "meeaaow" to my little friend!

Nästa år blir det såklart också Bokmässa. Fast mer! Och längre!

International Talk Like a Pirate Day!

2011-09-19T12:28:00.000+02:00

Yaaarrrr och ohoj era gamla landkrabbor! Haarrr, idag skålar vi i flödande rom och höjer våra kroksablar för den största högtiden av dem alla: International Talk Like a Pirate Day!

Som tillbedjare av Det Flygande Spaghettimonstret och hängiven Pastafarian, så passar jag idag också på att sörja över den globala uppvärmningen, som vi ju alla vet beror på det ständigt minskande antalet pirater i världen.

*tyst minut*

Men varför så allvarliga, era stinkande tångruskor? Nu hugger vi halsarna av flaskorna och skrålar genast med i "Yoo hoo yoo hoo, it's talk like a pirate day!". Allihopa! Annars: plankan ...

Not just another cookie

2011-09-18T21:01:00.000+02:00

Nu händer det spännande grejer igen, förstår ni. Inte nog med att jag är ett kakmonster, det oundvikliga här slutligen inträffat och jag har (på intet vis särskilt förvånande) till slut förvandlats till en kaka själv. Närmare bestämt en bookiecookie.

Japp. Det här är jag nu.

Bookiecookiez är en helt ny blogg som bygger på den strålande idén att varje bok recenseras av en expert inom bokens egen genre. För hur många gånger har vi inte läst en sågning av en bok av någon som inte ens verkar tycka om genren? Det var så Sofie Trinh Johansson fick idén till bookiecookiez. På bookiecookiez får endast den som älskar deckare recensera deckare och fantasyn tillhör självklart fantasynördarna. För det man vill veta om en bok är ju faktiskt hur bra den står sig mot andra böcker i sin genre. Jag vill inte veta att chick-lit-boken var fånig av någon som tycker att all chick-lit är fånig. Jag vill veta vad någon som faktiskt gillar chick-lit tycker om boken!

Bookiecookiez består av en panel med tio medlemmar som alla recenserar inom sitt respektive favoritområde. Jag kommer främst att hålla mig till barn- och ungdomslitteratur och Young Adults (i egenskap av mångårig läsare och framgångsrik förmedlare av dessa genres). Det kan också slinka med något litet övernaturligt, skräckbetonat för vuxna ibland och en eller annan engelsk roman, men detta blir mest som en bonus.

Självklart kommer jag fortsätta att blogga här, då bloggarna har lite olika inriktning. Dock kan det hända vid något tillfälle att jag dubbelpostar ett inlägg om jag skulle råka ut för något extra glimrande. För Alwildas grymma boktips skulle aldrig lämna ens det minsta lilla glimrande guldkorn på kistbotten - det ska självklart frikostigt delas ut!

Men nu som sagt. I now proudly present to you: BOOKIECOOKIEZ!

Ge bort en bok

2011-09-15T10:03:00.001+02:00

Ni har väl inte missat eventet "Ge bort en bok" som just nu ligger uppe på Facebook? Nu på lördag hoppas jag att precis alla (ja, det gäller att sikta högt!) skriver "Varsågod" på en lapp och lägger den i en bok som man vill ge bort. Sedan lägger man boken någonstans ute i en offentlig miljö där en lässugen medmänniska lätt kan hitta den, exempelvis på ett cafébord, i en busskur, i mataffären eller på en parkbänk. Gissa en gång vilken bok som kommer att göra en okänd Alingsåsare lycklig på lördag ...?

Vildsint Skymningslandet har släppts lös!

2011-09-07T16:27:00.000+02:00

Portarna till tryckeriet har öppnats, skymningsskuggorna har spritt sig över landet och äntligen står en låda med Vildsint innehåll och morrar otåligt även i min hall!

Släpp ut oss!!

Alwildas grymma boktips proudly presents:

Vildsint Skymningslandet!

Denna sällsynt vackra antologi är fylld med svindlande, spöklika, oroande, kärleksfulla och oväntade berättelser på temat Skymningslandet. Ett fullkomligt oemotståndligt tema om du frågar mig (eller för all del, vem som helst). Boken består av 44 noveller som har röstats fram på Piratförlagets sajt för författare, Kapitel1.se. Medverkar gör bland andra Anders de la Motte, som förra året blev utsedd till årets debutant av Svenska Deckarakademien för sin bok [geim], och självklart hittar ni också Sveriges grymmaste piratdrottning - yours truly - här! (Min novell heter Flickan på vägen och börjar på sidan 296.)

Den fantastiska antologin Vildsint Skymningslandet finns inom kort i en bokhandel/nätbokhandel nära dig, men vill du ha den alldeles nu direkt så kan du självklart också köpa den av mig. Då betalar du 69:- inklusive frakt inom Sverige (50:- exklusive frakt, jag subventionerar frakten lite). Skicka ett mail med ditt namn och din adress till alwilda(at)passagen.se, så får du betalningsuppgifter av mig. Innan du vet ordet av så ligger det sedan något vildsint och morrar i din brevlåda, redo att ta dig med in i skymningslandet - en av de mest magiska, otäcka och vackra platser du någonsin skådat ...

Hur kan de veta allt detta??

2011-09-05T12:54:00.000+02:00

You are The Cap'n!

Some men and women are born great, some achieve greatness and some slit the throats of any scalawag who stands between them and unlimited power. You never met a man - or woman - you couldn't eviscerate. You are the definitive Man of Action, the CEO of the Seven Seas, Lee Iacocca in a blousy shirt and drawstring-fly pants. You're mission-oriented, and if anyone gets in the way, that's his problem, now isn't? Your buckle was swashed long ago and you have never been so sure of anything as your ability to bend everyone to your will. You will call anyone out and cut off his head if he shows any sign of taking you on or backing down. If one of your lieutenants shows an overly developed sense of ambition he may find more suitable accommodations in Davy Jones' locker. That is, of course, IF you notice him. You tend to be self absorbed - a weakness that may keep you from seeing enemies where they are and imagining them where they are not.

Vill du också veta mer din inre pirat? Kolla in länken nedan!

What's Yer Inner Pirate?
brought to you by The Official Talk Like A Pirate Web Site. Arrrrr!

Förord till Istället för ensam av Teresa Jörgensen (Duo Dito Förlag)

2011-09-04T10:05:00.001+02:00

"Två av tio barn växer upp med föräldrar som missbrukar alkohol eller knark. Två av tio. Det är många. Faktiskt ungefär tre barn i varje klass.

Även i din klass …

Känner du henne, den lilla flickan. Hon som kommer hem till sin pappa som sitter med en kompis och skrattar i trädgården. Kompisen ber henne sitta i hans knä. Ett par timmar senare har han gått hem och pappa sover i trädgårdsstolen. Flickan försöker väcka honom, men lyckas inte. Han snarkar högt och luktar öl så hon brer en filt över honom för att han inte ska frysa. Själv går hon och lägger sig utan mat.

Känner du den lilla pojken, han som hittade sin pappa blodig när han kom hem från skolan. Pappan hade kräkts överallt och sedan ramlat och slagit sig i huvudet. Pojken var rädd, han ringde sin farfar som kom och hjälpte till. Dagen efter gick han till skolan precis som vanligt. Läraren sa till honom att vara uppmärksam, men hans tankar fanns någon annanstans … i en vit sjukhussäng.

Känner du henne, flickan. Hon som inte vågar ta hem kompisar, hon som alltid vill leka hemma hos någon annan. Eftersom hon inte vet vad som väntar när hon kommer hem. Hennes mamma är inte en mamma som står med maten färdig. Hon möts inte av en stor varm famn utan av en dålig andedräkt och mikrovärmda köttbullar. Hon häller upp ett glas vatten och kompletterar med salta tårar.

Känner du henne, den lilla flickan. Hon som ligger i sängen och gråter. Hon som snyftar tyst för att ingen ska höra henne. Hon vill ha en annan pappa, en annan mamma. Fast inte egentligen. Hon vill ha sin pappa och mamma kvar, för hon älskar dem så mycket. Fast hon vill inte att de ska vara som de är. Hon vill att de ska älska henne mer än flaskan. Men det gör de inte, och hon tror att det är hennes fel. För att hon inte är tillräckligt bra.

Känner du den lilla flickan eller den lilla pojken?

Tänk efter noga …

För de känner dig."

Ur Istället för ensam av Teresa Jörgensen, Duo Dito förlag.

Istället för ensam

2011-09-04T10:02:00.003+02:00

(Yes, boys 'n girls, it's for real! Eder storslagna kapten är tillbaka med ett nytt grymt boktips!)

Efter att ha ammat dygnet runt ett tag (samtidigt som min nästan-två-åring noggrant rivit ut alla sidor ur alla böcker inom räckhåll) har jag äntligen haft möjlighet att läsa lite igen (och nästan-tvååringen har utvecklat nya intressen. Tack och lov.). Det första grymma boktipset till er på eeevigheter blir: Istället för ensam av Teresa Jörgensen (Duo Dito Förlag).

Sara och Kevin är båda tolv år och går i samma klass. De är olika som dag och natt – Sara är den duktiga flickan och Kevin bråkstaken som ingen står ut med. Man kan lätt förstå att de avskyr varandra. Men en dag upptäcker de att de faktiskt har någonting gemensamt: sin allra mörkaste hemlighet.

Istället för ensam är en gripande bok om att leva med en missbrukande förälder. Teresa skriver fint och otäckt och så trovärdigt att det känns långt ner i magen om två unga människor som lever med var sitt ångestfyllt, svart hål inom sig. Deras spirande vänskap, den ständiga kampen för att överleva vardagen och det eviga, outsläckliga hoppet är allt mycket väl berättat i en bok som är oerhört svår att lägga ifrån sig och som stannar kvar länge efteråt.

Boken har lite större text än vanligt och är ganska lättläst, vilket gör att den även passar bra för ungdomar som inte är så läsvana. Det finns dock två saker jag stör mig på lite. På baksidan står det ”En bok för barn men också för vuxna.”. För det första tycker jag inte alls att det är en bok för barn. Istället för ensam är inget du läser för en femåring, eller ens ger till en nioåring. Det är en bok för ungdomar. Sara och Kevin kallas också för barn, men när man är tolv år så är man i en oerhört känslig ålder. Fråga vilka tolvåringar som helst om de föredrar att bli kallade för ”barn” eller ”ungdomar”. Ja, precis. Om man vill att tolv-trettonåringar ska läsa en bok så måste man vara väldigt försiktig med att skriva att det är ”en bok för barn”. Risken är annars stor att de tror att den är alldeles för barnslig för dem och ratar den direkt. Att förstå sin målgrupp är helt enkelt superviktigt för ett förlag när man skriver en baksidestext.

(Förtydligande efter uppkommen diskussion: Jag menar att man riskerar att missa en stor del av sin målgrupp här, de som är ca 13-15 år och som brukar sluka den här typen av böcker. Det hade varit bättre om man inte hade varit så tydlig med att definiera målgruppen alls, eftersom boken faktiskt kan läsas med stor behållning av både barn i 10-11-årsåldern och ungdomar. Begreppet "barn" blir begränsande. Något mer åt "en bok för alla" tror jag hade varit bättre.)

Det andra jag stör mig lite på är att jag saknar en hel del av redaktörens arbete. Texten hade kunnat snyggas till lite i vissa småord och detaljer, speciellt i andra halvan (det märks att första delen av boken har legat uppe på skrivarsajten Kapitel1.se för kritik och kommentarer, för den delen känns mer slipad). Det känns knappt som en redaktör ens har läst igenom boken. Båda mina invändningar är alltså mot förlaget, och det är synd, för Teresa Jörgensen har skrivit en mycket viktig och bra bok som angår de allra flesta på ett eller annat vis. Framförallt rekommenderar jag den varmt till ungdomar från ca 11 år, men också till alla vuxna som på ett eller annat sätt arbetar med barn och unga.

Skymningslandet är nära ...

2011-08-29T08:21:00.004+02:00

(Och ni som inte fattar varför skymningen sakta börjar lösgöra sig ur skuggorna mitt på blanka förmiddagen - håll ut! All shall be revealed in the fullness of time.)

Arrrrr!

2011-08-28T09:51:00.000+02:00

Alle man ombord och full fart framåt! Nu hissar eder kapten seglen igen och slänger av all barlast. Bort med alla puttenuttiga bilder på gulliga ungar (fast skeppskatten kastar man inte bara av sådär, såklart), bort med alla tragiska (ohållna) löften, ihopfantiserade inne i bebisdimman. Eder piratdrottning äro återuppstånden ur dimman! Med ledorden ”kort och grymt” hoppas jag kunna hålla styrfart på skeppet, trots att de båda (mycket kortväxta) matroserna knappt är torra bakom öronen än.

Jolly Roger fladdrar åter i topp och det är så vackert att ögonen tåras!

Lägg till bildtext

Något Vildsint närmar sig ...

2011-08-26T13:04:00.000+02:00

Välkommen Lin!

2011-03-12T12:48:00.004+01:00

Calles lillasyster Lin (Mina Alwilda) föddes den 6 mars 2011. Självklart har Calle redan börjat lära henne läsa, och vi hoppas att hon också ska kunna "Pinos affär" och "Knacka på" utantill inom kort. En vacker dag kanske hennes mamma till och med hinner läsa någon bok själv, och kan börja blogga lite igen. Det blir en riktigt vacker dag det (men inte lika vacker som dagen då Carl fick en lillasyster!).

Med hopp om återseende och många goda läsupplevelser!

Kram från Alwilda

Barnbokhandeln på Facebook!

2010-11-03T19:20:00.000+01:00

Bloggandet här har tyvärr fått stå tillbaka för andra, både roligare och tråkigare saker rätt länge nu. Men här får ni i alla fall två trevliga nyheter:

1. Jag jobbar för fullt med att vaska fram årets guldkorn så att jag kan ge er årets grymmaste julklappstips för alla åldrar! De första dyker upp här inom kort.

2. Barnbokhandeln har äntligen fått en egen sida på Facebook, som sakta men säkert fylls med våra evenemang, erbjudanden och allra bästa boktips! Alla ni som har Facebook och som är intresserade av barn- och ungdomsböcker är förstås varmt välkomna dit, alldeles oavsett var ni bor! Många erbjudanden gäller i alla Bokiabokhandlar, och bra boktips i julhandeln kan man ju aldrig få för mycket av. För att hitta sidan på Facebook så sök bara på "Bokia Alingsås Barnbokhandeln".

Nu ska jag fortsätta att rota i årets julklappssäck!

Världen enligt lilla My

2010-09-07T21:11:00.004+02:00

Det vill säga, världen. Precis som den är.

"Ni är så borgerliga! ropade lilla My klagande. Hon stod i fönstret och stirrade besviket. Här håller på att bli precis som vanligt ... Jag var så säker på att ön skulle sjunka eller flyta sin väg eller flyga i luften! Aldrig händer det nånting på allvar ..."

Eller hur? I rest my case.

Måns och Mari - eller gammal vänskap rostar aldrig

2010-09-06T14:27:00.009+02:00

När jag var liten älskade jag Kaj Beckmans årstidsböcker om Måns och Mari. Måns och Mari om våren kunde jag i princip utantill innan jag ens hade lärt mig läsa (och således var så liten att det nästan är löjligt). Till min stora lycka upptäckte jag förra året att En bok för alla skulle ge ut böckerna igen i nyutgåva (självklart försvann mina gamla exemplar till bokhimlen för många, många år sedan). Så nu har jag samlat på mig Måns och Mari om vintern, sommaren och våren och i dagarna kompletterar jag samlingen med den fjärde och sista delen i serien: Måns och Mari om hösten.

För ni vet ju hur det funkar. När jag står där om fyra år och vill läsa mysiga böcker om årstiderna för mina barn - ja, då finns de inte att få tag i längre. Ty så grym är bokvärlden. Och det är klart att Grymme-Carl och lilla Hoppsan också ska kunna lura varandra med lejon i trädgården och fundera över vem den där Matti är egentligen, och varför i hela friden Måns och Mari bor där ...? (Det eventuellt sorgliga svaret på den frågan anser jag vara varje barns rätt att få filosofera sig fram till själv. Men hur som helst så verkar de ju ha det bra i alla fall. Det var min lilla tröst när jag var liten, hur klen den än nu var. *sniff*)

Grymme-Carl listar bebisböcker

2010-09-05T13:35:00.014+02:00

Och här kommer Calles Topp 3 från det senaste året:

1. Knacka på! av Anna-Clara Tidholm

Detta är enligt Calle den bästa bok som någonsin gjorts. Kanske till och med det bästa någonting som gjorts, alla kategorier. Ja, den är till och med bättre än majskrokar. När Calle ser Knacka på! sticka ut från något nödgömställe (nej, det går inte att ha den framme) så gråter han av lycka, pekar och ylar tills man tar ner den och läser den för honom. När man har tröttnat på att läsa efter någon timme eller två (alternativt tappat rösten) så får man räkna med förtvivlad gråt till ungefär två timmar efter sängdags. Så bra är Knacka på!

Fråga: Varför, åh VARFÖR, finns inte Knacka på! med kartongsidor?

2. Pyttesmå kartongböcker med bilder på djur, till exempel från Kärnan. Favoriterna är Lyssna på oss, Coola kor och Glada grisar (Får och getter går an med). Har räddat många griniga stunder på skötbordet, i vagnen eller i bilen. Helt enkelt ovärderliga! Och eftersom de är så billiga så kan man köpa massor. Var beredd på att träna in en sådär åtta, tio olika fårläten bara.

3. Min lilla ljudbok om kattungar/ankungar (också från Kärnan)

En bok som mjauar eller kvackar helt själv! Du behöver alltså inte själv mjaua 800 gånger för att visa hur en katt låter. Ditt lilla intelligenta, förtjusande barn lär sig snabbt att trycka på knappen själv. Och att trycka igen. Och igen, och igen, och igen, och igen. Helst när det är din tur att sova. Men kom ihåg - du slipper i alla fall mjaua själv.

Full vind i seglen

2010-09-05T08:02:00.011+02:00

Det är september, och jag har riggat seglen igen precis som jag lovade! Vi rivstartar med en länk till författaren Kim M. Kimselius blogg, hon skriver nämligen om sin signering hos oss i barnbokhandeln igår, komplett med bilder och allt!

Ni har väl inte missat hennes spännande barn- och ungdomsböcker om Theo och Ramona som reser i tiden? Lättlästa och hela tiden med en liten cliff-hanger i slutet av varje kapitel som håller spänningen uppe. Att man sedan lär sig något nytt om en historisk epok mitt i spänningen gör ju inte saken sämre. Recension av de två senaste böckerna (Theos Pompeji och Boudicas strid mot romarna) kommer inom kort. Tills dess kan du hitta mer information om alla hennes böcker här.

Och ja, ni som tycker att den rödhåriga piratdrottningen till vänster på den sista bilden i Kims blogginlägg ser lite fet ut, ni har helt rätt. Grymme-Carl ska nämligen bli storebror i februari ... Hur gick det till nu när det skulle vara medicinskt omöjligt kan man ju med all rätt fråga sig?

Tja. Han ville det. Och då fick han det. Sådan är helt enkelt Grymme-Carls makt. (O stora framtid, huka dig och darra!)

(Allvarligt talat har vi INGEN aning. Vi förstår ju att vi måste ha varit inblandade i saken på något vis, förste styrman och jag, men i övrigt fattar vi ingenting. Ibland blir det helt enkelt inte riktigt som man planerade. Tack och lov!)

Livsnödvändigt trams för ett coolare liv

2010-06-06T14:19:00.012+02:00

Okej, det här gör jag mest för att få ett svincoolt prylpaket från Coolstuff (det kan du också få om du har en blogg!). Men nu råkar det faktiskt vara så att jag (som ni säkert redan vet) älskar Coolstuff, och har köpt många fina saker där (och bloggat om det med, till exempel här.). Bland annat har jag den här snygga bokhyllan på väggen bredvid min säng:

En annan favorit är min Slush Mug, som naturligtvis går varm (eller jag menar förstås kall) nu i sommarvärmen. Den slushar precis allt man kan drömma om (så länge ens drömmar inte innehåller sötningsmedel ... men själv drömmer jag förstås bara om rent, smaskigt socker! Drömma om sötningsmedel - vem gör det liksom?).

I alla fall så har de nu fixat ett nytt, smart taggsystem, som jag såklart håller på att klicka ihjäl mig på. Jag har nästan pinsamt många grejer i taggen Ordning och reda, kanske för att jag mitt i all röra drömmer om just ett sådant liv. Fast egentligen tror jag nog inte att det blir så mycket mer ordning för att jag har bordet fullt av röda, döda gubbar spetsade av pennor och vita och svarta gubbar genomborrade av tandpetare (jag drömmer fortfarande om Voodoo-knivstället, men om jag inte minns fel så fyller jag år snart, hmm ...). Jag tror helt enkelt att det är Coolstuff som har taggat fel, grejerna borde helt klart heta "Livsnödvändiga saker för en coolare tillvaro". (Och det kan man ju faktiskt behöva så här till sommaren.) More cool stuff for the people!

Snart, mina vänner, börjar jag jobba igen - och då blir det bokbloggande på hög nivå! (Just nu är det bara Mumins lilla bok om ord och Knacka på som går runt, runt, runt hela dagarna ...) Tills dess: ha en helt underbar sommar!

(Bilderna kommer från coolstuff.se.)

Välkommen hit!

2010-02-09T08:15:00.013+01:00

Hej alla ni som har hittat hit via tidningen Vi Föräldrar (och alla ni andra, förstås!)!

Jag som skriver Alwildas grymma boktips heter Liselotte Hasselskog och jag är butikschef för en barnbokhandel som ligger i Alingsås (och så här skeptisk kan jag se ut när jag tvingas att vara med på kort ...). Jag har länge tyckt att det har varit boktipsen och bokpratet som har var viktigt här, och inte vem jag är. Men om någon nu trots allt undrar (som t ex artikelskribenten i Vi Föräldrar), så är det inte viktigt för mig att vara anonym heller, utan då berättar jag gärna. Jag är ju faktiskt väldigt stolt över vad jag jobbar med och det jag skriver om här!

Just nu ligger bloggen på lite sparlåga eftersom jag är föräldraledig (Carl, min son, fyller 6 månader om ungefär en vecka), och således inte är lika uppdaterad som vanligt. I september, när jag börjar jobba igen, så kommer jag att fortsätta att bombardera er med nya grymma boktips! (Kan bli ett och annat innan dess med, men det får ni se som en bonus.) Till dess så vill jag rekommendera etikettfunktionen i högerspalten, där kan ni hitta boktips indelade i olika ålderskategorier.

Och om ni undrar över bloggens namn: jag heter Alwilda i andranamn, efter en piratdrottning som härjade i våra vatten för väldigt, väldigt länge sedan. Så länge sedan att man inte längre kan vara säker på att hon faktiskt fanns på riktigt. Men jag finns på riktigt. Det lovar jag!

Och ja, boktipsen. De är bara rätt och slätt grymma.

En sällsam känsla av frihet

2010-02-06T16:22:00.008+01:00

Jag har lovat mig själv att under hela året som jag är mammaledig så ska jag inte köpa en enda bok. Jag ska läsa olästa böcker ur mina bokhyllor (vissa av de olästa reafynden börjar bli pinsamt gamla nu), låna på biblioteket och på sin höjd klämma in något nytt läsex som vi har fått till bokhandeln (går på skattjakt en gång i månaden).

I reafyndväg har jag hittills hunnit med Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (som jag verkligen gillade när jag väl kom in i den, efter att ha haft den halvläst i något år) och jag har precis börjat på Kafka på stranden och Tidsresenärens hustru (förste styrman tjatar om att han vill se filmen, men jag måste ju läsa boken först!).

Från biblioteket har jag läst de sista böckerna om Väktarens lärling (jag kan bara inte sluta läsa den serien, och det händer nästan aldrig annars med ungdomsserier. Jag brukar bara läsa första boken för att ha ett hum om nivån och vad det handlar om - men häxor och spöken på engelska landsbygden är helt enkelt för oemotståndligt för mig) och faktiskt Rebecca (av Daphne du Maurier) som jag fick för mig att jag inte hade läst. Det visade sig att det hade jag, men den var bra andra gången med.

Ur bokhyllan har jag annars precis också avslutat ungdomsfantasyn Ondvinter av Anders Björkelid. Jag gillade den, även om den kanske inte var varken nyskapande eller fantastisk på något sätt. Men den rätta fantasy- och vinterstämningen infann sig, och jag sträckläste den således samtidigt som jag stod och vagnade sonen i entren (eftersom det var snöstorm utanför och förste styrman hade jobbat natt).

Mitt läsår artar sig alltså ganska bra ändå, och en sällsam känsla av frihet landar mjukt mellan bladen. Inga krav på att läsa det senaste hela tiden för att kunna guida kunder i bokfloden, utan bara alldeles precis vad jag känner för - i ett helt halvår till!

(Och efter det halvåret kommer jag givetvis att klättra på väggarna efter att få sätta tänderna i höstens bokutgivning, så att jag kan få stilla mina bokälskande kunders outsinliga törst efter de bästa råden igen. Det är trots allt det som är mitt kall.)

Och alltihop är den här snygga killens fel ...

2010-01-25T19:26:00.010+01:00

Jag har verkligen inte tid att blogga och twittra och allt det där längre, som ni kanske har märkt. Men det är bara ett TILLFÄLLIGT avbrott, jag lovar. För det kliar något alldeles vansinnigt i mina fingrar så fort jag har läst en bra bok, eller bara råkat tänka en så där särskilt lyckad tanke. Jag beräknar att vara tillbaka i full bloggform i september igen. Bara så att ni vet. Bara så att ni slipper undra.

Och visst är han bara sååååååå snygg???

Mumintrollen är BÄST!

2009-11-11T18:20:00.004+01:00

Så himla fina. Och bra på att lyssna är de också!

Min söta unge

2009-11-11T15:57:00.009+01:00

Som ni kanske har märkt så går bloggandet sådär. Det beror bland annat på att jag inte har någon som helst ANING om vad det har kommit för nya böcker, än mindre läst dem. Lite beror det också på att min unge är så gullig. Det är så roligt att gosa med honom att jag glömmer att blogga. Till sist så beror det också på att det tar en EVIGHET för mig att läsa ut en bok just nu (det var den där gulliga ungen igen, ja).

För tillfället håller jag i alla fall på med Staden som slutade andas av Kenneth P. Harvey. Har läst ca en tredjedel, och än så länge är det en lättsam, underhållande och precis sådär lagom spökmystisk historia som jag gillar (tänk väldigt mycket Människohamn och lite grann Stephen King).

Men som sagt. Min unge. Det blir nog en bokslukare av honom med ändå ...

Don't cry for me, Bokmässan ...

2009-09-26T16:01:00.002+02:00

... the truth is I never left you!

Jag måste bara vara hemma och pussa på min bäbis i år istället. Men jag tänker på dig hela tiden. Och jag kommer tillbaka igen nästa år. Promise!

(I love you and hope you love me.)

Smekmånaden är över ...

2009-09-18T15:41:00.006+02:00

... men det roliga har bara börjat! Igår fyllde Calle 1 hel månad (hurra, hurra, hurra, hurra!), och det är alltså dags för mig att våga mig ut i verkligheten igen. I alla fall litegrann. Och att börja blogga lite igen tycker jag känns sådär lagom avancerat. Nu dröjer det ju inte heller så länge till innan jag faktiskt kan börja konsumenttesta barnböcker på den tilltänkta målgruppen här hemma (ännu mer hurra!!).

Under månaden som har gått har jag dock upptäckt de svidande följderna av att inte jobba - man kan inte längre läsa alla nya böcker så fort de kommer ut. Inte ens bilderböckerna. Siv sover vilse (Pija Lindenbaum) kom ju till exempel ut i början av september, och jag håller på att förgås av längtan att få läsa den! För trots besök i bokhandeln - av just denna anledning - så har jag ändå inte lyckats med detta konststycke. Calle var helt enkelt inte på läshumör, utan lite mer på "gallskrika-hysteriskt"-humör.

Och, ja, let's face it. Trots att jag är en piratdrottning och normalt inte låter mig hunsas, så är det piratbebisen som står för de flesta besluten i den här familjen just nu. Och beslutet den här dagen var alltså att Grymme-Carl inte ville läsa, och då skulle minsann ingen annan få göra det heller (inte ens de livrädda kunderna som hukade för Carls vrede bakom hyllorna. De kommer inte våga öppna en bok på flera veckor av rädsla för repressalier).

Tja, vad ska man säga? Bör jag vara orolig över att bokslukar-genen kanske har hoppat över ett led? Ska jag kanske akutstarta lästräningen direkt? Själv har jag i alla fall fixat så att jag ska få hem en del läsexemplar av nyheter, och i december börjar jag jobba lite smått igen. Tills dess får jag blogga så gott det går om vad jag faktiskt lyckas läsa - och konstatera att jag i alla fall är en mycket stolt mor till en framtida piratkapten med osedvanligt starka lungor och mycket lovande diktatoriska talanger.

Pytteliten piratbäbis i hamn!

2009-08-19T19:06:00.009+02:00

Född: 17 augusti kl. 10.07
Vikt: 3690 g
Längd: 50 cm
Sponsrad med reklammössa: Ja
Snyggast i Sverige: Vadå "Sverige"??? Gnugga er i ögonen, här kommer jag världen!

Två bästa ungdomspocketarna just nu

2009-07-21T21:28:00.009+02:00

De här två ungdomspocketarna är de som älskas mest av våra kunder just nu! (Det vill säga de som har läst dem kommer gärna in och tackar så VÄLDIGT mycket för tipset och håller små tårögda tal över hur BRAAAAAA de var!) Så, enjoy:

Hungerspelen av Suzanne Collins

"24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.

Det är årets största tevehändelse. Allt direktsänds. De utvalda ungdomarna stylas, intervjuas, tränas och får möjlighet att locka till sig sponsorer innan de släpps ut på arenan …

Spelens utgång: Den som överlever får åka hem...

En gastkramande framtidsroman om liv och död. Det är upprörande, spännande, romantiskt och omöjligt att sluta läsa." (Bonnier Carlsen/Månpocket)

Jag har alltid varit väldigt förtjust i framtidsskildringar, det ska villigt erkännas, men i det här fallet är jag i alla fall inte ensam. Hungerspelen har lyckats med konststycket att hitta en alldeles egen nisch bland ungdomsböckerna. Riktigt bra och spännande, med en hel del att fundera på!

Innan jag dör av Jenny Downham

"Sextonåriga Tessa har leukemi och vet att hon ska dö. Vad ska hon göra under de månader hon har kvar? Hon har ju så mycket som hon inte har hunnit med. Så hon gör upp en lista över saker hon vill göra och uppleva innan hon dör. Högs upp på listan står att bli tillsammans med en kille." (Brombergs/Pocketförlaget)

Det här är förstås sorgligt, det kommer man inte undan, men det är också fantastiskt och ... romantiskt och ... livsbejakande och ... alldeles, alldeles underbart. En riktigt, riktigt bra bok om att leva livet fullt ut. Är klassad som vuxenbok men fungerar precis lika bra för ungdomar. Har i inbunden form varit en av våra största bästsäljare för tonåringar och den var också den absolut mest önskade boken i vårt skolprojekt "En bok åt alla". (Tyvärr tog den slut på förlaget på två röda när den kom, men nu är den alltså här igen - och dessutom i pocket! Hurra!)

Skatan och vampyrerna

2009-07-10T17:15:00.006+02:00

Fick för övrigt just besök av en liten skata som trippade rakt in i bokhandeln genom den öppna dörren. (Hm, kameror kanske inte är SÅÅ dumma alltid ändå ... bara jag slipper vara framför dem.)

Jag gissar att det var en tonårsskata, för jag såg allt att den siktade in sig på Meyerböckerna på topplistan. Eller kanske inte ändå, för den stannade till och bligade lite nervöst på mig ... och sedan tittade den lite på Twilightböckerna igen ... och så bestämde den sig och gjorde några snabba, generade skutt ut genom dörren.

Hallå där, lilla skatan, man behöver inte skämmas för att man gillar att läsa vampyrromantik fast man är vuxen. Till och med min coola förste styrman läser ju Meyer. Så titta gärna in igen, om du skulle ångra dig! Jag ska inte skvallra. (Nej, inte ens här.)

Okej, Doktor Proktor är slut ...

2009-07-10T17:04:00.007+02:00

... men ta den här istället då! Den är faktiskt MINST lika rolig, och den hade också stått med i tidningen om det bara inte hade varit för att jag redan hade överskridit min boktipskvot med en sisådär 300% ...

Kartkatastrofen av Ingelin Angerborn.

Jag har redan skrivit om den här på bloggen, bara att klicka här!

Fredag: Favorit i repris #4

2009-07-10T00:00:00.005+02:00

Jag drar mitt strå till stacken (eller batteri till holken?) och spar lite energi åt världen genom att återvinna en gammal favorit. Ödmjukast ber jag att få presentera en av mina allra bästa fredagsfavoriter:

"En ond alv och en magikers hustru ...

...är bara två av alla de ytterst fascinerande karaktärer som du möter i den utomordentliga boken Jonathan Strange & Mr. Norrell - den mest magiska bok som du kanske aldrig har läst.

Om du är intresserad av hur det gick till när magin återinfördes i England, eller om du bara är läskunnig, så är det här absolut boken för dig. Du har ALDRIG läst något liknande. Om jag bara fick äga en enda bok i hela världen, så skulle det vara Jonathan Strange & Mr. Norrell. Och om Susanna Clarke någonsin bestämmer sig för att skriva en bok till så skulle jag nog faktiskt börja gråta av lycka.

Boken finns numera både på biblioteket och i pocket, så du har ingen ursäkt alls. Om du inte läser den här boken, så har du nu bara dig själv att skylla om du en dag skulle upptäcka att det verkar saknas magi i ditt liv... Du skulle ju inte känna igen en äkta magiker om han så slog dig i huvudet med en talande stenstod. Du skulle kanske förirra dig in på en alvstig, och i värsta fall råka hamna på godset Inget-hopp (brrr, stackare, det hoppas jag verkligen inte!). Och framförallt så skulle du ju aldrig få veta vem gentlemannen med tistelfjunshåret är."

Magi för de minsta

2009-07-06T22:03:00.019+02:00

Jag har lagt märke till att det råder en skriande brist på underhållande boktips för de allra, allra minsta här i bloggen. (Av någon anledning så har just denna målgrupp börjat ta allt större plats i mitt medvetande ...) Så därför ska ni få mina tre favoriter just nu:

Prutt! - Kul med ljud
Voff! - Kul med ljud
Mandy Archer
Som alla vet så är det jättekul med ljud. Och det är egentligen allt man behöver veta för att förstå varför de här böckerna är en riktig hit!

Och om det nu är så otroligt kul med ljud - hur roligt tror ni då inte att det HÄR är ...

Galopp!
Rufus Seder Butler
Bilderna RÖR sig! På RIKTIGT. Det heter tydligen "scanimation". Världens första bok med scanimation. (Själv föredrar jag att kalla det MAGI!)

Kolla här:

Och till sist, ett absolut måste:

Min första boksamling
Dopgåvan som barnet kan börja använda så gott som omedelbart. I lådan finns det tio små böcker i perfekt bebishandformat. De har teman som Första orden, Färger, Djur, ABC och Siffror. Ja tack, den skriver vi upp. Klart bebisen ska ha ett bibliotek!

Under alldeles särskilda stjärnor

2009-07-06T21:38:00.005+02:00

Ni HAR väl sett den här? Det skrivs för fullt i den här hemma just nu i alla fall. Proppad med ljuvliga citat är den också!

"Jag kisade mot solen och såg ett par öron sticka upp ur strandgräset.

- Jag tittar bara, sa jag. Vem är du?

- Fredriksson, sa han med öronen. Vem är du själv?

- Ett mumintroll som har rymt, sa jag.

Och jag är född under alldeles särskilda stjärnor."

(Eller vad sägs om det här:)

"Jag tror jag lägger ungarna, sa Mymlan. I säng med er allihop!

Hennes barn ställde sig i en ring och hjälpte varandra med att knäppa upp knapparna i ryggen.

Räkna er själva i kväll, sa mamman. Jag känner mig lite distraherad.

Läser du högt för oss då?! skrek ungarna.

Det kan jag väl göra, sa Mymlan. Var var vi sist?"

(Eller det HÄR:)

"Det var bara min lilla dotter My, förklarade Mymlan förtjust.

Det är ett så personligt barn! Att hälla gröt i ett avgasningsrör! Bara en sån sak!"

(Hjääääälp, jag kan inte sluta!)

"Och i den dimmiga gryningen vimlade de allesammans ut i trädgården.

Ett rosafärgat ljus i öster tydde på en fin augustidag.

En ny port mot det Otroliga, det Möjliga, en ny dag där allting kan hända om man inte har nånting emot det."

Jag är i alla fall alldeles säker på att vår lilla Pytte också kommer att födas under ALLDELES särskilda stjärnor!

Igelkottens elegans

2009-07-05T22:22:00.003+02:00

Så här kan det vara att läsa Igelkottens elegans av Muriel Barbery:

(Katten Constitution har fått blåskatarr - men mystiskt nog utan någon uppenbar medicinsk orsak. Boven kan möjligtvis vara stress. Veterinäraspiranten i huset, en sympatisk kvinna med det något svårburna namnet Olympe, vågar sig på en förklaring.)

"- (...) När hon känner sig stressad får hon alltså inflammatorisk blåskatarr. Precis som kvinnor.

- Men varför skulle hon känna sig stressad? undrar jag halvhögt, för om Constitution lider av stressymtom, där hon ligger och latar sig som en annan prydnadskatt dagen lång och bara störs av välmenande veterinärexperiment som palpering av urinblåsan, då riskerar resten av djurvärlden att drabbas av kronisk panikångest.

- Enligt veterinären är det bara katten själv som vet det.

Och Olympe gör en liten missnöjd grimas.

- Paul (Josse) hade sagt åt henne att hon var tjock häromdagen. Man vet aldrig. Det kan vara allt möjligt."

Sommarrys

2009-07-03T20:39:00.009+02:00

Nora ska tillbringa sommaren på landet hos sin mammas kompis Vanja, medan hennes mamma fotvandrar i Spanien för att "hitta sig själv". Men redan på bussen på väg till Ekeby börjar det hända konstiga saker. Busschauffören verkar kunna läsa hennes tankar, och Nora får konstiga sms från ett nummer som hon inte känner igen. Första natten hör hon en speldosa spela i rummet bredvid hennes, fast hon vet att hon är ensam på övervåningen. Och sedan är det det där gamla grå ödehuset, som Nora tycker att hon känner igen så väl ... men hur kan det vara möjligt?

För alltid ... av Ingelin Angerborn är en riktigt härligt spökig sommarrysare i bästa Maria Gripe-stil! Den passar alldeles perfekt som sommarläsning, och om man vill ha mer mysrys när den är slut, så är det bara att fortsätta med den lite tjockare Agnes Cecilia - en sällsam historia av Maria Gripe (en av de bästa krypande-rys-böcker som någonsin skrivits!). Båda böckerna passar för ca 9-14 år.

Den litterära poängen

2009-06-14T21:29:00.013+02:00

Så. Jag tänkte komma till poängen med det senaste inlägget nu.

Det finns en anledning till att jag vinkar och ler ljuvt mot gubbar som håller på att köra över mig, istället för att kasta cykeln efter deras bilar.

Sanningen, och anledningen, är nämligen att jag är ganska irriterande själv.

Jag är rysligt inkonsekvent, och njuter av det faktum att ingen kan tvinga mig till något annat. Jag gör knepiga val som jag inte bryr mig om att motivera för folk (är vegetarian och har inget körkort. Det är rätt så fascinerande hur provocerade människor kan bli av detta. För att inte tala om hur galna de blir när jag bara ler och struntar i att förklara mig. Till och med vegetarianer blir irriterade på mig för att jag inte har vett att vara vegetarian av rätt anledningar, och liksom därmed har förverkat min rätt att kalla mig vegetarian. Även om jag nu har varit det i 15 år.). Jag är irriterande sporadisk i mitt bloggande (nästan så att jag stör mig på mig själv lite då och då). Och i vissa svaga stunder cyklar jag faktiskt som en idiot.

Och därför, mina vänner - för att jag på något sätt vill försvara min rätt till tvivelaktigt leverne och irriterande infall - så försöker jag alltid att behandla andra som jag skulle vilja bli behandlad själv! Det är inte alltid jag lyckas (jag har skällt ut en elak tant på ICA Focus en gång som krävde att tjejen i kassan skulle nia henne), men förvånansvärt ofta går det.

Så jag kan inte säga annat än att jag förstår Marcus i Andreas Romans Vigilante (taa-daaa! Den litterära poängen!) alldeles utmärkt väl, men samtidigt förstår jag hans flickvän Helena ännu bättre. Hur tråkigt det än låter så har jag insett att diplomati nog ändå är världens melodi (ja, kära nån visst låter det supertråkigt?). Men helt enkelt för att om världen är lite mer tolerant, så lämnar det så mycket mer utrymme för annorlunda och intressanta människor (= inte alls tråkigt). Min värsta fasa är en värld är alla uppför sig likadant, tänker och tycker likadant, gör samma saker och helst vill ha samma kläder med (lite som nazi-Tyskland alltså). Därför är jag (nästan alltid) mycket vänlig mot folk som jag på något sätt uppfattar som irriterande. De berikar helt enkelt min värld (och så får jag ju känna mig lite smartare själv en stund).

Med det är som sagt inte svårt att förstå att Marcus faller för frestelsen. Det är trots allt en ständig kamp. Och med detta sagt så tycker jag att ni nu genast ska läsa Vigilante! Det är nämligen en sällsynt tankeväckande och intressant bok.

And that's all I have to say today, folks!

Irriterande

2009-06-08T20:01:00.005+02:00

Vissa morgnar när jag cyklar till jobbet så har alla gubbarna i de stora bilarna glömt hur högerregeln fungerar. Om jag kommer på vägen från (deras) vänster, och ser dem och stannar cykeln, då stannar de också. Helst så att hela korsningen korkas igen och det blir direkt livsfarligt för mig att försöka cykla igenom. Det enda jag kan göra är att vänta ut dem. Jag ser ju mig själv som en ganska ansvarsfull mor, och vill helst inte riskera livet på min bebis innan ungen ens har hunnit bli född. Därför viftar jag lite att de ska köra och sluta att blockera hela korsningen. Av någon anledning brukar de då rivstarta och istället nästan köra över skolbarnen som just har börjat att gå över gatan framför deras bil.

Om jag istället kommer från (deras) höger, så brukar jag titta på dem för att se om de har sett mig. Ganska ofta pratar de dock i sin mobil, och då har de liksom inte tid att titta åt olika håll samtidigt. Men ibland ser de mig och saktar in lite. Då kan jag ibland luras att tro att de tänker släppa fram mig (högerregeln och allt det där, ni vet). Men precis när jag har fått upp farten så händer det ganska ofta att de helt plötsligt gasar på samtidigt. Och då upptäcker jag att de inte alls såg mig, utan i själva verket pratade i sin mobil (och följdaktligen var drabbade av temporär blindhet). Ibland är det snudd på att min cykel glidtacklar deras bil när jag tvärbromsar.

Då kan det somliga dagar hända att jag känner för att sticka ut framskärmen och repa deras bil. Bara lite litegrann.

(Lugn. Det här har en poäng. En litterär sådan till och med. Håll ut, bara.)

Alanya - Vägen följer hjärtat

2009-06-04T14:09:00.019+02:00

Det här är en av mina favoriter i år - en riktigt härlig fantasybok med en cool tjej i huvudrollen! Vägen följer hjärtat är Iselin B. Alvestads (vilket namn, va? Det fattar man ju direkt att hon kan det här med fantasy.) debut, och för den blev hon tilldelad det norska förlaget Aschehougs debutantstipendium 2007.

Vägen följer hjärtat innehåller allt man kan önska sig: en cool tjej som huvudperson (inte så där värst vanligt, nej), lite lagom med nyfiken småförälskelse, en galen kung, ett gäng dvärgar, en trollkarl, slukbuskar, en otäck skog och lite allmänt rys och mys. Det är inte många sidor som är tråkiga i den här boken (kanske till och med ingen) och jag rekommenderar den VARMT! Uppföljaren Drakarna vaknar kommer redan efter sommaren, så det passar ju utmärkt att läsa den första delen i solstolen/i sitt rum med nedfällda persienner (medan solen gassar utanför. Ja, så gjorde i alla fall jag när jag var yngre, till mina stackars prövade föräldrars enorma förtret.).

Förlaget Tiden beskriver boken så här:

"Alanya växer upp i den sömniga och fredliga lilla byn Mumbyville tillsammans med sin "farbror" Pip och "faster" Munny. En dag invaderas byn av hemska ryttare som visar sig vara på jakt efter Alanya! Hon lyckas fly men farbrodern har inte samma tur utan tillfångatas av ryttarna. Tillsammans med trollkarlen Kasimir beger sig Alanya till huvudstaden för att försöka rädda sin farbror. Snart inser hon att hon inte är som andra flickor, och det som började som en uppgörelse med ondskan som lägrat landet, blir snart till en uppgörelse med hennes egen familj ... "

Ja, ni hör ju själva, det här är ju som gjort för skräcksvalkande, magpirrande sommarläsning! Men, hör ni, tycker inte ni också att den norska utgåvan är mycket finare?

Norge:

Sverige:

New Moon!!

2009-06-02T15:08:00.006+02:00

Så gick månen upp, och i samma ögonblick vaknade jag med ett ryck ur min bebiskoma ...

Vad gör man egentligen av sitt spädbarn när både mamma och pappa vill gå på bio samtidigt?? Va? Kan inte någon vänlig själ tala om det för mig? Annars blir det väldigt jobbigt här till hösten ...

Kan ju inte vara kul för stackars lilla Pytte när mamma sitter och gråter över bioannonserna dag ut och dag in. Nä, det här hade jag nog inte riktigt tänkt igenom ...

Hyllbilliesarna och jag

2009-04-18T16:17:00.003+02:00

Jag har fått tre nya kompisar. Billy, Billy och Billy heter de. De är superschyssta. Vi kallar dem the Hyllbillies. "Yii-haa!", säger de. Och "vi tycker nog att det behövs lite mera böcker här!". Ni fattar själva. Helt grymma killar.

Men. En sak de inte är så bra på är att sortera böcker. "Släng hit dem bara", säger de. "Vi är stora killar, vi orkar bära MASSOR!". Och det är ju bra. Men nu gillar ju jag att sortera. Men hur? Hur, hur, hur??? Det finns så många sätt. Pocket för sig? Eller inte, för då hamnar samma författare på flera ställen, och det är ju lite rörigt. Röra vill vi inte ha i de biffiga hyllorna (inte till att börja med i alla fall ... ), den får hålla sig till köket, badrummet, garderoberna och resten av lägenheten. Och källaren då. Och typ lite i bilen.

Men. Det blir ju SNYGGT att ha pocket för sig!

Så nu gäller det alltså att med handen på hjärtat försöka att känna efter precis hur ytlig jag är. Snyggt eller smart? Smart eller snyggt? Vill jag ens veta svaret? Om jag inte kommer fram till en lösning på det här snart så kommer Hyllbilliesarna tjata omkull mig tills jag bara gör som de säger och slänger in alltihop i ren panik. Och den lösningen är faktiskt helt klart sämst.

Wiiiiii ... zards!

2009-04-17T13:02:00.002+02:00

Coming right at us!!

Den här var hur kul som helst

2009-04-15T17:01:00.005+02:00

Jag pratar om Kartkatastrofen (Klant & kompani 1) av Ingelin Angerborn och Jenny Karlsson. Den handlar om tre barn (eller ja, fyra. Eller en hel skola om man nu ska vara noga.) som på sin friluftsdag ska orientera efter en enkel snitslad bana i skogen. Och det hade ju säkert kunnat gå jättebra. Om de bara hade följt snitslarna. Och om de verkligen kunnat läsa kartan i stället för att rita egna "du är HÄR" punkter på den. Eller om de i alla fall hade behållt skorna på.

Man kan helt enkelt lugnt hålla med om att Viktor, Vilma och Viking antagligen är de klantigaste barn som någonsin har vimsat runt i en skog. Om man inte kommer ihåg sina egna tappra orienteringsförsök i skolan vill säga. (Som när man till exempel trodde att en älg var en häst och sedan blev jagad genom hela skogen.) För i så fall är de nog bara de näst klantigaste. Men vansinnigt roliga i alla fall. Både i text och bild. Så man kan säga att om man inte gillar att skratta, då ska man nog undvika den här boken. Annars är den en alldeles utmärkt present, speciellt till ett barn i åldern 6-10 år. Gärna ett närstående barn, så att du får läsa boken själv också. Tänk att orientering kunde vara så kul!

Bilderböcker med mys och rys

2009-03-27T14:34:00.009+01:00

Pytte har inte gjort mycket väsen av sig idag - antagligen är stackarn helt utslagen efter sin 5-dagarskonsert (med samma låt ... ). Jag tar i alla fall tillfället i akt att tipsa om några grymma bilderböcker:

För artonde gången - ni HAR väl läst Ett lamm till middag (Steve Smallman, Libris)? Annars får ni se till att få lite fart på benen, för det är fortfarande en av de absolut bästa bilderböckerna som finns att uppbringa just nu. Jag läste den på sagostunden (ja, igen! Temat var nämligen "Vargsagor" ... ) i lördags, och barnen var fullkomligt trollbundna ( - som vanligt). En säker källa har också avslöjat att det är en ny Smallman-bok på gång till sommaren, och jag ser fram emot detta så mycket att jag knappt kan sluta studsa upp och ner i stolen! (Försöker dock allt vad jag kan eftersom det är så jobbigt att skriva när man studsar upp och ner hela tiden.)

En annan underbar historia är Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen av Jonna Björnstjerna. Till min ofantliga glädje har den nu kommit i nyutgåva hos En bok för alla samtidigt som uppföljaren Sagan om den underbara familjen Kanin och ... Fru Skräck! har kommit ut på Bonnier Carlsen i dagarna! Båda berättelserna är härligt mysrysliga och handlar om Lillebror som bor med sin underbara kaninfamilj i den underbara delen av Sagoskogen. Men det finns en fruktansvärd del av skogen också ... Illustrationerna är helt fantastiska , varje uppslag är som ett helt konstverk, och jag bara älskar de här böckerna!

Självklart har Pytte redan hört dessa sagor (h*n väntar lite med att titta påbilderna bara), och om till och med en minus 0-åring har koll på grejerna så kan ju inte du vara sämre? Eller hur?

Pytte Liten orsakar Stora Störningar

2009-03-26T20:32:00.010+01:00

Men det var väldigt vad det var svårt att få skrivet någonting här då.

Jag listar några ursäkter:

1. I veckan har jag skrivit inte mindre (snarare mer) än 60 boktips för alla åldrar och skickat ut till alla förskolor och skolor som handlar av oss. Någonstans vid 43 började jag bli lite trött på att skriva boktips ... tro det eller ej. Och då orkade jag liksom inte göra samma sak igen när jag kom hem.

2. Pytte har börjat att sprattla och sparka i min mage. Och då har jag faktiskt inte tid att göra annat än att stå precis still och fånle den närmsta halvtimmen. (Vilket kunderna ibland kan uppfatta som lite underligt beteende. Men då förklarar jag och de förstår ju alldeles utmärkt väl förstås och går genast i väg och hjälper sig själva. Efter att ha fällt en lyckotår först såklart. Mina kunder är de bästa kunderna.)

3. Pytte har fått en speldosa, så mina kvällar går nu åt till att sitta med en tygelefant tryckt mot magen. Jag har hört "When you wish upon a star" ett par gånger nu (kanske 47 896), men vad gör väl det när Pytte faktiskt ÄLSKAR sin speldosa.

... och nu fick jag en hård spark i magen, för nu har det minsann inte bjudits på någon musik på flera minuter här. Sorry. Jag kommer tillbaka när jag har uppfunnit en evighetsmaskinspeldosa. (Vilket alltså inte bör dröja för länge. Jag är ju rätt klok ändå, som ni vet.)

* Och nej, graviditetshormonerna har inte fått mig att börja särskriva hej vilt. Namnet är faktiskt Pytte. Pytte Liten. Ni tror väl inte att h*n kommer att bli mobbad för det? (För i så fall har mamma ett jättevasst svärd.)

Decembergatans hungriga andar

2009-03-16T21:39:00.006+01:00

Nu har de där böckerna som jag inte har kunnat skriva om tidigare börjat trilla in i bokhandeln en efter en. Först ut är Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo. Det är en historia så hemsk och trovärdig att jag nästan inte stod ut med att läsa ibland. Hemsk, hemsk, hemsk - men också väldigt bra.

Jenny ska bo hos sin syster i Stockholm under några veckor. På dagarna passar hon sin systers barn, men när natten kommer ligger hon och grubblar. Varför blir hon alltid vald bland de sista på gympan? Varför vill alla killar alltid bara hångla med hennes kompis Charlie? Hur kommer det sig att Jenny bara har fått all skit? Men under nattens tysta timmar tänker hon ut en plan. En superplan som det bara inte går att misslyckas med - åtminstone inte så länge hon följer sitt superschema. När hon börjar åttan i augusti ska minsann alla få se. När hon börjar åttan i augusti så kommer hon att vara smal.

Ulrika Lidbo har debuterat med en bok som får det att krypa i huden. Det är obegripligare och otäckare än den värsta skräckroman - och ändå förstår man precis varför Jenny lockas att köpslå med sitt liv. Det jobbiga är bara att när man väl har hoppat så är det så oerhört svårt att stoppa fallet.

Läs Lenas Kårelands recension av Decembergatans hungriga andar i SvD här.

Vi får börja sälja den redan idag!!!

2009-03-06T17:52:00.008+01:00

Så länge vi båda andas, fjärde och sista (?) delen i Stephenie Meyers serie om Bella och vampyren Edward.

(Skulle först släppas den 5 mars. Sedan den 12 mars. Sedan den 6 mars! Hurra! Men sen fick vi plötsligt inte sälja den när vi fick den. 12 mars skulle det nog vara ändå. Hot om böter och elände. Men så en kvart innan vi stängde, efter att ca 100 förtvivlade tonåringar hade brutit ihop över bokhandelsdisken, så gick det plötsligt bra igen! Så bäst ni skyndar er, för man vet aldrig när de ändrar sig igen ... )

Fast vi stänger om 2 minuter - så ni får springa som BLIXTEN!!

Nästa vecka smäller det ...

2009-03-06T14:30:00.007+01:00

Från att ha varit ingenting, ingenting, ingenting sedan mitten av december ungefär så exploderar barnboksutgivningen nästa vecka i ett fyrverkeri av skimrande nyheter och hett efterlängtade uppföljare. Eller vad sägs om:

- Polisen kommer (Helena Bross) och Sorro och Seppo försvinner (Rolf Dahlström), båda uppföljare i den populära "Extra lätt att läsa"-serien med versaler.
- Världens bästa riddare, tredje delen i den omåttligt populära "Lätt att läsa"-serien Riddarskolan av Magnus Ljunggren.
- Skrik och bajs, ny del i Helena Bross omtyckta "Lätt att läsa"-serie Klass 1 B.
- Märta börjar rida, en ny "Lätt att läsa"-serie om hästar av Erika Eklund Wilson
- Kattas ungar av Margareta Nordqvist, första delen i en ny "Lätt att läsa"-serie om djur (Djurkompisar).
- Jättens kamp och Kentaurens styrka av Adam Blade, del 3 och 4 i den lättlästa fantasyserien Beast Quest.
- Tam tiggarpojken av Jo Salmson, som också skrivit serien Almandrarnas rike.
- Simma lungt, Sigge av Lin Hallberg. Den sjunde, efterlängtade delen om BUS - Brobyungarnas shettisar.

... och där var min rast slut. Och då har jag inte ens nämnt de nya, mumsiga bilderböckerna (som Hjälp, en varg! av Stephanie Blake) eller Böckerna som Alla Väntar På (Vargbröder 5: Ondskans schaman och Så länge vi båda andas) eller knappt något överhuvudtaget av allt det nya, underbara som snart kommer att trängas på hyllorna. Egentligen hann jag bara med lättlästa böcker från typ ett förlag. Så då fattar ni ju själva hur mycket nytt det kommer.

Mitt bästa förslag är att alla som ens vet vad ett barn är, eller har varit ett själv, beger sig till närmsta bokhandel nästa vecka och låter sig förföras. (OBS: Nätet räknas inte. Det är fusk. Där kan man inte ens bläddra i böckerna.)

Vad väntar ni på, ge er iväg! (Eller okej, ni behöver inte resa er förrän på måndag, så sitt kvar en stund till för all del.)

Magic. It can get a guy killed.

2009-02-27T21:21:00.011+01:00

Den senaste tiden har jag mest läst Onämnbara Böcker - sådana som ni får höra om senare i vår, eller kanske aldrig, den som lever får se. Tyvärr, får man väl säga, för det är lite tråkigt att aldrig ha några böcker att skriva om. (Fast kul när de slår och jag får skryta om att jag redan har läst dem!)

Det allra sista jag läste var däremot en högst välkänd historia, nämligen Människohamn. Den är å andra sidan så känd att det knappt är någon mening att skriva något om den. Jag nöjer mig med att säga att den var väl värd väntan (stackarn har ju legat och väntat på mitt sängbord till den nästan växte fast i det) och sannerligen en bok i min smak. Jag älskar böcker som inte har tråkiga poliskommissarieslut, sådana finns det alldeles tillräckligt av i verkligheten, tack. Författare som inte har fantasi nog att tota ihop mer än vad jag skulle kunna läsa om i vilken dagstidning som helst göre sig alltså icke besvär.

Helt i denna anda läser jag nu The Dresden Files av Jim Butcher. Jag har fått låna de första tre delarna i serien av en välförsedd dealer i min vänkrets, och jag började på den första, Storm Front, igår. (Jo, det är faktiskt nästan ganska precis som med knark. Först får man en gratisfix eller två - och sedan är man fast och får hosta upp stålarna för att slippa abstinensen. Inte för att jag har någon erfarenhet av knark då. Men jag skulle gissa att det kan gå till så.)

Jag måste säga att jag känner mig extremt förväntansfull efter att ha somnat med de sista raderna i det första kapitlet på näthinnan igår:

"Paranoid? Probably. But just because you're paranoid doesn't mean that there isn't an invisible demon about to eat your face."

Och den här ...

2009-02-23T21:36:00.004+01:00

Se Sverige

Lars Magnusson

"Den efterlängtade 3:e upplagan av den perfekta vägvisaren till ca 650 av de finaste natur- och kulturpärlorna i vårt land: storslagna nationalparker, vackra slåtterängar, dånande vattenfall, spännande grottor, gruvor och brukssamhällen, kyrkor, herrgårdar och bondbyar, fågelsjöar och fiskeplatser. Den första upplagan blev oerhört väl omskriven av en enig kritikerkår."

Ja, för tillsammans med den förra boken Svenska slott och herrgårdar så blir det ju som ett helt litet upplevelsepaket!

Aj, Bäbis! Vad gör du, du ska ju inte ens kunna sparka mig än! Vadå "var ska jag sova"? Det finns nog lite plats hos katterna ... eller i den där byrålådan med gamla kuvert som ingen någonsin kommer ihåg att använda ändå.

VILL du inte se dånande vattenfall och vackra slåtterängar?! Ja men då så. Du ser - mamma vet bäst.

Den här var ju också fin, förstås

2009-02-23T11:54:00.006+01:00

Svenska slott och herrgårdar: en historisk reseguide

Fredric Bedoire

Jag kan absolut tänka mig ett slott. Eller möjligtvis en herrgård.

Tjolöholm är mitt bästa slott än så länge. Läckö kommer som god tvåa. (Ett vitt slott med runda torn, liksom. Precis som det ska vara.) Men det kanske finns massor av finare slott som jag har missat? Hjälp, bäst att springa ner i bokhandeln och lägga undan ett ex. genast!

Det går inte att komma undan

2009-02-22T22:11:00.013+01:00

En gigantisk fiende har dykt upp i min kamp för att röja lite plats åt Bäbis i hemmet. En lömsk fiende som visslar oskyldigt när du går förbi, för att i nästa ögonblick kasta en blank, fin önskebok i ansiktet på dig nästan gratis. Du hör katalogernas prasslande viskningar, du springer förbi de skrikande skyltarna men du kommer inte undan - ty fiendens namn är Bokrean.

Den dagen jag lyckas med att inte köpa en enda bok på Bokrean, den dagen ligger jag förmodligen djupt i den kalla jorden. (Om ens då. Man kan ju alltid hoppas.)

Så, i år har jag i alla fall trillat dit på följande:

Till Bäbis bokhylla:

Tygboken Lilla katten (så Bäbis har något att läsa på BB)
Tre sagor av Jan Lööf (så att förste styrman har något att läsa högt för Bäbis. Han har redan paxat Morfar är sjörövare, den infernaliske landkrabban.)
Min skattkammare 1 (av kär tradition)
Stora Varförboken (för att jag och förste styrman ska lära oss hur saker och ting fungerar innan Bäbis börjar undra)

Och detta följer med av bara farten:

Gunnar av Bob Hansson
Kafka på stranden av Haruki Murakami
Allt dina vänner trodde dom visste men som faktiskt är alldeles FEL av Ulf Ivar Nilsson (i julas slog jag alla mina kollegor i Bezzerwizzer, två gånger på raken. Det finns en anledning till det.)
Och kanske Stjärnguiden (om den är något att ha)

Och sedan är det ju alltid någon hal rackare som slinker ner i korgen när man tittar åt ett annat håll. Undrar vad det blir i år? En fältflora? En hungrig prinsessa? En bok om vädret? Ett gäng leriga grisar?

Bäst att gardera sig med dubbla cykelkorgar - just to be sure.

Blip blip

2009-02-16T21:43:00.007+01:00

Förra veckans tävling var egentligen en sällsynt snygg undanmanöver för att dölja det faktum att jag var upptagen av blippande inventeringssiffror från tidig morgon till sen kväll hela veckan.

För att ni ska förstå uttråkningsgraden så har jag sammanställt en liten klagolista till förlagen.

Alwildas lista över streckkoder som inte borde få finnas till:

På plats nr. 4)
Streckkoder placerade på vänster sida på bokens baksida. Innebär att man måste manövrera ut hela boken ur hyllan och försöka balansera den på en liten kant medan man skannar den. Mycket irriterande. Tar jättelång tid och stör rytmen.

(Skräckexempel: Arg! av Joanna Rubin Dranger. Skäms, Rabén & Sjögren! Tänk på mina arma armar - de ska orka inventera ALLA böcker i HELA bokhandeln, och helst inte gå av innan de ens har kommit halvvägs.)

3) Streckkoder som inte har vit bakgrund. Går ofta inte att skanna alls. Otroligt irriterande. Det tar megalång (tja, allting är relativt i inventeringstider) tid att avbryta och springa i väg och lägga in boken manuellt.

(Skräckexempel: Hanna Huset Hunden av Anna-Clara Tidholm. Skäms, Alfabeta! Hur tänkte ni egentligen? "Jo, det går ju säkert jättebra att urskilja ett gäng pyttesmå smala streck mot en mörk och kornig bakgrund". Nä, förstår ni. Det gör det inte.)

2) Feldimensionerade streckkoder som ingen skanner i världen kan läsa av. Sanslöst irriterande, eftersom man luras att tro att det ska funka eftersom bakgrunden ändå är vit. Man skannar och och skannar och tror att det värsta till slut har hänt - man har till sist blivit döv av allt blippande.

(Skräckexempel: Pekböckerna Skogsdjur, Safaridjur och Transport. Skäms, ILKA! Det mest irriterande av allt är att vissa titlar i den här serien fungerar, andra inte. Det blir lite som ett tråkighetslotteri, liksom.)

Och på plats nr. 1) hittar vi:

Böcker som inte HAR någon streckkod - ALLS! Fattar ni hur besvärligt ni gör livet för tusentals bokhandelsmedhjälpare när ni gör på dette viset? VOFFÖ GÖR NI PÅ DETTE VISET, HEGAS??

En stor guldstjärna delas däremot ut till En Bok För Alla för deras föredömliga streckodshantering - så gott som alltid sitter de där de ska och är lätta att skanna. En enda av deras böcker stack ut från de övriga: Lilla H cyklar på av Ann Forslind. Där var streckkoden en randig katt. Och vet ni - det gjorde absolut ingenting! Fattar ni hur glad man blir när man efter att ha blippat ungefär 3000 streckoder plötsligt träffar en randig katt? Annars kan jag tala om hur glad man blir. Man blir JÄTTEGLAD!

Grattis!

2009-02-13T21:48:00.007+01:00

Bättre sent än försent (det är fortfarande fredag!):

Vinnare av Åsa Larssons Till dess din vrede upphör, genom noggrant utförd lottning med inblandning av halva bokhandeln, blev Snowflake!

Snabbast på tangenterna igår var Gittan, som alltså får Caroline Giertz bok 24 timmar i oktober på posten.

Så långt allt väl, och om vinnarna sedan bara kunde maila sina adresser till mig så ska jag nog se till att ni får era böcker i ett litet nafs också! ;-)

Stort grattis till er som vann! Till er andra: bättre lycka nästa gång! Det får allt bli några utlottningar till (och några lådor till grannarna, den lokala second hand-butiken, skolbasarerna och scoutföreningens boklotteri) om Bäbis ska få plats med mer än huvudet i sitt rum. Men nästa gång så blir det nog liiite klurigare ändå. (Klurigare än att skicka ett mail med sin adress? Ja, ni skulle bara ana hur klurig jag kan bli!)

Den lilla boken gråter

2009-02-12T13:28:00.005+01:00

... och gråter, och gråter så jag knappt kan få en blund i ögonen på nätterna.

Jo, för så här är det: jag har fått mängder med svar från alla som vill ha Åsa Larssons Till dess din vrede upphör. Massvis. Men inte EN enda vill ha Caroline Giertz 24 timmar i oktober.

Därför gör vi som så att den första personen som mailar till mig på alwilda@passagen.se om 24 timmar i oktober får den. Jag är säker på att även denna stackars lilla bok förtjänar att bli läst av någon.

Så, se så, skynda på! Låt inte den stackars lilla boken ligga och gråta där på golvet en natt till.

I morgon får ni veta vem som var tursammast/snabbast.

Bokutlottning

2009-02-05T20:02:00.011+01:00

Så här är det - jag har ett helt rum fullt med böcker. Jag har också en Bäbis i magen, men inget rum att stoppa bebisen i när den väl kommer ut och börjar kräva sådana saker. De flesta böcker ska jag nog lyckas behålla på något sätt, även om de måste få plats någon annanstans än i just det där rummet. Men som om mina bokbekymmer inte vore stora nog, så fortsätter förlagen (tack vare min stolta position som bokhandelsmedhjälpare) glatt att bombardera mig med nya, blanka mästerverk i en aldrig sinande ström.

Därför lottar jag nu ut:

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson (inbunden)

och

24 timmar i oktober av Caroline Giertz (mjuka pärmar med invikta flikar, s.k. danskt band).

Böckerna är nya och olästa (ja, inte av alla hoppas jag, men av mig i alla fall) och det enda du behöver göra för att delta i utlottningen (åtminstone den här gången) är att maila titeln på den bok du helst vill ha samt din adress till alwilda@passagen.se senast den 12 februari 2009. De två slumpmässigt valda vinnarna presenterar jag här på bloggen fredagen den 13 februari 2009 (tja, det blir en lyckodag för två personer i alla fall!).

Lycka till!

Får det lov att vara en temla från Nordpolen?

2009-02-03T14:51:00.009+01:00

Hurra, hurra! I rättan temletid dök den äntligen upp: Ture Sventon i öknen, den andra delen i Åke Holmbergs klassiska serie om den temleälskande privatdetektiven Sventon!

Jag väser "väääx, vääääääx!" åt Bäbis i magen och klurar på hur många exemplar vi behöver i släkten. Det gäller att passa på, man kan aldrig veta om det blir några fler nytryck. Böckerna om Ture Sventon passar för barn i 9-12-årsåldern, men de går även utmärkt att läsa högt för barn från ca 5-6 år.

"Nordpolen, ett enastående värdefullt kylskåp, har blivit stulet, och privatdetektiv Sventon spårar tjuvarna till Arabiska öknen. Bland falska kylskåpsingenjörer och bovar utklädda till pastejbagare finner han till slut gåtan Nordpolens lösning. Naturligtvis är det evige skurken Ville Vessla inblandad. Ständigt denna Vessla! Denna andra bok om Ture Sventon är ett av de mest berömda äventyren."

"Det skall bli mig en stor ära att under fullständig tystnad ramla på till stora Basargatan 9 B, sa Ali (herr Omar förklädd) och bugade sig flera gånger ... "

Pappa gillar också Sventon - man kan till och med säga att han har byggt en karriär på det.

Mycket väsen alldeles för tidigt

2009-02-02T15:29:00.007+01:00

Jag har läst två nya, riktigt bra ungdomsböcker som jag väldigt gärna skulle berätta för er om. Den ena är en hemsk, hemsk, hemsk fast väldigt bra bok som jag med nöd och näppe tog mig igenom (inte för att den är dålig, utan för att den är så otäckt trovärdig). Den andra är första delen i en fantasytrilogi för ca 9-12 år som jag har höga förväntningar på.

Tyvärr upptäckte jag när jag skulle lägga in bilderna på böckerna (i mitt helt färdiga inlägg) en mindre katastrof. Dessa små mästerverk ges inte ut på flera månader än. Och jag som har lovat mig själv att inte skriva om några böcker förrän de har släppts, av hänsyn till alla inblandade, fick vackert ta och radera alltihop. (Eller nåja, maila texten till mig själv för att användas vid ett senare tillfälle i alla fall.)

Bara för att ni inte ska ha läst det här HELT förgäves, så vill jag passa på att påminna om att I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell) hade biopremiär i fredags. Eftersom boken är en av de senaste decenniets absolut bästa ungdomsböcker, så förutsätter jag att ni ju läser den också förstås.

Glöm inte näsduke ... arna bara.

Ett graviditetsmittat boktips

2009-01-29T12:11:00.008+01:00

Egentligen skulle jag skriva om ungdomsböckerna som jag har läst den senaste veckan, men tyvärr så upptäckte jag just att någon idiot har tryckt på fast forward, så nu är min lunch nästan slut. Därför tänkte jag istället berätta om den lektyr som jag och min förste styrman slogs vilt om igår ikväll.

Det är inte många böcker jag har råkat utför i mitt liv som framkallar sådan frenetisk högläsning och så många lömska attacker för att slita boken ur händerna på din medmänniska. Nej, inte alls många, men detta är sannerligen en av dem. (Nu är ni allt nyfikna va?)

Boken som jag och förste styrman läste tillsammans igår var den eminenta äktenskapskrossaren Namnguiden av Solveig Norberg. Missförstå mig inte nu - det är den absolut bästa namnboken vi har hittat hittills, i kombination med almanackan behöver man inget mer. Den sträcker sig från klassiker som Anna, Greta och Karl hela vägen till Kaninen och Nöffekorven (dock ej godkända namn.).(Än.)

("Nöffekorven" är vad de flesta desperata föräldrar upptäcker att deras barn "ser ut som" när det väl har kommit ut och ska ge dem en efterlängtad vink om sitt namn.)

Problemet är bara att man måste välja. Och helst vara eniga också. Vilket kan vara liiiiite svårt när det enda förste styrman ryar om hela kvällen är: "Lucifer! Lucifer! Har du skrivit upp Lucifer än?? Det betyder faktiskt ljusbärare står det här. Skriv upp Lucifer nu!"

Nej, jag har inte skrivit upp Lucifer. Så det blir nog Nöffekorven ändå. Tror ni att man kan få det godkänt med en fet muta?

Någon som vill ha en chockrosa Disneyprinsessbok?

2009-01-27T15:17:00.005+01:00

(Jag tänker inte ens kommentera det usla bloggandet här de senaste två månaderna. Mest är jag bara tacksam för att jag antagligen aldrig kommer att bli sjuk igen i hela mitt liv. Eller inte på 30 år i alla fall, minst. Jag lyckades nog trycka in det på två månader. Känns rätt fint faktiskt, när man tänker på det på det sättet.)

Dagen har ägnats åt lagerrensning i barnbokhandeln inför rean. Vissa saker känns sjukt skönt att bli av med (tusenmiljoner illrosa Disneyprinsessböcker med precis hur långsökta historier som helst som ingen vill ha. Jag förstår dem.), andra är liite jobbigare att släppa (Bagar Bengtsson! BagarBengtsson! Don't leave me! Varför vill ingen ha Bagar Bengtsson?? Är det för att han är död?).

Jag vet att även den Stora bokhandeln snett över torget gör samma sak, och jag måste säga att det kliar något vansinnigt i fötterna efter att få springa in och se vad de har rensat ut. Det får bli en tornadoraid efter stängning ikväll tror jag ...

"Nu är Bagar Bengtsson död
han har bränt sig på ett bröd
och här ligger han begraven i en limpa."

Snyft. (Tur att det finns bibliotek!!!)

Mina mammatalanger sviktar

2009-01-16T16:13:00.007+01:00

Jag tror att jag ropade HEJ till världen en aaaning för tidigt trots allt, för den här veckan blev jag straffad med 40 graders feber för min optimism. 40 grader, shit, det har jag nog inte haft sedan jag var 10 år eller så. Det är många grader det. För att vara i en människa på en och samma gång, i alla fall.

Mest oroade jag mig för att jag av misstag skulle råka koka min egen bebis. Jag vet att jag är dålig på att laga mat, men det skulle ju verkligen vara höjden av klantighet. Det tog trots allt över 6 år att locka in det stackars barnet i magen. Känner mig som häxan i Hans och Greta just nu ungefär: "Kooooom iiiiiiin bara, liiiille väääään, så ska du få det SÅ vaaaaarmt och myyyysiiiigt! Mooeeheheheheeee ...!"

Stackars barn. Vilken start - bli offer i en saga av Bröderna Grym. Som plåster på såren efter denna hemska inledning så hade jag tänkt lova att läsa högt när Bäbis kan höra lite bättre. Men med tanke på vad jag läser just nu så kanske Bäbis ser det mer som ett hot än ett löfte om tröst. Jag blir nog ingen bra mamma ...

Nedsjunken i skräckträsket

2009-01-09T14:46:00.004+01:00

Det finns en påtaglig risk att Bäbis kommer att födas med små huggtänder (eller åtminstone en liten söt djävulssvans). De senaste veckorna har jag nämligen funnit mig fullständigt oförmögen att kravla mig ur skräckträsket.

Det började med Fangland som jag läste med håret stående rakt upp (ganska imponerande bedrift faktiskt, med tanke på att mitt hår minst är en halvmeter långt). Första delen var visserligen klart otäckast, jag ringde hem till mina föräldrar (som jag vet har en viss vana av "monster-under-sängen-hantering") och gnydde om hur rädd jag var med jämna mellanrum. Men mamma konstaterade bara att "det var pappa med när han läste den", så ingen hjälp där med andra ord. Jag har fortfarande men av Torgus hotell, så jag tycker att vi kan sammanfatta den som en bra skräckis.

Efter detta skulle man ju kunna tänka sig att jag skulle vilja läsa något nervlugnande, men o nej. Då känner man inte mig. När man är så rädd så man nästan svimmar så måste man ju självklart göra det lite värre. Tyvärr så verkade det inte finnas någon oläst skräck kvar hemma - och irriterande nog finns det inget bokbud man kan ringa när man har läst ut sin bok vid midnatt. Efter lite krafsande bland ungdomsböckerna lyckades jag i alla fall hitta Väktarens hemlighet, tredje delen i Joseph Delaneys serie Väktarens lärling. Hurra! I vanliga fall brukar jag nöja mig med att läsa första delen i ungdomsserier - jag hinner helt enkelt inte mer - men i det här fallet så känner jag mig tämligen säker på att även del 4 kommer att hitta till mitt nattduksbord.

Den största nackdelen med ungdomsböcker (ur min synvinkel då) är att de går alldeles för fort att läsa. Desperat kastade jag mig alltså nästa dag över hela Sveriges skräckdealer Helena för att se vad hon hade att rädda mig med. Jag behövde inte läsa mer än ett inlägg innan jag fick napp. Bag of Bones? Jo, den vet jag ju att hon har nämnt tidigare. Men har inte jag något defekt elände i någon bortglömd hög någonstans som heter något liknande ... Benrangel? Kan det vara samma bok?

Visst har jag det. Och visst är det det. Och fast jag måste uthärda plågan av att läsa detta mästerverk på svenska, så är jag trots allt väldigt, väldigt nöjd. Tack, Helena, I'll be back for more ...

Ny bloggmedarbetare

2009-01-07T14:33:00.008+01:00

Nytt år, nya tag! Jag är back in business igen efter en skakig period, men nu mår jag också bättre än någonsin. Med mig i år har jag nämligen en följeslagare som vi har väntat på väääldigt länge ... Jag ber att stolt få presentera:

BÄBIS!

Bäbis har med bravur klarat den första och svåraste tiden i magen, har inte fått sin mamma att kräkas (än) samt har den goda smaken att planera sitt intåg i världen samma dag som mamma och pappa träffades (den 18:e augusti). Vi gläds åt att Bäbis uppfostran härmed verkar vara avklarad.

Med stöd av ultraljudsbilden (som endast finns att beskåda i familjens privata album) kan man också konstatera att Bäbis är väldigt söt (precis som sina föräldrar) och verkar gilla att bada.

Doktorn säger också att Bäbis kommer att bli osedvanligt intelligent, vi vet inte exakt hur han kan se detta i ett så tidigt skede, men läkare brukar ju också vara bättre på att tolka ultraljudsbilder.

Doktorn säger att Bäbis har varit inneboende i två månader och att detta automatiskt innebär att hyresvärden har rätt att slippa alla tråkiga sysslor (städa kattlådan, bära ner jullådorna i källaren, byta däck på bilen) samt får göra hur konstiga matbeställningar som helst precis vilken tid på dygnet som helst (”en Piggelinglass och en röd Festis till huvudrätt och tre Läkerol till efterrätt, tack”).

Bäbis ser fram emot att få hjälpa till med bokrecensionerna här framöver och med detta vill vi önska er en riktigt god fortsättning på det nya året!

Nu när det äntligen brinner på det precis rätta sättet i granen ...

2008-12-23T22:45:00.011+01:00

... så vill jag passa på att säga det som mina kära föräldrar så omsorgsfullt lärde mig när jag var liten:

En riktigt

JOD GUL och GRÅTT NYTT HÅR

till alla bokvänner där ute!

Hoppas att tomten kommer med mååånga hårda paket till er alla!

(Det har ni förtjänat.)

(Åtminstone så länge ni inte glömmer att knyta i rosetten

i er bästa julskinkefrisyr imorgon!)

Doctor's note

2008-12-18T21:00:00.004+01:00

Om ni undrar var jag har tagit vägen så har jag faktiskt haft en sällsynt god anledning till att bara försvinna - jag har nämligen blivit kidnappad av ett sjukhus, mitt i julruschen och allt!

Jag gick omkring där i godan ro och sålde Matildas katter till höger och Min typ brorsa snett till vänster, slog in paket och nynnade på julsånger - och innan jag visste ordet av så låg jag och stirrade upp i lysrörsbelysningen och räknade takplattor (18 stycken, om man räknar de stora. De små liksom flyter ihop, speciellt när man har fått sådant där skojigt medel i armen, så de är helt HOPPLÖSA att räkna) för femtielfte gången om på ett sjukhus i den Stora staden.

Jag har inte ens orkat läsa något vidare, så då förstår ni ju hur katastrofalt läget har varit. Det är inte så fasligt synd om mig som man skulle kunna tro, men det är en helt annan historia, i en helt annan bok, som jag inte tänker läsa ur för er idag.

Bokbloggandet återvänder förhoppningsvis i alla fall snarast, i mån av sinnesnärvaro och tillnyktring från diverse sjukhusdroger (don't do drugs boys and girls, ni kommer ändå bara att kräkas).

Nu är det dags för mig att återvända till Fangland, den enda bok som har lyckats fånga mitt intresse de senaste dagarna och som dessutom handlar om my favourite thing. Tack och lov för vampyrer, det finns inget som rår på dammiga takplattor som ett par välslipade huggtänder!

Skojiga kollegor

2008-12-06T22:09:00.011+01:00

Jag har allt tur jag. Jag har både skojiga kunder OCH skojiga kollegor!

"- Du vet fransmännen, de äter ju mycket sniglar och sånt ...

- Jaa ...?

- Vet du varför de gör det?

- ... eh, nää?

- De gillar inte fast food."

Ho-ho-ho.

(Ja du, Maria, du har alldelels rätt. Det är ju faktiskt så här man skrattar till jul.)

(Fast - äras den som äras bör. Nu visade det sig efter en stund att det var den skojiga kunden som hade varit framme IGEN. The Joker strikes again, skulle man kunna säga!)

Allt du inte visste och lite till

2008-12-05T19:53:00.007+01:00

Om du har ett barn i din närhet som du inte vet vad du ska ge i julklapp så ska jag nu lösa ditt problem (trumvirvel: tam-tara-tam-tara-tam-taaam!): Stora Hurdåboken av Francoise de Guibert.

Är det farligt att svälja tuggummi? Varför skiner solen? Hur får man ett flygplan att lyfta? Svaren på dessa (och över 200 andra) frågor står den kära Hurdåboken till tjänst med. Texterna är korta och lättlästa och bilderna är många och roliga. Omistlig, helt enkelt!

(Fast du och jag vet ju förstås redan att alla svalda tuggummin ligger kvar i magen för evigt och gör att man aldrig blir hungrig igen. Och solen skiner precis som den ska varje dag för att Helios inte lånar ut sin solvagn till snoriga brats längre. Och när kvällen kommer så går ju solen som bekant ner här i Sverige - närmare bestämt i Hunnebostrand. Det är ju därför klipporna är så röda där. Och flygplan lyfter ju som vi alla vet med hjälp av - just det - magi!)

Skojiga kunder

2008-12-01T15:08:00.005+01:00

Så här roliga kunder har jag:

"- Vet du vad jultomtens fru heter?

- Näe ...?

- MARY Christmas!"

(Moa-ha-ha-ha-haa.)

Årets grymmaste julklappar: tonår

2008-11-30T11:08:00.009+01:00

Hungerspelen
Suzanne Collins

Så här säger förlaget Bonnier Carlsen:

"Varje år väljs ungdomar ut från olika distrikt att medverka i Hungerspelen, som direktsänds i teve och är årets stora mediala händelse. Spelens utgång: Den som överlever får åka hem... En gastkramande framtidsroman om liv och död. Det är upprörande, spännande, romantiskt och omöjligt att sluta läsa. En unik roman man inte får missa!"

Och jag kan inte annat än att hålla med. Berättelsen om hur Katniss räddar sin lillasyster från en säker död genom att ta hennes plats i Hungerspelen är en berättelse som tål att vridas och vändas på. Det är en berättelse som du inte vill missa. Och det är den första delen i en planerad trilogi. Yaaay! (Men den första delen kan också läsas ensam som en avslutad historia.)

Om jag kunde drömma

Stephenie Meyer

Ja, men självklart. Ni har väl inte glömt vems blogg ni har svängt in på? Årets mest omtalade, älskade och hatade ungdomsbok. Av tonåringarna mest älskad. De flesta som har dissat den har haft en tendens att ha passerat 20-strecket ... Vill du se din tonåring i läskoma över julhelgen så är det här vad du ska ge honom/henne. Jo, faktiskt har mammorna i bokhandeln vittnat om grav kedjeläsning även hos sönerna. Det är alltså inte bara tjejer som gillar kick-ass vampyrer - och kärlek. (Det trodde ni inte. Men nu vet ni. De där fjuniga tonårsglinen är inte så känslolösa som de skulle vilja ge sken av, visar det sig. Om man tittar efter lite noggrannare, sådär.)

Boktjuven

Markus Zusak

En annan omtalad bok under hösten är berättelsen om Liesel som en dag plockar upp en bok från marken bredvid sin lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok och det är den första boken som Liesel stjäl. En våghalsig karriär som boktjuv har tagit sin början, allt från nazisternas bokbål till borgmästarens bibliotek innebär oanade möjligheter för Liesel. Och runt henne rasar hela tiden kriget. Att döden själv är vår berättare gör inte historien mindre intressant. Mer om boken kan ni läsa här. Fantastisk bok, utan att överdriva ett gram.

Min typ brorsa

Johanna Lindbäck

Nina bor med sin mamma i Umeå. En dag berättar Ninas mamma att hon har träffat en kille. På nätet. Och nu vill Ninas mamma att de ska åka och fira nyår med den här internetkillen i Luleå. Det vill absolut inte Nina, hon har ju sedan länge sett fram emot den fest som hon och hennes kompisar ska gå på på. Men efter mycket tjat så får Nina till slut finna sig i att följa med. Väl framme i Luleå har Nina plockat fram sin suraste min, men när de möts av internetkillens två söner på stationen så bestämmer sig Nina för att nyårsfirande i Luleå kanske, bara kanske, inte är så dumt ändå ... Roligt och allvarligt om livets alla oväntade vändningar - och om kärlek.

Tusen gånger starkare (pocket)

Christina Herrström

"Signe är 15 år och går i nian. I klassrummet är hon nästan osynlig, det är killarna som dominerar. Men en dag kommer en ny elev till klassen: Saga, en tjej med självförtroende och styrka. Hon är tusen gånger starkare än de andra och vågar ta plats på samma sätt som killarna. Signe och de andra blir nyfikna, saker och ting förändras i klassen. Men till vilket pris?"

Läs vad jag tidigare har skrivit om Tusen gånger starkare här.

Och så glömmer ni väl inte att Brisingr, den efterlängtade tredje delen i Christopher Paolinis serie om Eragon äntligen har kommit ut?

Årets grymmaste julklappar 9-12 år

2008-11-26T17:15:00.012+01:00

Fear not, julklappsköpare, jag har inte glömt er (jag är bara lat). Här kommer julklapparna till de lite större kidsen (och sedan är det bara tonåringarna kvar):

Den osynliga

Lisel Indahl

"Elvira är tolv år och har flyttat från Stockholm till en ny stad med sin familj. Hon vantrivs och vill bara 'hem'. I sin dagbok skriver Elvira om allt som är jobbigt. Bland annat om de mystiska saker som börjar hända i den nya lägenheten. Till exempel hörs pianospel från lägenheten när ingen är hemma, Elviras röda mössa försvinner, osten äts upp, och någon bäddar Elviras säng och gör hennes matteläxa när hon är i skolan. Någon till och med skriver kommentarer i hennes dagbok! Men vem?" (Citat Rabén & Sjögren.)

Dagbok för alla mina fans 1: Gregs bravader

Jeff Kinney

Lättläst och vansinnigt rolig för den som vill läsa något kul! En fräschare mer uppdaterad version av Berts dagbok skulle man kunna säga. Full av små teckningar över allt i de skrivboksrandiga sidorna. Stor succé både för yngre och äldre läsare. Finns att läsa på nätet (på engelska) här.

Hemligheten på Crampton Rock 1: Amiralens arvinge

Chris Mould

11-årige Stanley Buggles ärver en herrgård av sin avlägsne (ja, till och med alldeles okända) släkting amiralen Bartolomeus Swift. Huset ligger på ön Crampton Rock och Stanley får till slut lov att åka ensam dit för att titta på det (naturligtvis inte HELT ensam, hans föräldrar sätter honom på tåget i ena änden och husets hushållerska tar emot honom i den andra). Men varför måste man vara inomhus före skymningen? Och varför är egentligen alla katter på ön trebenta? Och SA verkligen den där gäddan i glaslådan på väggen någonting, eller är det bara Stanley som håller på att bli galen?

Skuggporten

Lene Kaaberbøl

En spännande fantasyberättelse som till skillnad från sina kompisar i hyllan går att lyfta med en hand (dvs ca 200 sidor istället för de obligatoriska 1000+.)

"Anna bor tillsammans med sin pappa i ett växthus i trädgården bakom villan. Det har hon gjort ända sedan hennes mamma försvann sju år tidigare. Varför det, kan man undra. Annas pappa säger att huset är farligt. Han säger också att han inte vet var Annas mamma är. Men Anna, som snart fyller 14 år, vet att vuxna ljuger ibland. Hon bestämmer sig för att leta rätt på sin mamma, och hon vet mycket väl var hon ska börja – i det gamla huset. Och det är där som hon hittar skuggporten ..." (Citat Rabén & Sjögren.)

Jag såg honom först

Eva Susso

Och så en för alla de där tjejerna som springer skrikande mot varandra av lycka varje gång de ses. Även om det bara var fem minuter sedan sist.

"Tja! Det är jag som är Diana och går i sjuan. Mina bästisar och jag gillar att fika och snacka killar. Allt var lugnt mellan oss tills Edgar Flemming började i vårat plugg. Det var jag som såg honom först! Men Maja och Anisa kärade också ner sig. Typiskt. Vem av oss skulle få första kyssen?

'Det är ju precis så här jag och mina kompisar tänker! När jag kom hem efter skolan sprang jag upp på mitt rum och läste den, jag älskade den verkligen! Det var verkligen som att läsa om sitt eget liv, det var jättekul!' Sarah 12 år." (Citat Rabén & Sjögren.)

Jag såg honom först är den första delen av tre i serien "Hemligheter och pinsamheter".

Puh!

2008-11-23T19:35:00.010+01:00

Twilight i lördags kväll. Efter en imponerande insats av förste styrman att hålla sitt vilt skuttande biosällskap vid liv förbi alla övergångställen, spårvagnar och andra rabiata twilightbesökare, så nådde vi slutligen målet. Hjärtattacken var inte långt borta då förste styrman med ett skräckslaget ansiktsuttryck nervöst krafsar i fickorna och utbrister:

- Men jag har ju glömt biljetterna!!

Var på yours truly svarar:

- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH!!!!!

Och efter lite betänketid:

- INTE ROLIGT!!!!!!!!!

Förste styrman skrattade hela vägen in i biosalongen. Sedan roade han sig med att räkna antalet män i salongen (trots allt inte så få som han trodde och dessutom i högst spridda åldrar) och sedan bondade han lite med dem som satt närmast. ("Vi är i alla fall tre killar på den här raden.")

Sedan var han tyst. Han stönade bara ett par gånger (gläntan och Jacobs hår), men verkade rätt så nöjd större delen av tiden. Inte för att jag tittade, jag var liksom lite upptagen.

På det stora hela är jag nöjd, visst fanns det ett och annat att anmärka på, men jag trodde faktiskt att det skulle vara värre. Jag växlade mellan fånigt flin och ännu fånigare fniss under hela filmen, och jag hörde till och med gubben bakom mig skratta flera gånger på rätt ställen. Många saker var faktiskt bättre än jag hade trott (smårolig dialog, Alice, inte så mycket skuttande mellan trädtopparna som jag hade fasat för), men så hade jag också sjukt låga förväntningar.

Och att det blir en DVD på det här, det kan ni lita på. Den ska få bo ihop med nyinspelningen av Stolthet och fördom, och vi kommer att få det så trevligt så under framtida söndagseftermiddagar och ensamma höstkvällar. Och alldeles precis när jag kände mig som mest deprimerad i morse över att allt det roliga var slut, så hittade jag det här. Ett välkommet besked för min inre tonåring, som genast packade ner näsduken och började tindra med ögonen igen. Puh, säger jag bara, för att behöva släpa runt på gnälliga tonåringar är något av det värsta som finns.
Uppdaterat 24/11: Och så här gick den första helgen enligt dn.se, metro.se och nyhetskanalen.se. Snyggvampyrerna äger!

Ropen skalla: vampyrer åt alla!

2008-11-21T23:08:00.008+01:00

Ja, efter en vecka med alldeles för många (oförskämt) tidiga morgnar och ännu fler ofrivilliga sena kvällar, en stulen cykel, en argsint förkylning och en faslig massa travande överallt (se stulen cykel) med ännu värre förkylning som följd (påminn mig om att slita benen av nästa cykeltjuv jag ser), så sitter jag här och tittar med ett halvt öga på när Neil tar livet av sig i Döda poeters sällskap. Det känns som en fin avrundning på veckan.

Till helgen har vi i alla fall inte tid att sörja mer, för nu ska här twilightas! I morgon sätter jag kroksabeln i ryggen på det stackars biosällskapet (bara som en liten uppmuntran att gå in i biosalongen och inte rusa där ifrån i vild panik) och frossar i pinsamma tonårsvampyrrepliker, taskiga frisyrer och elaka vampyrhippies som springer runt och jagar vegetarianer i de nordamerikanska skogarna. Aaah, min inre fjortis har redan dånat av lycka!

Men i väntan på en bättre morgondag så ska jag nu gå till sängs med en annan vampyrhistoria (of course) som också ska bli film: Fangland av John Marks. En vampyrbok som jag misstänker passar utmärkt för de olyckliga stackare som faktiskt har passerat vampyr-Starlet-stadiet. Det finns fangs for everyone alltså. Men märk väl att jag bara misstänker. Ni uppehåller ju mig hela tiden så jag inte hinner inspektera tänderna på mina nya kompisar. Så, se så! Gå och lägg er nu. Jag är tillbaka med vampyrrutan igen i morgon.

Goda nyheter brutalt slaktade av dåliga nyheter

2008-11-17T22:10:00.005+01:00

Dagens (kanske till och med månadens?) godaste nyhet är att jag har hittat ett bra ställe för ett bokbyte! Perfekt bokdammig atmosfär, lagom stor lokal som ligger centralt - nästan för bra för att vara sant helt enkelt ... Vilket leder oss vidare till de dåliga nyheterna.

Dagens sämsta nyhet, som gjorde entre svingandes en gigantisk motorsåg, är att jag inte har möjlighet att ordna ett bokbyte innan jul. Eller chansen är i alla fall väldigt liten. Innan ni skäller på mig, eller börjar jobba på en bloggbomb, vill jag bara säga att jag väldigt goda skäl. Väldigt. Man kan, utan att gå in på detaljer, säga att det är ett fall av force majeure. (Men ni behöver inte bli särskilt oroliga - jag är fortfarande mycket lyckligt gift och ingen har dött, i alla fall ingen som jag känner.)

I vilket fall som helst så beräknar jag inte kunna ställa till med något som helst kalas förrän tidigast i mitten/slutet av december, och då är ju många som vi alla vet lite smått upptagna med annat.

Men för att inte lämna er helt vilsna på havet, så tar jag redan i morgon kontakt med den tjusiga lokalens förvaltare och bokar in ett datum för bokbyte efter jul. På det här sättet hjälper vi ju också tomten att återvinna en julklappsbok eller två. Och för det kanske vi får ett snyggt diplom av Al Gore. Vem vet? Det är inte omöjligt, det är allt jag säger.

Två fladdermöss i en smäll

2008-11-11T20:31:00.009+01:00

Kära fellow fanpires! Idag har jag ett alldeles särskilt julklappstips, bara för er. Om ni skulle råka ha någon vän som har varit utbytesstudent på Saturnus i ett par år, eller som kanske bara har legat i koma en längre tid, så har jag löst ert julklappsproblem till vederbörande. Ni köper helt enkelt den nyutkomna specialutgåvan av den här boken som ni själva redan har:

Sedan ber ni INTE att få boken inslagen, utan ni går istället hem (eller nåja, så långt ni nu hinner. Försök att flytta er från kassaområdet bara.) och försöker att inte riva sönder några sidor när ni sliter upp boken. Ni aktar er noga så att ni inte tappar ut rabattkupongen till filmen som er kompis ska bjuda er på den 21 november. Sedan kan ni sätta era vässade tänder i det första kapitlet, där Edward för första gången officiellt - tryckt på papper i en alldeles riktig bok - berättar hur det kändes när han träffade Bella för första gången.

När ni har läst färdigt så flyttar ni er lite så att barnvagnarna som ni har blockerat vägen för kan komma ut ur butiken. Här kan ni tillåta er en liten avundsjuk suck vid tanken på den lycka som väntar er ovetande, soon to be vampyrbitna vän. Sedan tar ni hem boken och slår in den snyggt - efter att ni har kommit ihåg att ta ut rabattkupongen till filmen Twilight såklart, för nu har ni kommit på att det här är en julklapp, och självklart har ni inte tänkt vänta till efter jul med att se filmen - och så har ni ett julklappsbekymmer mindre!

(Sedan går ni på filmen med en kompis som inte har gömt sig på Saturnus de senaste åren - och ni blir grymt besvikna på filmen och hatar allt som de har förstört från boken, men samtidigt har ni ju läst boken båda två så ni vet ju hur det ska vara, och därför kan ni enas i ert hat för filmer som är sämre än böckerna och så har ni ett samtalsämne ända fram till nästa film. Som ni också går på för att se om den möjligtvis är bättre än den första, men det är den ju såklart inte. Men eftersom ni är fanpires så kan ni helt enkelt inte låta bli eländet, det är som en sårskorpa som man måste pilla på, och eftersom jag också är en fanpire som kommer jag också att sitta där med DVD-utgåvan och älska att hata dessa stackars människor som tvingas att spela överjordiskt vackra, ascoola, hyperbegåvade, kick-ass vampyrer. Men man kan ju trösta sig med att de får betalt i alla fall. Om det nu är någon tröst. Är det riktigt illa så kanske de borde ha fått ett straff istället.)

Årets grymmaste julklappar 6-9år

2008-11-10T21:36:00.028+01:00

Vilma är hundvakt
Cecilia Lidbeck
Spännande och mycket lättläst för nybörjarläsaren! Stor text och fina bilder. "Vilma är hundvakt! Vilma och Moa har blivit hundpassare. Varje lördag går de ut med världens sötaste hund, Rufs. Han kan skaka tass, gå på bakbenen och så bjäbbar han så gulligt. Erik vill gärna prova på att hålla Rufs koppel. Det får han inte. Men när Rufs springer bort och Vilma och Moa inte kan hitta honom någonstans är det Erik som räddar situationen." (Citat B Wahlströms.) Tidigare titlar om Vilma är: Vilmas häst, Vilma och spökhuset, God jul, Vilma! och Vilma & Leo.

Strumpmannen
Dan och Lotta Höjer
Ännu en rolig och lättläst bok för nybörjaren. "Sigge hittar ett par stinkande strumpor i morfars gamla koffert. När han sätter på sig dem förvandlas han till en äkta superhjälte: Strumpmannen, de små problemens mästare. Han flyger genom skyn och skvätter mod och tröst i form av strumpsvett över de ledsna och ängsliga. Sigge får en sidekick också, en ilsken tofsmes som heter Tore." Hur kul som helst! (Citat Natur & Kultur.)

RIDDARSKOLAN: Den hemska draken, Det magiska svärdet
Magnus Ljunggren
Spännande, rolig och lättläst "börja läsa"-serie, som jag tidigare har skrivit ingående om här.

Josefin och Villa-Ulla löser mystiska mysterier
Johan och Päivi Unenge
Jag älskar Josefin och Villa-Ulla! Det här är den fjärde boken om de två företagsamma bästisarna, men den går hur bra som helst att läsa fristående. Josefin och Villa-Ulla har kommit på att om man bara tittar tillräckligt noga så är världen alldeles full av mystiska mysterier. Till exempel så upptäcker de att alla möbler rör sig av sig själva hemma hos en klasskompis - har de fått ett helt förtrollat hus på halsen? Och hur ska de lyckas avslöja tanten i blomsteraffären som förgiftar alla kundernas blommor med pulver i små påsar? Dessutom så får de syn på rektorn när han smyger runt i buskarna - för att i nästa sekund försvinna i ett moln av rök! Är han en alien? Boken passar både att läsa högt eller att läsa själv, och den är en riktig karamell med massor av roliga illustrationer i härliga färger!

Genom drömmens rike
Jo Salmson
Femte och sista delen i den enormt populära fantasyserien som började med Den försvunna staden. Tioårige Rian bor uppe i bergen med sin farfar. En dag kliver en almander med gnistrande gröna ögon över tröskeln, och från den dagen blir livet aldrig mer sig likt ... Mycket spännande historia med fina bilder för den som vill ha en luftig och lättläst fantasybok.

Läs och rys: Hemska små monster
Jamie Rix
Vågar du träda in genom dörren till Spökhotellet trots att du har blivit varnad? Chansen är inte särkilt stor att du någonsin kommer ut igen. Spökhotellet ekar av skriken från alla de olydiga barn som har blivit inspärrade här på grund av sin lathet, glupskhet och själviskhet. Med dig in i slottet får du en uppsättning regler, och på vissa ställen får du till och med en del hjälpmedel att klippa ut. Visst, ja, saxar var ju förbjudna. Då får du väl klara dig själv då. Om du vågar dig in trots allt. Kom inte och säg att jag inte varnade dig ...

Lysande rymdboken
Nicholas Harris
En av mina absoluta favoriter den här hösten! Tydligt, informativt och bra om rymden, planeterna, månen och stjärnorna. Det bästa av allt är att många av sidorna är självlysande! Och man behöver inte ens "ladda" boken särskilt länge under en lampa (tro mig, den här boken är noggrant konsumenttestad av mig och min kollega inne i vår städskrubb), det är bara att bläddra igenom den en gång i inne i ljuset innan man ger sig ut för att titta på natthimlen. Sedan kan man krypa ihop med en filt och en termos med varm choklad under den väldiga stjärnhimlen, och tillsammans hitta namnen på alla månens faser och stjärnbildernas plats på himlen. Missa inte den här chansen till oförglömliga minnen i den gnistrande rymden!

Lätta fakta om farliga djur/balett

För den nyfikne är "Lätta fakta"-serien från Berghs en riktig skatt. Små böcker med lättläst text och många bilder gör att även nybörjarläsaren klarar att läsa de små texterna om sitt favoritämne. Finns utgivna med en mängd teman som exempelvis dinosaurier, brandkåren och livet i havet.

... och så har det ju kommit en ny Lasse-Maja-bok av Martin Widmark som heter Kyrkomysteriet, en ny Dalslandsdeckare av Pia Hagmar som heter Guldälgen och en uppföljare till Stora Varförboken som heter Stora Hurdåboken! Så spring, spring till din bokhandel innan de tar slut i julruschen! (Jo, det händer faktiskt med en mängd titlar varje år - och varje år blir kunderna lika förtvivlade. Så bli inte en förtvivlad tomte i år - bli en glad tomte med säcken full av hårda klappar!)

Årets grymmaste julklappar 0-6 år

2008-11-09T12:11:00.025+01:00

Ja, alltså precis som rubriken lyder: det här är vad ni ska köpa till kidsen i år. Och om du undrar var tonårstipsen är - håll ut! Fler hårda julklappstips kommer under nästa vecka.

Min lilla skattkammare: vaggvisor och ramsor
(med CD)
Min lilla skattkammare är en ny serie som kommer att dyka upp i fler titlar så småningom. Den är till för de allra minsta barnen, och den första delen innehåller ett urval av våra mest älskade vaggvisor och ramsor. Boken är illustrerad av Eva Eriksson och med boken följer också en CD där Louise Lindfors sjunger och Klas Gullbrand spelar alla visorna. Julklapp eller dopgåva - det här är en skatt som jag önskar att alla små bebisar fick ta del av.

Bebisens roliga rim och ramsor (med DVD)
Den här boken är inte bara proppad med de gamla välkända rimmen och ramsorna ("Springa efter vatten", "Rida ranka" och klassiska tå- och fingerramsor), den innehåller också matvägrar- och blöjbytarramsor, en fotbollsramsa, japansk morgongympa och den omistliga "Give me five" (som din bebis lär sig snabbare än du hinner säga "High five!"). Dessutom igår en DVD med föräldrar och bebisar som visar alla ramsorna och rörelserna i boken. Ge mig en bebis nuuuu!

Herr Kattzon
Sam Lloyd
Herr Kattzon heter en alldeles förtjusande, tjurig katt som bor hemma hos en liten flicka som älskar honom över allt annat. Hon klappar honom, hon borstar honom och hon läser sagor för honom om kvällen. Men allt herr Kattzon hör är "BLA, BLA, BLA BLA, BLA". Han är så uttråkad så hans morrhår håller på att trilla av. Så en kväll bestämmer sig herr Kattzon för att rymma. Och visst finns det äventyr ute i den stora världen, men finns det någon som kramar en när man är blöt och kall? Herr Kattzon är en bok om kärlek som jag inte tycker att ni ska missa.

När ett monster föds
Sean Taylor
"När ett monster föds kan två saker hända ... En finurlig berättelse som kommer att bli en klar favorit hos alla monsterälskare. På varje sida ställs man inför ett alternativ (antingen sitter monstret tyst och stilla och läser sina läxor, eller så smaskar den i sig sin intet ont anande lärare) som får oväntade och ofta absurda konsekvenser." (Citat Tiden.)

När prinsessor tar semester
Per Gustavsson
"Ibland behöver prinsessor vila upp sig, och ta en paus från banketter och invigningar. Då åker de gärna iväg på vildmarksläger tillsammans med andra prinsessor. Prinsessorna tältar, fiskar, äter tårta och leker kurragömma, för sånt gör prinsessor. Vad de inte har räknat med är en flock arga, anfallande hyenor." (Citat Natur & Kultur.) Men vad hyenorna inte har räknat med är att en flock prinsessor inte alltid är en picknick ...

Mamma Mu och Kråkans jul
Jujja Wieslander
"Snön faller och det är självaste julafton. Men för Kråkan vill ingen riktig julstämning infinna sig. Inte nog med att det är kallt och mörkt i kråkboet, han har dessutom redan kvällen före julafton råkat öppna alla julklappar han hade ordnat till sig själv. Då är det tur att det finns vänner som Mamma Mu. Hon vet precis hur man ska ordna mysigt juligt både för en ko och en kråka."
(Citat Natur & Kultur.)

... och så glömmer ni väl inte Jan Lööfs Matildas katter?

21 november

2008-11-08T13:46:00.006+01:00

För att se den slutgiltiga officiella trailern till Twilight (trailer 3), klicka här!

/The Fanpire :-[

Avslöjad av Ringarnas herre

2008-11-08T12:04:00.014+01:00

Lite oväntat så har den första personen som på egen hand lyckats lista ut vem jag är och var jag jobbar gett sig till känna. Och nej, riktigt så illa som att jag har blivit upptäckt av det allseende ögat tillhörandes Mordors forne härskare Sauron är det inte. Det är en betydligt trevligare typ (kraftig underdrift) - men som i mina ögon förtjänar ett minst lika storslaget epitet - som har lyckats knäcka min hemlighet. Jag tidigare har skrivit om honom här, här, här och här.

Jo, förstår ni, självaste Erik Andersson dök upp i barnbokhandeln och stod och såg lurig ut en stund innan han frågade om jag möjligtvis kände till "Alwildas grymma boktips"? Jag blev så överrumplad att jag erkände på stående fot. Hur han hade listat ut det vet jag inte, men så är han ju en klyftig kille också. Snyggt jobbat i alla fall. Och kul att han tog sig tid att komma in för att se om han hade gissat rätt.

(Så fick jag något att blogga om också. :-))

Läs även andra bloggares åsikter om Erik Andersson

Sagotanten goes Big Business

2008-11-06T23:01:00.005+01:00

Äntligen hemma från en låååång (men rolig) dag i The Shop Around the Corner. På morgonen blev jag intervjuad och fotograferad bland barnböckerna för lokaltidningen (för ungefär 12:e gången sen vi flyttade hit för 3 år sedan, så man kan nog påstå att jag börjar få en viss medievana. Men om man nu råkar vara Sveriges svar på Meg Ryan - ja, brrrrr - så får man ju ställa upp.).

Kvällen ägnades åt bokprat i bokhandeln för allsköns barnbibliotekarier, lärare, bokslukande barn, föräldrar och en och annan vilsekommen stadsvandrare. Det var en oerhörd succé, det kom så mycket folk att varken fikat eller stolarna räckte (men alla såg lika glada ut ändå. Speciellt efter att vi lyckats klämma fram några clementiner och pallar i sista sekunden).

Nu skulle jag skriva om vilka böcker som blev populärast (=som flest köpte efteråt), men mitt huvud faller hela tiden ner i tangentbordet. Så vi tar det i morgon istället, va? Tack.

*duns* 423p25jtr-s,f<_b djfihteahuujg

Uppdatering 9/11 2008: Okej, för er som absolut vill veta hur det ser ut i verkligheten så kastar jag all anonymitet över bord för en stund. Om ni vågar så kan ni smygtitta här. Jag är hon som klamrar sig fast i en Harry Potter-bok och som desperat önskar att hon kunde komma på hur den där trollformeln för att trolla bort fotografer löd nu igen.

Angående den lilla undersökningen i högerspalten

2008-11-04T21:12:00.008+01:00

... så har jag till min stora förtjusning sett att det är hela 14 personer (inräknat mig själv) som kan tänka sig en boklig aktivitet i Göteborg! Excellent!

Jag planerar för fullt as we are speaking. Jag siktar på ett bokbyte, problemet är bara att jag faktiskt inte själv bor kvar inne i Göteborg längre. Och jag tror inte att ni vill åka på bokbyte i skogen.

Så jag jagar just nu lokal, för till ett bokbyte behöver man ett JÄTTESTORT bord. Det räcker typ inte med ett litet pluttigt cafébord, onej, här ska bytas MASSOR med böcker! Men jag har några smarta idéer, så håll ut!

(Bara så att ni inte får för er att jag har glömt er. För det har jag inte. Pirater glömmer aldrig.)

(Vad tror ni om en söndag förresten? Är söndagar bra för alla?)

*Uppdatering 8/11 2008: undersökningen är nu borttagen.

Nu är det jul igen

2008-11-04T13:57:00.014+01:00

Första glöggen knäcktes igår kväll, två julkort är inköpta och katterna blir allt mer lika lussebullar för varje dag som går.

(Allvarligt talat, om man ska få någon julefrid när man jobbar 6 dagar i veckan från mitten av november och fram till jul, så är det bäst att börja i tid. När julafton kommer är julefriden sedan länge ett vackert minne blott, och i soffan ligger mor och dotter utslagna i varsitt hörn och snarkar som två klubbade, utbrända tomtar. Och detta innan Kalle Anka ens har börjat.)

Nu till det viktiga: priset "Grymmaste knäcken" går i år till Johanna Westman och hennes bok Julgodis! (Grattis alla som ska fira jul med Johanna.)

"Prova annorlunda knäck med apelsin eller choklad, barnsligt god kola som smakar citron, saffran eller lakrits. Smaka på trillingnöt, wienernougat, pistagepralin, mozartkulor och baci - italienska kyssar. Eller varför inte klassiska kyssar med pepparmynta. Och för den som tänker i GI-banor finns också flera lockande godisbitar, som chokladdoppad physalis eller frukt- och nötbollar."

Okej, det där GI-andet kan hon ju fetglömma, är det jul så är det. Frukt är INTE godis, frukt växer i naturen och det gör inte godis för det har jag lärt mig av tevereklamen. (Lätt för mig att säga med en nyinköpt trappmaskin som står och gnuggar pedalerna i husets mörkaste hörn. Ha-haaa, i år är jag redo!)

Trillingnötterna kan förste styrman få behålla och stoppa precis var han vill, men i övrigt finns det inga ord i världen som kan beskriva den här ljuvliga gåvan (nåja, författare ska ju också äta) till mänskligheten. (Nej, alltså helt seriöst, beskrivningen av boken säger inte ett ord om vilka himmelska läckerheter som knappt kan bärga sig tills de får kasta sig in i era munnar.) Släng er över den här boken om ni har vägarna förbi en bokhandel - eller låt bli och skyll er själva.

(... eller var det kanske tvärtom?)

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Julgodis - för små och stora sockerbagare av Johanna Westman

Sovay

2008-11-01T12:05:00.006+01:00

"Sovay, Sovay all on a day
She dressed herself in man's array"

Men det räcker inte riktigt förstår ni. Utklädningskläder i all ära, men en liten gnutta innehåll brukar ofta räcka längre än den blankaste såpbubbla.

Jag har alltså läst Sovay av Celia Rees och jag är besviken. I korthet går handlingen ut på att den förtjusande vackra Sovay av en alldeles speciell anledning (hon vill hämnas på sin söta men intrigerande fästman) klär ut sig till stråtrövare och rånar en dilligens. Strax därpå visar det sig att både Sovays bror och far har försvunnit. Revolutionen pågår för fullt i Frankrike och Sovay befarar att det är dit de båda har begett sig.

Som tur är får hon i sitt sökande hjälp av en snygg och trofast son till gårdens förvaltare (Gabriel), en vacker och handlingskraftig amerikan (Virgil), och en eldig och förtjusande stråtrövare (kapten Greenwood), en bekymmerstyngd men så där oemotståndligt manlig nationalgardist (Léon) och sin snygga och samtidigt smarta bror (Hugh). Alla slås de hela tiden av hur utsökt vacker Sovay är och alla är de mer eller mindre kära i henne. Nåja, kanske inte hennes bror. (Fast det vete fan, vid närmare eftertanke ... ) Vi får i alla fall följa Sovay när hon kuskar runt mellan London, den engelska landsbygden och revolutionens Paris.

I början tar hon ett och annat initiativ själv, men så snart som hon får lite fler handlingskraftiga (och samtidigt vackra) män omkring sig, så slipper hon gudskelov besväret med att vara drivande själv. Jag menar, det finns ju faktiskt män med i handlingen som kan bestämma nu.

Sovay säger ibland indignerade saker i stil med att "det är bara för att jag är kvinna som ni tycker att jag inte ska följa med" när de omtänksamma männen vill skydda henne från fara. Så hon får följa med, lite på släptåg sådär. Vid något tillfälle får hon till och med skjuta någon för att imponera på den bredaxlade Léon. Men så fort männen har gett sig iväg för att göra alla de viktiga ärendena i Paris, så vimsar hon tyvärr direkt ut på gatorna i Paris utan sin trikolorrosett (vilket är det enda som männen hela tiden har uppmanat henne att ALDRIG glömma) och håller nästan på att bli giljotinerad för detta. Som tur är så blir hon räddad av den tjusiga Léon (som alla kvinnor vill ha - fast han inte kan kallas stilig i ordets rätta bemärkelse. Den egenskapen är ju olika viktigt för män som för kvinnor som ni ju säkert vet). Sovay blir så tacksam att hon genast slätar av honom.

"Han tog henne i sina armar igen och pressade henne mot väggen. Den här gången var hans kyssar mjukare, mindre enträgna, men samtidigt mer utforskande och minst lika intensiva. Hon besvarade hans smekningar med samma glöd. Hon andades snabbare och åtrån strömmade genom hennes kropp. Hon tappade greppet om tiden - deras omfamning hade kanske varat i timmar eller endast ett ögonblick - men till slut släppte han henne och hon visste att hon var hans, både till kropp och själ." (s. 337.)

Det här är värre än Stephenie Meyer. Och hon skriver ändå vampyr-Harlequin. Jag har liiiite högre förväntningar på Celia Rees (okej, mycket).

Det här var verkligen kasst, Celia.

(Fast ni kan sova gott i trygg förvissning om att Sovay inte levt förgäves - hon skapade nämligen ett nytt mode: en kortklippt, mycket chic frisyr som alla ville ha!)

Läs även andra bloggares åsikter om Sovay, Celia Rees

Jag gör som alla andra

2008-10-30T23:00:00.002+01:00

(Hej Jessica, Ylva, Marlan och Martina!)

What Kind of Reader Are You? Your Result: Obsessive-Compulsive Bookworm You're probably in the final stages of a Ph.D. or otherwise finding a way to make your living out of reading. You are one of the literati. Other people's grammatical mistakes make you insane.
Dedicated Reader
Literate Good Citizen
Book Snob
Non-Reader
Fad Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

What a surprise.

Men jag gillar den sista meningen: Other people's grammatical mistakes make you insane. Det är ju faktiskt en nästan fullständig beskrivning av min personlighet - i en enda mening!

Imponerande.

16 kg böcker

2008-10-27T21:33:00.009+01:00

Japp, det var vad jag bar hem över tröskeln igår efter årets förläggardag. Sannerligen en strålande skörd, och fast jag försöker jättemycket att tycka synd om min kollega som var med och packade bokpåsarna, så hoppas jag i smyg att hon ska få minst lika ont i armarna nästa år, he he ... Själv ska jag i alla fall komma ihåg pallyften.

Det fanns många guldkorn i kassarna, och överst i högen ligger Helena Henschens Hon älskade och blinkar och kråmar sig och har sig. Under henne ligger Mazettis Mitt liv som Pingvin. "Jag är som Grabben i graven bredvid - fast bättre!" viskar den när jag närmar mig. (Jo, för min kollega gillade den och hon har i vanliga fall svårartad Mazettiallergi. Hon fattar inte ens varför hon plockade upp den, men när hon väl hade gjort det så kunde hon inte sluta.) Fast innan jag ens kan titta åt de där påsarna så måste jag gapa stort och trycka i mig det sista av höstens barn- och ungdomsutgivning. Om jag läser duktigt inför boktipskvällen nästa vecka så står jag mig nog hela julhandeln också. Det är knappt så jag vågar gå i närheten av den där flocken av påsar av rädsla för att min moral ska smulas sönder under denna förföriskt blänkande 16-kilos frestelse. (Jo, jag gick faktiskt raka vägen in i badrummet och vägde både mig och kassarna. Sedan tvingade jag J att gissa hur många kilo böcker det var tills han nästan bröt ihop, och efter det dansade jag runt i lägenheten och sjöng "16 kiiiiiloooo, 16 KIIIILOOOO, SEXTON KIIIILOOOO - baaraaaa till MIIIIIIIG". Där fick J plötsligt luft igen och hostade något om julklappar. Jag gav honom onda ögat tills hostattacken gick över. Sedan läste jag en sida i varje bok tills han bad om nåd. Det är så en äkta piratdrottning jobbar.)

För övrigt var jag ganska nöjd med min dag. Jag har börjat att agera som hemlig PR-agent åt Andreas Roman (mycket hemlig, det är faktiskt ingen som känner till det utom jag. Tills nu då.). Första förlaget vi skulle träffa var Natur & Kultur. Excellent. Jag ägnade 8 minuter av deras tilldelade 20 att berätta om Andreas förträffliga blogg. Sedan ägnade jag 6 minuter åt att berätta om exakt hur rädd jag blev för Mörkrädd, och gav lite tips på hur man kunde skylta upp den så här i Halloweentider. Sedan ägnade jag 4 minuter åt att försöka övertala Ingela att tvinga Andreas att ge ut bloggen som bok. Sedan var min tid slut. Eller, förlåt, Natur & Kulturs tid då. Tja, jag pratade ju om en av deras författare, eller hur? Jag räknar med minst en julbonus i alla fall.

Ännu mer fulblogg

2008-10-24T22:25:00.003+02:00

Alltså, jag vet att det här är såååå OT, men kolla här vad min lillebror skickade till mig. Inte för att jag vet vad jag har gjort honom, eller varför han vill låta mig lida så här, men han har i alla fall lyckats kombinera mina två hatämnen i livet: ninjor och matte. (Jag misstänker ninjaflickvännen Kakan. Tänk på att det är jul snart, era elaka små barn!)

Förlåt

2008-10-23T19:53:00.005+02:00

Jag ljög lite för er igår. Egentligen är jag inte alls på semester längre. Jag är hemma igen och det är 8 grader och spöregn, inte strålande sol och 27 grader i vattnet. Tyvärr. Men det var roligt att vara mytoman så länge det nu varade.

Efter att ha varit hemma och vänt (hemma från flygplatsen kl. 03.45 på natten, klockan ringde 07.00. Eller 06.00 om man nu vill vara noga. Jag hade glömt att ställa tillbaka den.) så åkte jag på kurs i ett par dagar. Nu är jag tillbaka bakom bokhandelsdisken och ska bygga om hela butiken, ha boktipskväll och ta itu med en och en halv veckas samlat jobb (vilket är förvånansvärt mycket mer än man skulle kunna tro. Gör jag verkligen så här mycket jobb under en vecka?). Tacka Gud för flygsprit, that's all I have to say.

På jobbet har det kommit böcker. Massor av böcker (återigen: kommer det verkligen så här mycket nya böcker på en vecka?). Det känns som om någon lurade mig på ett par månader någonstans. Jag ska ju ha boktipskväll, och måste ha läst allt det här ungefär helst igår! Och jag som bara vill läsa Murakami. Det får bli någon slags kompromiss. Om jag siktar in mig på att läsa alla nya böcker för barn upp till 12 år så går det fort i alla fall. Och så tvingar jag min kollega att prata om tonårsböckerna. Man får inte vara dum, då kan man bli chef. (Eller okej, vad man nu säger om man inte redan har trillat dit.)

Well, well. Jag är brun på magen i alla fall.

Och min bok är sällsynt bra. Fågeln som vrider upp världen. (Nej, den är inte slut än. Jag sa ju att den var sällsynt bra. Alla bra saker tar alltid slut alldeles för fort annars. Som semestrar till exempel. Min braiga bok vinner alltså över min braiga semester. Så där har ni väl ett budgettips om något.)

Det är ett hårt liv

2008-10-22T21:23:00.011+02:00

... vid poolkanten.

Lyckligtvis så kan man ju alltid flytta sig ner till solstolen på stranden. När det börjar bli lite för jobbigt menar jag.

Som när man har blivit lite svettig på ryggen till exempel.

Även pirater kan behöva semester ibland

2008-10-11T17:18:00.017+02:00

Man skulle kunna tro att vi som ständigt seglar på de sju haven har ett väldigt lätt och sorglöst liv. Så är tyvärr icke fallet. Även pirater kan drabbas av sin beskärda del av tråkigheter (rommen kan ta slut, skeppspojken maskar när han kan och dessutom blir kroksabeln rätt slö emellanåt av allt huggande). Därför är det dags för en semester för den här piratdrottningen och hennes förste styrman. Skeppskatterna stannar hemma och vaktar fortet medan vi hissar seglen och styr söderut.

Med på resan tar vi en riktigt fet pocket: Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Den räcker tills vi har hunnit lämna hemmahamnen i alla fall. Sedan packar vi också ner Lloyd Jones Att tro på Mister Pip. Då har vi att göra en stund på däcket också, medan vi ser till att skeppspojken slipar kroksablarna ordentligt.

Jag har efter den delikata middagen hos Andy ungefär ett 15-tal våfflor i magen, men eftersom måttfullhet aldrig har varit en av mina främsta dygder så har jag lovat förste styrman något alldeles extra om han inte gnäller under resan. Jag har nämligen förstått att de tillhandahåller sådana här delikatesser på resmålet:

Och så försvinner vårt skepp sakta mot horisonten medan man över vågorna kan höra en mullrande stämma:

"Femton våfflor i mina kista, hej och HÅ, å ge hit lite rom!"

(Och om ni tror att den här piratdrottningen kommer att blogga under semestern så är det bara att gratulera till ert hoppfulla sinnelag. Själv har jag ingen aning nämligen. Men för all del, hopp är ju alltid snäppet bättre än förtvivlan. Ohoj så länge!)

Out of Office

2008-10-07T21:26:00.012+02:00

Äter våfflor.

Will be back when våfflorna är slut. Eller groggvirket. Eller kocken. Vilket som nu inträffar först.

Den larmande hopens dal

2008-10-05T19:42:00.010+02:00

Nu har jag läst Erik Anderssons Den larmande hopens dal, och bokcirkelbristen är mer skriande än någonsin. Om det nu var ett och annat som jag inte hängde med i medan jag läste, så var det inget som helst emot hur mycket jag undrade över när boken var slut. Det är nästan så jag borde ta och börja om från början igen på en gång, men det har jag tyvärr inte tid med just nu. Det får bli en omläsning längre fram istället.

I vilket fall som helst så tyckte jag inte nödvändigtvis att detta var något negativt, för jag föll handlöst för Ina och hennes sherrydrickande kollegor på tidningen Varas värn. Erik Andersson har en torr humor som jag bara inte kan motstå, och det är helt tack vare denna humor som boken med det oerhört besynnerliga ämnesvalet "Västgötaslättens boindelning" blir en sträckläsningsroman. Jag är också löjligt förtjust i böcker som är lite udda, och speciellt mycket gillar jag böcker som inte drar sig för att vara lika nördiga som jag, fast inom sitt eget område. Jag har lärt mig en hel del om västgötarna och Västgötaslätten, och i morgon är jag den förste i kön utanför biblioteket för att få lära mig allt om livet bland makrillgrytorna i hans bohusländska roman Bengt också.

En riktigt intressant roman av Erik Andersson alltså, som rekommenderas varmt till alla som gillar knepiga saker!

Läs även andra bloggares åsikter om Den larmande hopens dal

Ur "Den larmande hopens dal"

2008-10-02T20:06:00.012+02:00

Sidan 51:

" (...) Min artikel återfanns i innerspalt. Den inleddes så här: 'Det dova ljudet från fuktiga fotbollar mot stövlar genljöd över Medelplana i helgen medan kvinnorna svingade knivarna i köket och karlarna kastade kort på bordet.'
Usch. När det gäller mig så tror jag mig funnit ett samband mellan ambition och syntax. Ju mer angelägen jag är om att göra bra ifrån mig, desto längre och sämre blir meningarna."

Amen på det säger jag bara.

Och shit, vad jag saknar en bokcirkel att diskutera den här helskumma boken med. En mycket besynnerlig historia som jag läser med stor entusiasm, ett mycket förbryllat ansiktsuttryck och en hel del fniss ...

Läs även andra bloggares åsikter om Den larmande hopens dal

Bibliotekskatten Dewey har tassat vilse

2008-10-01T20:12:00.011+02:00

Jag skrev ett inlägg om Bibliotekskatten Dewey för en stund sedan, men eftersom jag laddade upp bilderna i ett utkast häromdagen, så har Dewey gått lite vilse. Om ni är intresserad av att läsa inlägget så hittar ni det här.

För att ni inte ska ha tittat in här helt förgäves, så kommer här ett Special Guest Appearence av lilla katten. (Det märks inte att jag nyligen orkade ta reda på hur vår nya kamera fungerar, va?)

Lilla katten äter något GOTT:

Översvämmning i bokfloden

2008-10-01T15:04:00.018+02:00

Idag skriver Helena om köpstopp på Bokhora. Det låter som en klok idé, men jag har ett problem i samma anda som jag verkligen inte vet hur jag ska hantera.

Alltså, mitt problem är så lyxigt att jag knappt vågar skriva om det. Mina högar av olästa böcker är så stora att jag nästan drömmer mardrömmar om dem - jag blir så otroligt stressad av tanken på att jag aldrig kommer att hinna läsa vissa böcker som ligger där som jag verkligen, verkligen vill läsa.

Problemet är att jag inte har köpt särskilt många av dessa böcker, så ett köpstopp gör egentligen ingen skillnad för mig. I de tre farligt svajande högarna vid sängen just nu har jag inte köpt en enda bok. De är alla läsexemplar från förlagen som jag har fått via mitt bokhandelsjobb. För att ytterligare lägga bok på bördan så måste jag prioritera barn- och ungdomsböcker, vilket jag älskar - men det innebär också att högen med vuxenböcker har förpassats till fotändan (där den växer i dubbel takt).

Det här är böcker som jag noga har valt ut och i många fall sett fram emot länge - problemet är bara att de är så många. Jag rensar som en galning och skänker bort dem bärkassevis så fort jag har gallrat ut* dem eller läst dem. Men nu har högarna med "högprioriterade" böcker börjat växa snabbare än någonsin.

Hur gör egentligen ni andra med stort läsintresse som jobbar i bokhandel? Hur hanterar ni de enorma mängder av böcker som förlagen vill att vi ska läsa och älska och rekommendera till alla kunder, alla paket i brevlådan, alla böcker från förläggar- och bokinformationsdagar - för att inte tala om de låneklubbar som vi ofta har i butikerna som man gärna vill känna till böckerna i? Sedan finns ju alltid böckerna som familj och vänner lånar ut till en, de gamla olästa böckerna i hyllan och de ljuvliga biblioteksböckerna med den rätta, lästa doften som man bara inte KAN låta bli att ta med sig hem (fast man verkligen inte borde). Det enda jag vet är att jag snarast måste komma på ett sätt att hantera det här - innan vi blir tvungna att börja sova stående mellan bokhögarna.

*"gallra ut" = inse att boken aldrig kommer att ta sig till priohög 1, utan snarare har fastnat någonstans i priohög 5-6, och därför ger man upp och ger bort den till någon som kommer att läsa den.

Tillägg kl 16.57: Bilderna är på min priohög 1 just nu. I denna hög läser jag alla böcker samtidigt, dvs jag läser i dem minst en gång i veckan. (Jag sträckläser ca 1/3 av alla böcker.) Om jag inte har läst i dem på en vecka så åker de ner till priohög 2 på golvet. För att jag inte ska drabbas av en allvarlig olycka framkallad av fallande böcker så har jag också en stash på golvet i en garderob på jobbet. De böckerna läser jag på lunchen. Och nej, det är inte alltid som jag kommer ihåg att äta.

Lilla Mys visa

2008-09-30T15:19:00.010+02:00

Här har ni Lilla Mys visa, ifall ni skulle ha råka ha glömt något ord eller så:

Det finns folk som är rädda för vatten
och folk som är rädda för stan.
Det finns folk som är rädda om natten
och folk som är rädda om dan.
Men här ser ni en som är med om det mesta
som skrattar och slåss med polisen och festar
som härjar och hojtar i himmelens sky,
den förtrollande, argsinta, lyckliga My!

Det finns folk som har fnatt på att städa
och folk som är rädda för damm.
Det finns folk som är gröna av leda
och folk som är röda av skam.
Men här ser ni en som är med om det mesta
som skrattar och slåss med polisen och festar
som härjar och hojtar i himmelens sky,
den förtrollande, argsinta, lyckliga My!

Det finns folk som har trist hela dagen
och folk som har bråttom i ett.
Det finns folk som blir sjuka i magen
av bekymmer om vad som är rätt.
Men här ser ni en som är med om det mesta
som skrattar och slåss med polisen och festar
som härjar och hojtar i himmelens sky,
den förtrollande, argsinta, lyckliga My!

Text: Tove Jansson
Svensk text: Marita Lindqvist
Musik: Erna Tauro [Pierre Kartner]

Stora boken om Mumin

2008-09-30T11:41:00.020+02:00

Jag hamnade i ett transliknande tillstånd av tårögd lycka i morse när min kollega kom över till barnbokhandeln med en stor hög böcker ömt tryckt i famnen. För den här, den går inte av för hackor:

Den är helt outhärdligt underbar! Fylld med homsor, mumrikar, snorkar och hattifnattar, för att inte tala om filifjonkor, knytt, mumrikar och hemuler. De väller över sidorna och sjunger skojiga sånger (som min superfavorit Lilla Mys visa), de har det otäckt i Hur gick det sen OCH Den farliga resan, de flyger runt på små moln som har kommit upp ur Trollkarlens hatt och de talar om vad de heter på olika språk (Knyttet heter "Toffle", Skruttet heter "Miffle" och Snusmumriken heter "Snufkin" på engelska. SNUFKIN! *lägger mig framstupa över skrivbordet och piper ömkligt av lycka*).

Självklart, SJÄLVKLART, ska Stora boken om Mumin få följa med mig till vad man brukar kalla ett gott och varaktigt hem idag!

Bibliotekskatten Dewey

2008-09-29T20:05:00.019+02:00

Kattoman som jag är så har jag naturligtvis inte kunnat låta bli att läsa boken om Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron.

Boken är en sann berättelse om hur biblioteket i den lilla staden Spencer i Iowa, USA en kall morgon hittade en liten frusen kattunge i bokinkastet. Katten överlevde den kalla natten, om än med frostnupna tassar, och döptes till Dewey Readmore Books. Eftersom detta var på den gamla goda tiden, så lyckades de anställda övertala biblioteksstyrelsen att de skulle få behålla katten. Dewey kom så småningom att bli världens mest berömda bibliotekskatt, och när han dog i november 2006 (endast några dagar efter sin 19:e födelsedag) så publicerades hans dödsruna i nästan 300 tidningar världen över.

Jag tyckte att själva katthistorien var rätt mysig, om än kanske inte stoff till en hel bok. Men för att det ska bli en djupare historia så får man också följa bibliotekets, staden Spencers och Vicki Myrons liv och utveckling. På många sätt är det intressant, speciellt bibliotekets utveckling tyckte jag var rolig att följa. Vickis historia är inte lika rolig, långt ifrån, men däremot nog så modig. Hon drabbas av mycket stora motgångar i sitt liv, allt ifrån en uppslitande skilsmässa till sjukdom och dödsfall. Tyvärr har jag väldigt svårt att läsa om så mycket olycka, jag får ont i magen i veckor efteråt (I know, jag är sällsynt mesig). Men om man gillar katter och tycker att det känns intressant att läsa om en småstads utveckling och en ensam kvinnas aldrig sinande plågor (det VAR inte meningen att det skulle låta så ironiskt!), så ja, då tycker jag nog att du ska bekanta dig med Bibliotekskatten Dewey.

Om inte annat så är han ju faktiskt förfärligt söt.

Uppdatering 2 oktober: Läste just att boken redan är slut på förlaget - efter bara 1 månad! Mer om detta här.

Alla bilder kommer från http://www.spencerlibrary.com/.

Läs även andra bloggares åsikter om Bibliotekskatten Dewey