Om ni undrar var jag har tagit vägen så har jag faktiskt haft en sällsynt god anledning till att bara försvinna - jag har nämligen blivit kidnappad av ett sjukhus, mitt i julruschen och allt!
Jag gick omkring där i godan ro och sålde Matildas katter till höger och Min typ brorsa snett till vänster, slog in paket och nynnade på julsånger - och innan jag visste ordet av så låg jag och stirrade upp i lysrörsbelysningen och räknade takplattor (18 stycken, om man räknar de stora. De små liksom flyter ihop, speciellt när man har fått sådant där skojigt medel i armen, så de är helt HOPPLÖSA att räkna) för femtielfte gången om på ett sjukhus i den Stora staden.
Jag har inte ens orkat läsa något vidare, så då förstår ni ju hur katastrofalt läget har varit. Det är inte så fasligt synd om mig som man skulle kunna tro, men det är en helt annan historia, i en helt annan bok, som jag inte tänker läsa ur för er idag.
Bokbloggandet återvänder förhoppningsvis i alla fall snarast, i mån av sinnesnärvaro och tillnyktring från diverse sjukhusdroger (don't do drugs boys and girls, ni kommer ändå bara att kräkas).
Nu är det dags för mig att återvända till Fangland, den enda bok som har lyckats fånga mitt intresse de senaste dagarna och som dessutom handlar om my favourite thing. Tack och lov för vampyrer, det finns inget som rår på dammiga takplattor som ett par välslipade huggtänder!
