Magic. It can get a guy killed.

Den senaste tiden har jag mest läst Onämnbara Böcker - sådana som ni får höra om senare i vår, eller kanske aldrig, den som lever får se. Tyvärr, får man väl säga, för det är lite tråkigt att aldrig ha några böcker att skriva om. (Fast kul när de slår och jag får skryta om att jag redan har läst dem!)

Det allra sista jag läste var däremot en högst välkänd historia, nämligen Människohamn. Den är å andra sidan så känd att det knappt är någon mening att skriva något om den. Jag nöjer mig med att säga att den var väl värd väntan (stackarn har ju legat och väntat på mitt sängbord till den nästan växte fast i det) och sannerligen en bok i min smak. Jag älskar böcker som inte har tråkiga poliskommissarieslut, sådana finns det alldeles tillräckligt av i verkligheten, tack. Författare som inte har fantasi nog att tota ihop mer än vad jag skulle kunna läsa om i vilken dagstidning som helst göre sig alltså icke besvär.

Helt i denna anda läser jag nu The Dresden Files av Jim Butcher. Jag har fått låna de första tre delarna i serien av en välförsedd dealer i min vänkrets, och jag började på den första, Storm Front, igår. (Jo, det är faktiskt nästan ganska precis som med knark. Först får man en gratisfix eller två - och sedan är man fast och får hosta upp stålarna för att slippa abstinensen. Inte för att jag har någon erfarenhet av knark då. Men jag skulle gissa att det kan gå till så.)

Jag måste säga att jag känner mig extremt förväntansfull efter att ha somnat med de sista raderna i det första kapitlet på näthinnan igår:

"Paranoid? Probably. But just because you're paranoid doesn't mean that there isn't an invisible demon about to eat your face."

Och den här ...

Se Sverige

Lars Magnusson

"Den efterlängtade 3:e upplagan av den perfekta vägvisaren till ca 650 av de finaste natur- och kulturpärlorna i vårt land: storslagna nationalparker, vackra slåtterängar, dånande vattenfall, spännande grottor, gruvor och brukssamhällen, kyrkor, herrgårdar och bondbyar, fågelsjöar och fiskeplatser. Den första upplagan blev oerhört väl omskriven av en enig kritikerkår."

Ja, för tillsammans med den förra boken Svenska slott och herrgårdar så blir det ju som ett helt litet upplevelsepaket!

Aj, Bäbis! Vad gör du, du ska ju inte ens kunna sparka mig än! Vadå "var ska jag sova"? Det finns nog lite plats hos katterna ... eller i den där byrålådan med gamla kuvert som ingen någonsin kommer ihåg att använda ändå.

VILL du inte se dånande vattenfall och vackra slåtterängar?! Ja men då så. Du ser - mamma vet bäst.

Den här var ju också fin, förstås

Svenska slott och herrgårdar: en historisk reseguide

Fredric Bedoire

Jag kan absolut tänka mig ett slott. Eller möjligtvis en herrgård.

Tjolöholm är mitt bästa slott än så länge. Läckö kommer som god tvåa. (Ett vitt slott med runda torn, liksom. Precis som det ska vara.) Men det kanske finns massor av finare slott som jag har missat? Hjälp, bäst att springa ner i bokhandeln och lägga undan ett ex. genast!

Det går inte att komma undan

En gigantisk fiende har dykt upp i min kamp för att röja lite plats åt Bäbis i hemmet. En lömsk fiende som visslar oskyldigt när du går förbi, för att i nästa ögonblick kasta en blank, fin önskebok i ansiktet på dig nästan gratis. Du hör katalogernas prasslande viskningar, du springer förbi de skrikande skyltarna men du kommer inte undan - ty fiendens namn är Bokrean.

Den dagen jag lyckas med att inte köpa en enda bok på Bokrean, den dagen ligger jag förmodligen djupt i den kalla jorden. (Om ens då. Man kan ju alltid hoppas.)

Så, i år har jag i alla fall trillat dit på följande:

Till Bäbis bokhylla:

Tygboken Lilla katten (så Bäbis har något att läsa på BB)
Tre sagor av Jan Lööf (så att förste styrman har något att läsa högt för Bäbis. Han har redan paxat Morfar är sjörövare, den infernaliske landkrabban.)
Min skattkammare 1 (av kär tradition)
Stora Varförboken (för att jag och förste styrman ska lära oss hur saker och ting fungerar innan Bäbis börjar undra)

Och detta följer med av bara farten:

Gunnar av Bob Hansson
Kafka på stranden av Haruki Murakami
Allt dina vänner trodde dom visste men som faktiskt är alldeles FEL av Ulf Ivar Nilsson (i julas slog jag alla mina kollegor i Bezzerwizzer, två gånger på raken. Det finns en anledning till det.)
Och kanske Stjärnguiden (om den är något att ha)

Och sedan är det ju alltid någon hal rackare som slinker ner i korgen när man tittar åt ett annat håll. Undrar vad det blir i år? En fältflora? En hungrig prinsessa? En bok om vädret? Ett gäng leriga grisar?

Bäst att gardera sig med dubbla cykelkorgar - just to be sure.

*Blip* *blip*

Förra veckans tävling var egentligen en sällsynt snygg undanmanöver för att dölja det faktum att jag var upptagen av blippande inventeringssiffror från tidig morgon till sen kväll hela veckan.

För att ni ska förstå uttråkningsgraden så har jag sammanställt en liten klagolista till förlagen.

Alwildas lista över streckkoder som inte borde få finnas till:

På plats nr. 4)
Streckkoder placerade på vänster sida på bokens baksida. Innebär att man måste manövrera ut hela boken ur hyllan och försöka balansera den på en liten kant medan man skannar den. Mycket irriterande. Tar jättelång tid och stör rytmen.

(Skräckexempel: Arg! av Joanna Rubin Dranger. Skäms, Rabén & Sjögren! Tänk på mina arma armar - de ska orka inventera ALLA böcker i HELA bokhandeln, och helst inte gå av innan de ens har kommit halvvägs.)

3) Streckkoder som inte har vit bakgrund. Går ofta inte att skanna alls. Otroligt irriterande. Det tar megalång (tja, allting är relativt i inventeringstider) tid att avbryta och springa i väg och lägga in boken manuellt.

(Skräckexempel: Hanna Huset Hunden av Anna-Clara Tidholm. Skäms, Alfabeta! Hur tänkte ni egentligen? "Jo, det går ju säkert jättebra att urskilja ett gäng pyttesmå smala streck mot en mörk och kornig bakgrund". Nä, förstår ni. Det gör det inte.)

2) Feldimensionerade streckkoder som ingen skanner i världen kan läsa av. Sanslöst irriterande, eftersom man luras att tro att det ska funka eftersom bakgrunden ändå är vit. Man skannar och och skannar och tror att det värsta till slut har hänt - man har till sist blivit döv av allt blippande.

(Skräckexempel: Pekböckerna Skogsdjur, Safaridjur och Transport. Skäms, ILKA! Det mest irriterande av allt är att vissa titlar i den här serien fungerar, andra inte. Det blir lite som ett tråkighetslotteri, liksom.)

Och på plats nr. 1) hittar vi:

Böcker som inte HAR någon streckkod - ALLS! Fattar ni hur besvärligt ni gör livet för tusentals bokhandelsmedhjälpare när ni gör på dette viset? VOFFÖ GÖR NI PÅ DETTE VISET, HEGAS??

En stor guldstjärna delas däremot ut till En Bok För Alla för deras föredömliga streckodshantering - så gott som alltid sitter de där de ska och är lätta att skanna. En enda av deras böcker stack ut från de övriga: Lilla H cyklar på av Ann Forslind. Där var streckkoden en randig katt. Och vet ni - det gjorde absolut ingenting! Fattar ni hur glad man blir när man efter att ha blippat ungefär 3000 streckoder plötsligt träffar en randig katt? Annars kan jag tala om hur glad man blir. Man blir JÄTTEGLAD!

Grattis!

Bättre sent än försent (det är fortfarande fredag!):

Vinnare av Åsa Larssons Till dess din vrede upphör, genom noggrant utförd lottning med inblandning av halva bokhandeln, blev Snowflake!

Snabbast på tangenterna igår var Gittan, som alltså får Caroline Giertz bok 24 timmar i oktober på posten.

Så långt allt väl, och om vinnarna sedan bara kunde maila sina adresser till mig så ska jag nog se till att ni får era böcker i ett litet nafs också! ;-)

Stort grattis till er som vann! Till er andra: bättre lycka nästa gång! Det får allt bli några utlottningar till (och några lådor till grannarna, den lokala second hand-butiken, skolbasarerna och scoutföreningens boklotteri) om Bäbis ska få plats med mer än huvudet i sitt rum. Men nästa gång så blir det nog liiite klurigare ändå. (Klurigare än att skicka ett mail med sin adress? Ja, ni skulle bara ana hur klurig jag kan bli!)

Den lilla boken gråter

... och gråter, och gråter så jag knappt kan få en blund i ögonen på nätterna.

Jo, för så här är det: jag har fått mängder med svar från alla som vill ha Åsa Larssons Till dess din vrede upphör. Massvis. Men inte EN enda vill ha Caroline Giertz 24 timmar i oktober.

Därför gör vi som så att den första personen som mailar till mig på alwilda@passagen.se om 24 timmar i oktober får den. Jag är säker på att även denna stackars lilla bok förtjänar att bli läst av någon.

Så, se så, skynda på! Låt inte den stackars lilla boken ligga och gråta där på golvet en natt till.

I morgon får ni veta vem som var tursammast/snabbast.

Bokutlottning

Så här är det - jag har ett helt rum fullt med böcker. Jag har också en Bäbis i magen, men inget rum att stoppa bebisen i när den väl kommer ut och börjar kräva sådana saker. De flesta böcker ska jag nog lyckas behålla på något sätt, även om de måste få plats någon annanstans än i just det där rummet. Men som om mina bokbekymmer inte vore stora nog, så fortsätter förlagen (tack vare min stolta position som bokhandelsmedhjälpare) glatt att bombardera mig med nya, blanka mästerverk i en aldrig sinande ström.

Därför lottar jag nu ut:

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson (inbunden)









och

24 timmar i oktober av Caroline Giertz (mjuka pärmar med invikta flikar, s.k. danskt band).








Böckerna är nya och olästa (ja, inte av alla hoppas jag, men av mig i alla fall) och det enda du behöver göra för att delta i utlottningen (åtminstone den här gången) är att maila titeln på den bok du helst vill ha samt din adress till alwilda@passagen.se senast den 12 februari 2009. De två slumpmässigt valda vinnarna presenterar jag här på bloggen fredagen den 13 februari 2009 (tja, det blir en lyckodag för två personer i alla fall!).

Lycka till!

Får det lov att vara en temla från Nordpolen?

Hurra, hurra! I rättan temletid dök den äntligen upp: Ture Sventon i öknen, den andra delen i Åke Holmbergs klassiska serie om den temleälskande privatdetektiven Sventon!

Jag väser "väääx, vääääääx!" åt Bäbis i magen och klurar på hur många exemplar vi behöver i släkten. Det gäller att passa på, man kan aldrig veta om det blir några fler nytryck. Böckerna om Ture Sventon passar för barn i 9-12-årsåldern, men de går även utmärkt att läsa högt för barn från ca 5-6 år.

"Nordpolen, ett enastående värdefullt kylskåp, har blivit stulet, och privatdetektiv Sventon spårar tjuvarna till Arabiska öknen. Bland falska kylskåpsingenjörer och bovar utklädda till pastejbagare finner han till slut gåtan Nordpolens lösning. Naturligtvis är det evige skurken Ville Vessla inblandad. Ständigt denna Vessla! Denna andra bok om Ture Sventon är ett av de mest berömda äventyren."

"Det skall bli mig en stor ära att under fullständig tystnad ramla på till stora Basargatan 9 B, sa Ali (herr Omar förklädd) och bugade sig flera gånger ... "

Pappa gillar också Sventon - man kan till och med säga att han har byggt en karriär på det.

Mycket väsen alldeles för tidigt

Jag har läst två nya, riktigt bra ungdomsböcker som jag väldigt gärna skulle berätta för er om. Den ena är en hemsk, hemsk, hemsk fast väldigt bra bok som jag med nöd och näppe tog mig igenom (inte för att den är dålig, utan för att den är så otäckt trovärdig). Den andra är första delen i en fantasytrilogi för ca 9-12 år som jag har höga förväntningar på.

Tyvärr upptäckte jag när jag skulle lägga in bilderna på böckerna (i mitt helt färdiga inlägg) en mindre katastrof. Dessa små mästerverk ges inte ut på flera månader än. Och jag som har lovat mig själv att inte skriva om några böcker förrän de har släppts, av hänsyn till alla inblandade, fick vackert ta och radera alltihop. (Eller nåja, maila texten till mig själv för att användas vid ett senare tillfälle i alla fall.)

Bara för att ni inte ska ha läst det här HELT förgäves, så vill jag passa på att påminna om att I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell) hade biopremiär i fredags. Eftersom boken är en av de senaste decenniets absolut bästa ungdomsböcker, så förutsätter jag att ni ju läser den också förstås.

Glöm inte näsduke ... arna bara.