Chokladhimlen

Mmmm, äntligen går det att ha huvudet utanför kylskåpet igen. Det började bli lite enformigt där inne, om jag ska vara helt ärlig.

Jag är en människa som inte är särskilt mycket för kokböcker. Det har sin enkla förklaring i att jag hatar att laga mat. (Som tur var så har jag däremot lyckats skaffat mig en man vars högsta önskan är att få laga mat fem gånger om dagen. Varje dag. Minst. För evigt.)

Den senaste boken jag införskaffade som faller under kategorin mat och dryck är den eminenta boken Kladdkakor. Den har många fina bilder, och jag drömmer ofta om att någon ska baka något ur den till mig.

I dag råkade jag dock vid bokuppackningen av misstag slå upp en bok som nästan fick mig att börja gråta av begär. En bok som får Kladdkakor att springa och gömma sig i ett hörn i skam över sina mesiga recept. Det var Leila Lindholms A Piece of Cake. Och jag som inte ens gillar Leila. Eller kanske borde jag säga gillade. För jag har just fått en väldigt bra anledning att ändra mig.

Chocolate cupcakes.


Och American Wedding Cake.
Dumlemuffins.
Kladdkaksmuffins.
New York Blueberry Cheesecake.
Mormors rulltårta på åtta sätt.
Chokladglasyrer och mörk choklad av hög kvalitet.
Pudrade små semlor.
Nio sorters scones.
Chocolate chip cookies på fyra sätt.
Galet goda hurtbullar.

Det tar aldrig slut.

Det finns bara ett sätt att lösa detta.

Leila får komma hem till mig och baka.



Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om A Piece of Cake av Leila Lindholm

I'm baaack, I'm baaaack ... !

Jag överlevde fjällsemestern, och gladde säkert en och annan tågresenär med mina avverkade böcker längs vägen (hoppas jag i alla fall. För om ni inte är snälla mot mina bäbisar så skickar jag den där elaka plasttomten i TV-reklamen på er.).

Och jag är tillbaka på jobbet igen. Men det måste ha blivit något slags missförstånd, för KÄRA NÅN så varmt det är!! Hallå - min semester är SLUT. Ni kan ta bort värmen nu, det räcker så. I fortsättningen så nöjer jag mig med lite sol till kvällsdoppet. På dagarna tar jag gärna några moln och en liten sval bris, tack.

(Apropå värmen så var det idag en enkät i lokaltidningen: "Njuter du av värmen eller klagar du?" Folk blir ju helt rabiata om man råkar säga att man tycker att det är en smula varmt. "Man ska inte KLAGA på värmen!!" tillrättavisar de med barskt stämma. Joho då, jag klagar PRECIS hur mycket jag vill. Om det här landet hade varit så här varmt jämt så hade jag dragit till Nordpolen för LÄNGE sedan.

Det är en sak att njuta av värmen när man ligger och guppar runt i ett blått, behagligt svalkande hav.

Det är en helt annan sak när man står fångad bakom ett par gigantiska glasrutor som solen gör sitt bästa för att smälta ner. Det är en helt annan sak när man med konstant värmehuvudvärk, svettiga fingrar och dimmig syn försöker att ge boktips och slå in paket dagarna i ända. Det är en helt annan sak när vattnet som man fyllde på i sin lilla flaska för en stund sedan har förvandlats till tevatten på mindre än tjugo minuter. Det är en helt annan sak när man är så blöt att man inte längre vet om det är svett eller tårar som droppar från hakan. Då är värmen inte längre något man njuter av. Det är då man börjar förstå att det finns en viss poäng med den höga temperaturen där nere i helvetet.)

Läser gör jag ju i alla fall, eftersom det är stört omöjligt att sova i den här kroniska våtbastun. Tanken var att jag skulle bokblogga lite på luncherna på jobbet, men då ligger jag tyvärr och gråter med huvudet inne i kylskåpet, så det går inte så bra med det just nu.

Jag har njutit av Neil Gaimans Anansi Boys under de senaste kokande nätterna (finns inget så behagligt som en cool bok en riktigt svettig natt), och nu har jag fasat hela dagen för att den bara kommer att räcka någon timme till i kväll. Har laddat med fyra nya ungdomsböcker (måste börja läsa in mig för höstens bokprat) att ta till när den är slut. Om bara tropikerna ville flytta tillbaka dit de hör hemma snart, så ska jag nog lyckas pressa ur mig ett och annat klokt ord om vad jag har läst under semestern också. Men det får vänta någon dag eller två. För tillfället nöjer jag mig med att tappa upp ett isbad och läsa vidare i min coola bok.

Book camp

Bild: www.abisko.nu

Kolla! Det är fler än jag som har förstått vad det här med fjällvandring går ut på!

Ja, så var det dags! Naturligtvis hade förste stryman inget att sätta upp mot min blixtrande kroksabelsdans, så nu bär det iväg mot högre höjder med vinglande steg och krökt rygg. Om ni skulle råka få höra om två fjällvandrare som har dukat under någonstans vid norska gränsen i en bokrelaterad utmattningsolycka, så vet ni ju vad ni ska säga till polisen. Men vad är väl lite ryggskott mot en semester utan böcker? Va? Va?? Det gäller att tänka positivt!

Jag kommer att bli sjukt stark.

För sent för lite styrketräning?

En sak som är lite jobbigt med att fjällvandra är att det är så svårt att komma på hur man ska få med sig alla böcker. Men med mer än femtio timmar tågresande framför sig (vi ska verkligen aaaallra längst upp) så behövs det verkligen böcker. Exakt hur många är jag just nu inne i en myteriliknande strid med min förste styrman om.

Som tur var så är jag ganska slipad i duelleringskonst, så ännu har han inte lyckats vrida kroksabeln ur mitt benhårda grepp. Och så länge jag är piratdrottning på den här skutan så är det i alla fall fullt auktoriserat att ta med sig precis så många böcker som man vill. (Läs: orkar bära.)

Hm, det här med fjällvandring börjar kännas som en lite ogenomtänkt idé ...

Undrar hur stark jag hinner bli tills i morgon kl. 15.00 om jag börjar träna nu?

Snart, snart ...

Breaking Dawn Quote of the Day:

Tanya: "Ah, Edward. I've missed you."


Fler Breaking Dawn-citat hittar ni här!

Saving the Best for Last

Alwilda presenterar ödmjukast:

Historien om de kvinnliga piraterna
Minerva Sharpes och Nancy Kingtons
sanna och märkliga äventyr

Den absolut bästa piratboken som jag har haft lyckan att komma över de senaste åren är en bok som tyvärr sålde slut ganska snabbt i bokhandeln. (Men tack och lov så finns det ju bibliotek!)

Pirater av Celia Rees är en ungdomsbok som passar från ca 13-14 år, men som även många twenty-somethings i min närhet har uppskattat. Celia Rees är en författare som jag får många frågor om av tonåringar, och många är också de som har kommit tillbaka för att läsa sig igenom hela hennes produktion efter att ha blivit förtrollade av Pirater.

De flesta av Rees böcker är riktigt bra, men Pirater står enligt mig i en klass för sig. Till skillnad från t ex den omtyckta Häxa av samma författare, så är Pirater mer äventyrlig och har ett lite högre tempo. Jag har visserligen hört en del (oftast lite mer ovana) läsare uppleva inledningen som lite svår och långsam - men när man väl har tagit sig igenom den så har jag aldrig hört någon som har ångrat sig! Pirater är helt enkelt en bok att älska. År 2005 blev Pirater framröstad som årets bästa bok i Bokias barn- och ungdomsbokklubb Låna & läs.



"En ny strålande äventyrsroman av författaren till Häxa! Här ställs vi öga mot öga med hjärtlösa plantageägare som är ofattbart förmögna, blodtörstiga pirater, och inte minst bokens två tuffa hjältinnor som trotsar konventionerna och riskerar allt för att undkomma ett fasansfullt öde. Men det är också en fantastisk kärlekshistoria och en actionspäckad skildring som levandegör ett stycke oförglömlig historia."

Presentation från Rabén & Sjögren.

Med detta avslutar jag min piratparad, för nu kliar det något alldeles vansinnigt i fingrarna efter att få tycka till om all semesterlitteratur som har slukats den senaste veckan ... !

And of course ...

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson!



Behöver knappast någon presentation ... men visst, för sakens skull då:

"Myteri, krutrök och papegojor i den ultimata piratklassikern. Perfekt för hela familjen. Äventyret börjar när unge Jim Hawkins får en skattkarta i sin hand. Med hjälp av en godsägare och en läkare seglar han till Skattkammarön för att hitta skatten. Men ombord på fartyget finns också den enbente kocken Long John Silver, egentligen styrman hos kapten Flint, den ondskefulle pirat som en gång grävde ner skatten. Det är han som skaffat besättningen åt godsägaren, och dessa är inga mindre än Silvers gamla skeppskamrater!"

Just den här utgåvan från Rabén & Sjögren är dessutom fantastiskt snygg, med nya spännande och vackra illustrationer av Martin Bergström. Jag vill ha, jag vill ha, jag vill haaaa ... !

Presentation från Rabén & Sjögren.

Sjöröveriets guldålder

Det finns två faktaböcker som är särskilt bra om man som vuxen vill läsa om fascinerande historiska personligheter och följa med på piratäventyr tagna direkt ur verkligheten.

Marcus Redikers Pirater - sjöröveriets guldålder i Atlanten och Karibiska havet har utkommit i pocket i dagarna och passar därför utmärkt att läsa på stranden (med ett vaksamt öga mot horisonten ... ).

"Under några få år på 1700-talet lades grunden för de historier om pirater som sedan aldrig upphört att fascinera eftervärlden.

Då skapades Jolly Roger, den skräckinjagande flaggan med dödskalle och benknotor. Då gjorde Kapten Svartskägg, de kvinnliga piraterna Anne Bonny och Mary Read och en rad andra färgstarka karaktärer Atlanten och Karibiska havet till livsfarliga farvatten för varje seglare. På något av dessa piratskepp haltade också den träbente sjörövare fram som kom att stå modell för Long John Silver i Skattkammarön.

Piraterna utgjorde inte bara ett hot mot handel och sjöfart. Genom sin demokratiska organisering utgjorde de också ett hot mot den existerande samhällsordningen. I stark kontrast till de samtida despotiska staterna och de hårda arbetsförhållandena ombord på handelsskepp och örlogsfartyg, växte bland pirater fram ett egenartat egalitärt samhälle där kaptenen valdes av manskapet, spriten fördelades jämnt och människor av olika ras, klass, nationalitet och kön arbetade sida vid sida.

Fattiga såg piraterna som hjältar. Sjömän lockades att desertera till dem för att få ett drägligare liv. I längden kunde inte stormakterna tolerera detta. Piraterna utnämndes till hela mänsklighetens fiender och många av dem slutade sina dagar i galgen. Men i den folkliga fantasin segrade de. Där har piraterna fått en förmodligen evig revansch mot sina banemän."

Presentation från Karneval förlag (förkortad).


En bok som passar för både ungdomar och vuxna är den lite tunnare Sanna historier om Pirater av Lucy Lethbridge.

” 'Det är ett kort men roligt liv.'
Bartholomew Robert, pirat

Piraternas äventyrliga och ofta ganska korta liv har fascinerat författare, konstnärer och filmskapare genom tiderna. I Sanna historier om pirater möter vi några av personerna bakom myterna. I fjorton korta, spännande berättelser får vi läsa om några av de värsta och mest fruktade sjörövarna."

Presentation från Historiska Media (förkortad).

Lättläst om pirater

För åldern 6-9 år finns det flera roliga böcker om pirater. Här är två favoriter!

Polly (Piratprinsessan 1)
av Judy Brown

"Att vara en riktig prinsessa betyder väl att man måste uppföra sig fint, niga djupt och göra vackra blomsterbuketter? Om man inte är en piratprinsessa, förstås!

När Pollys pappa bestämmer att hon ska gifta sig med prins Rupert, den töntigaste prins man kan tänka sig, tvekar inte Polly en sekund. Hon rymmer med sina hovdamer, skaffar ett skepp och ger sig ut till havs.
Men hennes kusin, prinsessan Pepparmynta, då? En dag får Polly reda på att Pepparmynta måste gifta sig med en annan tråkmåns till prins. Polly bestämmer sig genast för att försöka rädda henne. Men tiden är knapp.
Under tiden letar greve Grym efter Polly, och han är beredd att göra vad som helst för att sätta stopp för hennes upptåg!"

(Presentation från B. Wahlströms förlag.)


Otto - den lille piraten
av Erhard Dietl

"En rolig rövarhistoria för lågstadiebarn! Piratpojken Otto har levt med sjörövarna så länge han kan minnas. En dag går de i land på en ö för att söka efter en skatt. Men det visar sig bli mer än en skattjakt. Nu ska Otto lära sig allt en pirat behöver kunna: hantera en sabel, lata sig i hängmattan och visa mod. Ska han klara av kraftmätningarna mot sjörövarkaptenen?"

(Presentation från Berghs förlag.)

För sjörövaraspiranten

Det finns många roliga och bra faktaböcker om pirater för barn, men dessa två praktverk hör till mina favoriter (ska det va så ska det va - en pirat tackar aldrig nej till lite bling):

Pirater av John Matthews

"Sjörövarna går under många namn: pirater, buckanjärer, korsarer eller 'kustens brödraskap'. Vi ser dem med krok, träben och lapp för ögat, svingande med sina huggare och skrålande visor som 'Femton gastar på död mans kista ...' ( ... ) Men sanningen såg långt grymmare och farligare ut. Piraterna var väldigt ofta blodtörstiga, giriga och barbariska män och kvinnor som levde och dog med svärd eller pistol i hand. Trots detta fortsätter de att tillhöra de mest populära och romantiserade karaktärerna genom alla tider, i filmvärden såväl som inom litteraturen.

Denna livligt illustrerade bok fångar piraternas färgstarka värld och flikarna och de extra föremålen som hittas i boken ger den liv. Den innehåller detaljerade biografier över de mest kända piraterna, deras vapen, regler och bestraffningar. Boken ger en spännande inblick i livet på havet med intriger och äventyr."


Piratologi av Dugald A. Steer

"Innehåller allt som är värt att veta om pirater och lite till!
PIRATOLOGI hittades i en gammal sjömanskista utanför Grand Banks på Newfoundland när man dök efter ett skeppsvrak. Det är piratjägaren kapten William Lubbers liggare över den farofyllda jakten på piratdrottningen Arabella Drummond. Hans anteckningar innehåller även ovärderlig fakta om piraternas vapen, skepp och seder och flera ökända pirater som Svartskägg och kapten Kidd beskrivs noggrant. Det medföljer dessutom en liten ordbok över piraternas speciella uttryck, en liten påse med guldstoft, en kompass samt en skattkarta som förmodas leda till Arabella Drummonds nedgrävda skatter. En ypperlig handbok för den som tänker ta upp jakten på pirater, eller för den delen, själv bli pirat."

Presentationerna (den översta något förkortad) kommer från Damm förlag (numera B. Wahlströms).

Sjörövarungar och slarviga pirater

Efter en lång dags plundringståg i Hufvudstaden har vi nu lyckligen hemkommit till piratnästet med digert byte och värkande ben. Endast vi ett tillfälle höll det på att gå riktigt illa. Vi lyckades nämligen med konststycket att bli utkastade från Hedengrens bokhandel (jag vet, en sann piratbedrift på min ära), efter att förste styrman råkat slita upp kameran i ren hänförelse. Oj oj oj, piraterna/terroristerna från västkusten sågs inte med blida ögon, och det var nätt och jämnt att vi lyckades undkomma kölhalning. Hedengrens böcker kunde i alla fall dra en lättnadens suck när den hotande terroristattacken hade avvärjts, och återgå till sitt välförtjänta stillsamma glänsande på hyllorna. (Jag vet att det är nördigt att ta kort i en bokhandel - men vi ÄR ju bokhandelsnördar!)

Och nu det ni har väntat på heeelaa dagen! De första piratboktipsen vänder sig till de små sjörövaraspiranterna:

Den 20 år gamla klassikern Albin sjörövare av Ulf Löfgren (som fortfarande finns i tryck och försvinner i en stadig ström från hyllorna) håller än, och var den absolut mest omtyckta boken på min sjörövarsagostund i våras. Detta är boken för dem som kanske tycker att det här med pirater, vapen och vassa knivar nog känns lite farligt ändå. I Albin sjörövare har nämligen sjörövarna råkat försnilla sina vapen (kan hända den bäste), men driftiga som de är så finner de snart på råd. De har ju både purjolökssvärd och tomatgranater att attackera med. Det hela urartar snart i äkta sjörövarkaos när fienden visar sig vara minst lika slarviga och möter deras attack med bananer och äpplen. Fruktsallad, någon?

Boken innnehåller inte bara mycket fibrer utan även en stor portion spänning, och barnen på sagostunden visste knappt till sig av förtjusning över detta otippade grönsakskaos!

Min andra favorit hittar man numera bara på biblioteket eftersom den sålde slut alldeles för snabbt i bokhandeln. När jag blev en Pirat av Melinda Long är en underbar bok att läsa högt. När Jeremys grävartalang en dag upptäcks av ett gäng pirater på stranden, så tvekar han inte att följa med dem och hjälpa dem att gräva efter skatter. Jeremy får lära sig allt man måste kunna som pirat: hojta, gasta, kasta mat vid bordet och gå och lägga sig när man vill - och det självklart utan tandborstning! Men efter ett tag börjar han också inse att det finns vissa saker som pirater inte är fullt så bra på. Till exempel läser de inte godnattsagor eller stoppar om små barn, och det finns ingen som har tid att hålla ens hand när det stormar som värst. Kanske är det inte så kul att vara pirat ändå ... En av de roligaste sakerna med den här boken är att den är skriven för inlevelsefull högläsning. Piraternas skanderande är skrivet med STORA bokstäver när man som läsare ska TA I lite, och detta gör boken helt VANSINNIGT KUL att läsa!

Om ni vill läsa om en tjej på sjörövaräventyr så tycker jag att ni ska stifta bekantskap med Martin Widmarks tuffa hjältinna Rakel i Sjörvar-Rakel och kapten Snorfinger. Rakel är ett äkta piratdrottningämne som minsann inte drar sig för att visa hur ett sjörövarskepp ska rattas!

Och nu är det dags för alla små skeppskatter och deras trötta skeppsfolk att efter en mycket lång dag äntligen få krypa till kojs!

Piratologi

Var för ett par veckor sedan på dop i Sveriges utan konkurrens absolut grymmaste kyrka. Och det är inte bara för att jag själv är döpt där en gång i tidens begynnelse (min tids begynnelse i alla fall). Nej, i den här kyrkan hittar man något alldeles extraordinärt om man vågar sig förbi altaret och ner i den klaustrofobiska stentunneln bakom. Om man har mod nog att klättra ner för den urgamla stentrappan, och dessutom lyckas undvika att bli knockad av det låga taket (skippa de högklackade), så hamnar man nämligen i ... alldeles äkta piratgrav.



I de två ståtliga marmorsarkofagerna ligger kaparkaptenen Lars Gathenhielm, kanske mer känd som Lasse i Gatan, och hans kaparhustru Ingela. Ni förstår ju själva varför jag har blivit som jag har blivit. Jag hyser gott hopp om det lilla barnet vars dop vi bevistade, samt om hennes bror som också är döpt på samma ställe. De lär bli fina rekryter på bokhavet i sinom tid, efter en sådan storslagen början!

Om ni skulle vara på utflykt på västkusten i sommar och känner er lite morbida, så kan ni besöka denna aktningsvärda sevärdhet i Onsala kyrka, ca 3 mil söder om Göteborg. (Bara att som pirat bli begrav inne i en kyrka måste ju ses som en bedrift i sig.) Hälsa från mig, så kanske ni slipper bli hemsökta efteråt. Bindlarna som var fästa runt hans ben, strax under knäna och vid anklarna, bands nämligen upp vid en undersökning av hans kvarlevor 1956. Sedan dess kan han gå igen.

Den här veckan kommer jag i sann sjörövaranda att berika era liv med (ja, ni med en räv bakom örat har ju förstås redan gissat det) tips om piratböcker!

*bugar och tar emot folkets jubel*

Min typ brorsa

Som ni kanske minns så skulle jag tillbringa midsommarhelgen med Min typ brorsa, skriven av bokhoran Johanna Lindbäck. Nu blev det inte riktigt så, eftersom jag sträckläste ut boken på midsommaraftonens morgon, innan vi ens hade hunnit ge oss iväg på vår lilla midsommartripp. Jag tyckte med andra ord att den var underhållande - och mycket svår att lägga ifrån sig. Jag var helt enkelt tvungen att läsa klart den när jag väl hade börjat. På en gång. Man skulle kunna hävda att den borde ha en etikett på sig där det stod: Varning! Denna bok kan framkalla total läskoma och svår likgiltighet inför världsliga händelser såsom kontaktförsök från läsarens medmänniskor, födointag, helgdagsfiranden samt världskrig. För att undvika vätskebrist, vänligen anslut dropp.

Den hade suttit fint, den där varningsetiketten. Nu blev det snarast med blotta förskräckelsen som förste styrman kom iväg till årets midsommarfirande med sin piratdrottning, och man kan aldrig veta om han kommer att ha samma tur nästa gång ...

Min typ Brorsa kommer att bli ett stående tips vid mina besök till högstadie- och gymnasieskolorna i höst (och självklart i bokhandeln också). Boken är just nu utlånad till min kollegas 15-årige son, och jag ser ivrigt fram emot att få höra vad han tyckte efter semestern. Stilen påminner en del om Katarina von Bredows böcker, som ju är omåttligt populära, och det finns ett ständigt sug efter den här typen av realistiska böcker som man som ung kan känna igen sig i och relatera till. Det är kul med fler författare i den här omtyckta genren, och jag gillar verkligen Johanna Lindbäcks stil. Hon är träffsäker på ett helt annat sätt än exempelvis Denise Rudberg (vars stil jag ibland kan uppleva som lite väl enkel och schablonartad, även om hon är väl så populär), och jag gillar hur hon kan berätta om högst allvarliga saker med både humor och värme - utan att tappa vare sig intensitet eller trovärdighet. Jag spår en riktig kanonhöst för den här boken, och mängder av "brorsor" på önskelistorna till jul!


Läs även andra bloggares åsikter om Johanna Lindbäck, Bokhora, Min typ brorsa,