Hyllbilliesarna och jag

Jag har fått tre nya kompisar. Billy, Billy och Billy heter de. De är superschyssta. Vi kallar dem the Hyllbillies. "Yii-haa!", säger de. Och "vi tycker nog att det behövs lite mera böcker här!". Ni fattar själva. Helt grymma killar.

Men. En sak de inte är så bra på är att sortera böcker. "Släng hit dem bara", säger de. "Vi är stora killar, vi orkar bära MASSOR!". Och det är ju bra. Men nu gillar ju jag att sortera. Men hur? Hur, hur, hur??? Det finns så många sätt. Pocket för sig? Eller inte, för då hamnar samma författare på flera ställen, och det är ju lite rörigt. Röra vill vi inte ha i de biffiga hyllorna (inte till att börja med i alla fall ... ), den får hålla sig till köket, badrummet, garderoberna och resten av lägenheten. Och källaren då. Och typ lite i bilen.

Men. Det blir ju SNYGGT att ha pocket för sig!

Så nu gäller det alltså att med handen på hjärtat försöka att känna efter precis hur ytlig jag är. Snyggt eller smart? Smart eller snyggt? Vill jag ens veta svaret? Om jag inte kommer fram till en lösning på det här snart så kommer Hyllbilliesarna tjata omkull mig tills jag bara gör som de säger och slänger in alltihop i ren panik. Och den lösningen är faktiskt helt klart sämst.

Wiiiiii ... zards!

Coming right at us!!

Den här var hur kul som helst

Jag pratar om Kartkatastrofen (Klant & kompani 1) av Ingelin Angerborn och Jenny Karlsson. Den handlar om tre barn (eller ja, fyra. Eller en hel skola om man nu ska vara noga.) som på sin friluftsdag ska orientera efter en enkel snitslad bana i skogen. Och det hade ju säkert kunnat gå jättebra. Om de bara hade följt snitslarna. Och om de verkligen kunnat läsa kartan i stället för att rita egna "du är HÄR" punkter på den. Eller om de i alla fall hade behållt skorna på.

Man kan helt enkelt lugnt hålla med om att Viktor, Vilma och Viking antagligen är de klantigaste barn som någonsin har vimsat runt i en skog. Om man inte kommer ihåg sina egna tappra orienteringsförsök i skolan vill säga. (Som när man till exempel trodde att en älg var en häst och sedan blev jagad genom hela skogen.) För i så fall är de nog bara de näst klantigaste. Men vansinnigt roliga i alla fall. Både i text och bild. Så man kan säga att om man inte gillar att skratta, då ska man nog undvika den här boken. Annars är den en alldeles utmärkt present, speciellt till ett barn i åldern 6-10 år. Gärna ett närstående barn, så att du får läsa boken själv också. Tänk att orientering kunde vara så kul!