måndag, juni 30

Avancerad semesterlitteratur

Oj oj oj ... sommarläsningen ligger verkligen på en svindlande hög nivå i år. Har just parkerat Stephenie Meyers The Host och fyra stycken nyinköpta (tog emot lite att skriva nya där), olästa Lottaböcker på nattduksbordet.

(Var tvungen att göra en hel liten Googleutsvävning här angående nattduksbord/nattygsbord/sängbord. Ni som är lika nördiga som jag kan hitta resultatet av mitt googlande här. Oj, vilken folkbildare jag är.)

Jag svarade på en liten enkät på Bokhora angående sommarläsning för ett tag sedan, och kryssade då i att jag gärna läser lite svårare litteratur på sommaren när jag har gott om tid ...

Vi kan väl helt enkelt säga som så att vi inte riktigt har kommit till den delen av sommaren än.

torsdag, juni 26

Mörkrädd - ja



Så här var det att sova ensam hemma innan jag läste Mörkrädd:

FÖRE

Förberedelser:

* En sänglampa tänd när jag sover. Ibland två. Ibland hallampan också.

* Stora katten i fåtöljen i hörnet, lilla katten på sängkanten vid fötterna ... eller just det ja, haha, menar ju att hon ligger på sin dyna på golvet. (Inga katthår i sängen numera, på strikta order från förste styrman.)

* Täcket noga invikt under fötterna. För säkerhets skull. Så inget kan nypa mig i tårna. (Vilket var en realitet när lilla katten verkligen var liten, men nu är det mest för att jag inte vill känna något mot tårna och VETA att det inte är katten.)

* Garderobsdörrarna ordentligt stängda. Inga kläder får hänga framme. (De får liv på natten.)

* Inte sova på rygg, inte sova på rygg, INTE sova på rygg ... (För då kan man vakna i sömnparalys och vara tvungen att ligga förlamad och stirra ut i mörkret ENSAM. Och det, mina vänner, vill ni inte vara med om.)

* Sänglampan kan släckas när solen går upp.

Faror:

* Sovrumsdörren (som måste stå på glänt för katternas skull) ser alltid ut som om den glider upp när man stirrar på den.

* En lite läskig, ganska omotiverad ljusfläck i hörnet lyckas med konststycket att se mer och mer omotiverad ut ju längre natten lider.

* Om man glömmer att vika in fötterna kan man få för sig att någon nyper efter dem. Det är lite otäckt.

* Den stora spegeln (som vi inte har orkat hitta en bra plats för än) i mörkaste hörnet har numera vänts mot väggen. Men innan var den SCARY. (Till och med för förste styrman. Fast bara lite då.)

Så här är det efter att jag ägnade ett dygn åt att sträckläsa Mörkrädd:

EFTER

Förberedelser:


*
Alla lampor tända. Överallt. Även den i ugnen.

* Katterna i skräckinducerat strypgrepp under varsin arm. (Den lilla tufsiga lyckligt spinnande och den gamla arga ilsket fräsande och fäktande.) Ficklampan mellan tänderna och den vindsäkra stormlyktan fast förankrad på nattduksbordet.

* Kuddar och täcken bildar barrikad längs med sängkanterna.

* Garderoberna är igenspikade, förbommade och barrikaderade. Jag har ändå alltid tyckt att det här med kläder är rätt överskattat. Speciellt den här årstiden kan man ju komma långt med en schysst bikini och ett par piratstövlar. Till vintern ... ? Tja, jag HAR funderat på att linda in mig i toalettpapper. (Sådant där lite tjockare.)

* Sova?! HA!!

* ... och detta är klockan två på eftermiddagen.

Faror:

* (NÅN DÄR)

Ja du, Andreas, den visste var den satt. Nu ska vi bara förstöra nattsömnen för förste styrman också, och sedan kan vi flytta in i ett familjerum på psyket hela bunten.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag, juni 24

Twilightkillen

Fanpires!

Ni har väl hälsat på hos killen som läser Twilight?

(Fast egentligen är de två. Jag har nämligen - med mycket möda och kärt besvär - lyckats indoktrinera min förste styrman. Ha-haaa! Piratdrottningens triumf ekar över vågorna.)

The original TwilightGuy hittar ni i alla fall här.

onsdag, juni 18

Brorsan är äntligen hemma


... och nu ska vi fira midsommar ihop! Min typ brorsa är skriven av Johanna LindbäckBokhora, som tidigare också har gett ut En liten chock.

Och nu har jag verkligen inte tid att sitta här mer, för det är alldeles för jobbigt att blogga med ena ögat i boken.

Ha en riktigt skön midsommarhelg, och tänk på att det finns inget dåligt väder så länge din bok dig gläder!


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag, juni 17

Sommarläsning för bokslukartrainees


För 3-6 år:


Giraffen Staffan kommer inte ihåg så mycket av sin barndom. Han är lite ledsen för att han inte har några föräldrar, men som tur är så har han hittat en apmamma som gärna vill adoptera honom. Han gör allt för att passa in, och är snart en fena på att klättra i träd och svinga sig i lianer. Men han känner sig ändå lite annorlunda och konstig.

En dag händer det dock något som gör att Staffan och alla aporna förstår att det kan vara väldigt bra att vara lite olika ibland ...

Giraffen Staffan är full av färgsprakande bilder och massor av roliga saker att titta på, och den är Anders Jacobssons och Sören Olssons första bilderbok!

För 9-12 år:

"Greg skriver loggbok för alla framtida fans, han ska bara tackla mellanstadiet först ... "

Det här är den helt grymma tronföljaren till ovan nämnda författares gamla trötta Bert (let's face it, han har varit 12 bra länge nu ... sedan jag var 12 ungefär - vilket är lääänge). Gregs dagbok ser precis ut som en dagbok - komplett med randiga skrivboksblad, klotter och små förtydligande teckningar. Jag har inte skrattat så här mycket på länge, det här är en bok som varmt rekommenderas framförallt till dem som kanske inte tycker att det är särskilt roligt att läsa. Med den här boken av Jeff Kinney så visar du dem att de inte har en aning om vad som är roligt i livet.

Du kan läsa boken online på engelska här!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag, juni 16

Baby got books

Shit, min karma måste se bra ut, för idag var det minsann jackpot i läsexemplarshyllan på jobbet!

Först hittade jag en CD med musiken från Sonat till Miriam (halva boken gick ju åt till att undra över hur allt lät som de lyssnade på, så där är det någon som har tänkt till. Kaa-ching!). Inte något jag hade köpt själv kanske, men gratis är ju som vi alla känner till mycket delikat.



Några gamla deckare bort från CD:n hittade jag sedan Henrik Larssons debut Krigarhjärta! Wiii-hiiii, äntligen! Jag som just hade tänkt ringa och skrika åt min dealer på BC. (Fast våga inte lägga upp fötterna på skrivbordet för det, jag ringer nog och skriker lite ändå ska du se. Men kanske blir mina skrik lite svagare nu när jag har blivit matad med en tjock bok.)



Sedan fick jag någon slags hybris och började kasta gamla pensionerade dataspel och fula födelsedagskort åt alla håll. Och jag har alltid sagt att övermod är det bästa modet, för vad hittar jag om inte ett tummat exemplar av Vigilante! Precis när jag går och längtar efter något Romaneskt att läsa. (Jag har visserligen tagit del av vissa insidertips som pekar åt att jag kanske snart kommer att få slå klorna i Mörkrädd - men nu har jag ju något att läsa medan jag väntar!)



Och när jag kom hem låg det ett mycket mystiskt paket i brevlådan.
"Vad är det där?" frågade förste styrman och glodde nyfiket.
"Vet inte", sa jag. "Namnet på boken är hemligt."
"Nähä", sa han.
"Joho", sa jag.



Mmm, ibland är det minsann bra att vara jag.

(Fast tyvärr vågar jag inte gå ut de närmsta månaderna eller så, för jag misstänker att karma kommer att tvinga mig att betala för det här. På ett eller annat sätt. Och jag vill gärna ha alla mina kroppsdelar kvar till semestern. Som tur var så har jag ju en del att läsa medan jag väntar i alla fall.)

fredag, juni 13

Boknörden attackerar

Tänk dig en av de trevligaste, klokaste och mest intressanta människorna du vet. Flytta den personen till Nya Zeeland i sisådär 20 år, och låt sedan henne (eller för all del honom) skriva en bok.

Eller förresten, det behövs ju inte. Linda Olsson finns ju faktiskt redan.

Jag har nu landat hemma med vinande huvud efter ett otroligt intressant och inspirerande möte med denna makalöst fascinerande kvinna. Jag hade så många frågor att det bara inte gick att få tyst på mig.

"Hur känns det att läsa sin text på svenska, när man har skrivit den på engelska men när svenska ändå är ens modermål?" (Ja, ni förstår ...)
(Det känns bra. Inläsningen av den förra boken flöt på fint och kändes jättebra. Fast vid något tillfälle snubblade hon visserligen över någon enstaka ordvändning som hon kände "inte riktigt kom av sig själv".)


"Har du någonsin funderat på att göra översättningarna själv?"
(Ja, det var faktiskt tanken från början, men hon ville gärna fila lite till på allt, så hon insåg snart att det skulle ta lika lång tid som att skriva en helt ny bok. Och då kändes det som om den tiden kanske var bättre använd till att faktiskt skriva en ny bok, istället för samma en gång till.)

"
Tror du att förläggarna i USA skulle ha velat ändra på Cecilia om hon hade varit en man?"
(Nej, det är inte säkert.)


"Jag upplever att text när man skriver till stor del färgas och formas av det språk som man skriver på, så till den grad att man kanske väljer att uttrycka samma sak på två helt olika sätt. Har du känt det?" (Anledningen till att jag frågade detta var att jag i ungdomen ibland roade mig med att skriva dikter på engelska, och sedan skriva om dem till svenska. Och det blev oftast långt ifrån likadant, även om kärnan var densamma.)
(Jo, därav problemet med att översätta själv. Det blir att man vill skriva boken två gånger istället för att översätta den. Vissa ord är dessutom extremt specifika på svenska, där det på engelska kan finnas 10 ord i lite bredare betydelse för samma företeelse.)


"Borde jag läsa dina böcker på engelska istället [inser när jag frågar att JA SJÄLVKLART! Hur dum är jag egentligen?]?"
(Ja, om man med nöje läser på engelska.)

När jag sedan fick upp farten så att jag knappt ens hann vänta på svaren (jag var så rädd att inte hinna fråga allt eller glömma bort någon viktig fråga) och började känna hur mina kollegors onda ögon fick det att börja ryka i hårtopparna, så bestämde jag att det för allas bästa nog var dags att retirera tillbaka till mitt igen.

Jag vet inte om Linda såg mina frågor svärma som galna flugor runt öronen på mig när jag tackade så mycket för hennes tid och svar, men precis när jag vände mig om för att gå så sa hon:

- Du får gå in på min hemsida, och skriva till mig där.

Säga vad man vill, men jag säger i alla fall att idag har vår bokhandel haft besök av en klok kvinnan med hjärtat på rätta stället.

(Linda Olssons svar är tagna ur mitt högst subjektiva och opålitliga minne, och ej ordagrant återgivna, så vänligen håll henne ej ansvarig för något som hon enligt mig här har sagt!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

LINDA OLSSON

... is in the house!

Återkommer ikväll med rapport!

torsdag, juni 12

I morgon kommer Linda ...

... och igår kväll läste jag ut Sonat till Miriam.

Egentligen skulle jag behöva gå och fundera lite innan jag säger något mer (jag gillar att bearbeta mina läsupplevelser ett tag), men jag kan ju göra ett litet trevande försök att förmedla vad jag tyckte så här direkt efter.

Till att börja med: jag tyckte om den. Och jag ser alldeles väldigt fram emot nästa bok.

Romanen är uppdelad i flera delar, och jag tyckte att den blev bättre och bättre för varje del. Eller i alla fall så sjönk jag in mer i den andra halvan. Första halvan av boken var ganska långsam, och handlade mest om Adams funderingar. Men någonstans efter sidan 100 började det att ta sig, och omkring sidan 130 så var jag uppslukad. I slutet tror jag till och med att det landade en liten tår på kudden.

Det jag blev mest besviken över tror jag var att ett av bokens viktigaste teman var så likt ett av den förra bokens viktigaste teman. Det kändes nästan som om jag blev snuvad på en ny berättelse först. Jag vill inte gå in för mycket på vad det var, eftersom jag gissar att många ännu inte har läst boken, men jag tycker att det ska bli intressant att diskutera detta framöver.

Man kan säga att den var lite knepig - men så gillar jag ju också lite knepiga böcker (som Eva-Marie Liffners Drömmaren och sorgen, som jag har förstått att jag och mamma är ganska ensamma om att vara helt fascinerade av. Fast Sonat till Miriam är inte riktigt fullt så knepig som den.). Jag gillar när det finns lite att fundera över när man har läst klart.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger var ju en klockren bok, som tilltalade många, men det är lite svårare att förutse vad tanterna i bokhandeln kommer att tycka om den här. Inte för att den bara är för tanter, missförstå mig inte, men det är faktiskt oftast de som brukar tycka mest och högljuddast.

Jag tycker i alla fall att ni ska läsa Sonat till Miriam. (Och sedan gärna tala om för mig vad ni tycker!)

Själv har jag precis stoppat ner Eva-Marie Liffners Camera i väskan på lunchen. Blev liksom sugen på lite mer knepigheter.

onsdag, juni 11

Är du mörkrädd?



Idag har jag haft stort nöje av att följa Helenas, svarta kattens och Andreas Romans skräckpicknick på Bokhora. Jag har tyvärr fortfarande inte läst Andreas Romans Mörkrädd (jag har ännu inte lyckats mygla åt mig ett läsex, men det lutar ju åt köpebok snart det här!), men hans När änglar dör slog sig rakt in på min 10-i-topplista när jag läste den för en tid sedan. Och efter det här monsterkalaset idag så är jag ju sjukt nyfiken!

Om du också känner dig lite nyfiken (och inte är för mörkrädd), så kan du följa med på skräckpicknicken här:

Del 1

Del 2

Andreas Romans bloggturnéplan hittar du här.

Nu ska jag kolla på vampyrfilm.




Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag, juni 9

Sonat till Miriam



Kvällen har hittills ägnats åt att panikläsa Linda Olssons nya bok, Sonat till Miriam. Jag hatar verkligen att panikläsa, men i det här fallet är anledningen synnerligen god - Linda Olsson kommer nämligen till oss på fredag. Ja, inte till barnbokhandeln då (vilket i och för sig hade varit en sjukt grym bedrift av mig), men till vår andra, stora bokhandel snett över torget. Jag tyckte väldigt mycket om Nu vill jag sjunga dig milda sånger (rekommenderas varmt till er som inte har läst den), så jag vill absolut ha läst hennes nya bok när hon kommer.

Men. Är den inte ... lite knepig? Eller är det bara för att det är så varmt som jag vill att det ska hända något lite fortare?

Jag har läst ca 100 sidor, och än har inte Adam förtrollat mig så som Veronika och Astrid gjorde. Jag vill inte komma med spoilers riktigt än, men jag säger som så att jag tycker mig uppleva en viss upprepning.

Trots detta har jag en bra känsla i magen. Det känns som om hon bygger upp boken fortfarande. Och kan hon bara leverera nu när hon har skruvat upp mina förväntningar i snart 100 sidor - då kommer allt att bli bra. Å, så bra det kommer att bli. Hoppas jag.

Jag är vid gott mod, och den som läser får se. (Alltså inte den som bloggar 5 1/2 meter ifrån boken. Så vad tusan gör jag här nu igen?)


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Brisingr



Den tredje delen i Christopher Paolinis serie om Eragon och Saphira, Brisingr, kommer som många av er säkert vet på engelska den 20 september.

Men visste ni att utgivningsdatumet för den svenska utgåvan nu är satt till den 29 november?

Och har ni läst det här?

Och vad heter drottningen av sneak peaks nu igen?

Just det.


(Brisingr [BRIS-ing-gr] betyder för övrigt "eld", och ja, jag var tvungen att tjuvkika lite där. Alla kan vi inte ha MVG i magiska språk.)


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag, juni 8

Ljudet av ditt hjärta



... och så kommer ju den tredje delen om Bella och Edward, Ljudet av ditt hjärta (d.v.s. Eclipse), på svenska den 9 september! Varje gång någon kommer in i bokhandeln och frågar efter den tredje delen på svenska så sticker jag envist Eclipse under näsan på dem. Till min stora belåtenhet så väljer då nästan hälften att köpa den på engelska istället. Det är bra, läs mer på engelska barn!

Men till alla er som kanske ändå känner att en hel tjock bok på engelska fortfarande är lite för mycket har jag tagit fram en liten teaser från B. Wahlströms:

"Ljudet av ditt hjärta är den uppmärksammade ­fortsättningen i Stephenie ­Meyers berättelse om Bellas och Edwards omöjliga kärlek.

"Bella?" Edwards mjuka röst hördes bakom mig. Jag vände mig om och såg honom jogga uppför trappan, med vindrufsigt hår efter att ha sprungit. Han omfamnade mig genast, precis som på parkeringsplatsen, och kysste mig igen. Kyssen skrämde mig. Den var för laddad och hans läppar pressades alltför hårt och desperat mot mina - som om han var rädd att vår tid höll på att rinna ut.

En våldsam seriemördare härjar i Seattle och en ondskefull vampyr fortsätter sin jakt för att ta ut sin hämnd på Bella som åter igen befinner sig omgiven av fara. Samtidigt tvingas hon att välja mellan sin älskade Edward och sin vänskap med Jacob. Och hennes val riskerar att blåsa liv i den urgamla kampen mellan vampyrer och varulvar. Men Bella har också ett annat val att göra - valet mellan liv eller död. Men vad är vad?"

Själv sitter jag mest här och väntar på Breaking Dawn som släpps den 2 augusti.

La lala la laaa ... mmhmmhmhm ... mmhmmm ...

... jaha, oj, ska jag ha semester först?

Jaha. Om det ska vara nödvändigt så.

(Men först tar vi väl en liten smygtitt i Breaking Dawn?) ;-)
(Jag vet, jag är så himla bäst!)


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Fanpire News!

Självklart behöver också den här bloggen lite vampyrfägring!
För er som har legat under en sten i alla era dagar:




Efterlängtad nyhet 1: Stephenie Meyer meddelar på sin hemsida att hennes nästa projekt kommer att bli Midnights Sun. Så fort Breaking Dawn har släppts så kommer hon att ägna sin tid åt att skriva klart boken som är berättad ur Edwards perspektiv. Hurra! Och för er som inte kan vänta ... gå in och läs första kapitlet ur Midnight Sun här!

Efterlängtad nyhet 2: Omslaget till Breaking Dawn släpptes i samband med specialutgåvan av Eclipse som kom i maj!


Sug på den ni!

Klart slut från Twilighterbloggen för den här gången.

/Yours truly,
Alwilda the Fanpire


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag, juni 7

Det osynliga barnet

"Ni vet ju att folk lätt blir osynliga om man skrämmer dem tillräckligt ofta, sa Tooticki och åt upp en äggsvamp som liknade en liten trevlig snöboll. Nåja. Den här Ninni blev skrämd på fel sätt av en tant som hade tagit hand om henne utan att tycka om ungen. Jag träffade tanten och hon var hemsk. Inte arg, förstår ni, sånt kan man begripa. Hon var bara iskall och ironisk.
Vad är ironisk? frågade Mumintrollet.
Nå, föreställ dig att du snavar på en klibbsvamp och sätter dig mitt i den rensade svampen, sa Tooticki. Det naturliga vore förstås att din mamma blev arg. Men nehej, det blir hon inte. Istället säger hon, kallt och förkrossande: Jag förstår att det där är din uppfattning om att dansa, men jag vore tacksam om du inte gjorde det i maten. Så, ungefär.
Fy, så obehagligt, sa Mumintrollet.
(...)
Och vad gjorde du med tanten, frågade My med ögonen på skaft. Du klådde väl opp henne?
Det lönar sig inte med såna som är ironiska, sa Tooticki."


(Ur Tove Janssons Det osynliga barnet.)

Den här fullständigt ljuvliga novellsamlingen, nyss utkommen i pocket, springer ni och köper nu direkt.

Japp, det är en order.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag, juni 6

Ett, två ... testing ... testing



*knaster* ... *kras* ... *knaster*


Kära bokhungrande själar. Det här är er kapten som talar.

Jag vet att en kapten bör följa sin skuta ner i djupet, men någon himla måtta får det ju faktiskt vara. En pirat behöver ett sjövärdigt fartyg, och har man inget sådant, så behöver man inte heller följa med den gamla skeppsmasktuggade tunna som man sitter i någonvart. Vattnet sipprar in över stövelskaften och råttorna har redan hunnit halvägs till Amerika. Dags att dra, milt sagt.

Så vila i frid, Metrobloggen. Jag lämnar dig åt ditt öde i gjyttjan medan mitt skratt mullrar över havet (mooaahahahaahaahaaa!). Mot välsvabbade däck och nya horisonter!

Med Jolly Roger i topp bordar jag nu blogspot, och avancerar förhoppningsvis till ett bättre och lättare piratliv på bokhavet. Jag fortsätter att sno åt mig läsupplevelser med kroksabeln i högsta hugg, och i sann Robin Hood-anda delar jag naturligtvis med mig till er hungrande själar som driver runt i bokmassorna.
Misströsta inte, er kapten är fortfarande med er, och nu ska det bli åka av!



(Alla mina tidigare boktips hittar ni
här!)