Juliane, jag och vampyrerna

" 'Nu går vi upp mot Kvarnhagsplan', sa Juliane och lyfte sin långa kjol en aning. Snöflingorna fastnade i hennes utsläppta hår och blev till flyktiga juveler.
Jag fällde upp kragen på min svarta kappa och tänkte: 'Jag kommer långt bortifrån, där Natten alltid råder. Om solljuset faller på mig, förintas jag. Jag är Nattens undersåte.'
'Kom, syster i fördömelsen', sa Juliane.
(...)
'Vad heter två så förtjusande damer?' undrade den andre.
'Tyfoid-Mary', sa jag.
'Baronessan von Münchhausen', sa Juliane."

Idag har jag av olika anledningar tvingats till vila, och jag kan tala om att det är sådär lagom kul att tillbringa dagen i soffan en alldeles ledig och strålande vacker dag som denna (vilket ju under andra väderförhållanden skulle kunna låta som en dröm).

Som tur var hade jag varit förutseende och högaktningsfullt burit med mig hem ett exemplar av Inger Edelfeldts Juliane och jag (finns som En bok för alla) från jobbet. Detta är en av min uppväxts starkaste läsupplevelser - jag och min kompis fullkomligt avgudade den här boken omkring 11-års åldern. Jag mindes att det handlade om två tjejer som var var inne på det här med häxor, vampyrer och svart magi, och jag kom ihåg att de kallade sig Barbastella och Chiroptera (latinska namn på fladdermöss). Därefter blir minnena lite suddiga, så det var med stor förtjusning som jag i morse slog upp boken igen för första gången på 18 år (åh herregud, har det verkligen gått nästan två decennier?).

"Jag kände det som om Juliane och jag kom från en annan värld än alla människorna på gatan, som om vi var främmande hemlighetsfulla varelser och inte var dömd till samma långtråkiga liv som de.
'Tänk om man vore vampyr', sa jag
'Ja, det vore övermåttan mysigt', sa Juliane. 'Det gäller bara att bli biten.' "

Jag blev inte besviken. Förutom att jag kan sitta och titta på omslagsbilden i timmar (sådana där molnbeslöjade månar och gamla Draculaslott ritade jag jämt), så är boken pepprad med allt det som jag lärde mig att älska redan i min grönaste ungdom: skräck, hemsnickrade berättelser, häxerier och vilda drömmar och fantasier. Inte konstigt att jag älskade den här boken!

" 'Eller skicka upp oss till skolsyster. Tänk dig att gå upp till skolsyster och säga: Jo, det är så att jag har känt mig så konstig den senaste tiden; jag kan liksom inte hålla mig vaken på dagarna, och på nätterna vet jag inte riktigt vad jag gör. Mina hörntänder har blivit så långa, och inte har jag nån spegelbild heller.'
'Det är säkert blodbrist, skulle hon säga.'
'Och så skulle hon skriva ut en mör junker åt en att gnaga på, va?'
'Hoppeligen.' "

Ja, vad kan man säga? Vampyrfantasier fungerar precis lika bra idag som de gjorde för tjugo år sedan. They never go out of style. Och tur är väl det, för evigheten skulle helt enkelt inte vara densamma utan dem. Den skulle ju plötsligt bara vara ... otroligt lång. Framför allt känns det fantastiskt skönt att veta att jag ännu idag fortfarande känner precis som Juliane och Kim när jag läser den här boken. Det är precis vad mitt 11-åriga jag skulle ha önskat.

Hell så länge!

" 'Är det din pojkvän du har på väggen?
'Nej, det är det inte", sa jag.
'Han har alldeles ovanligt långa tänder. Nästan som en valross. Får han inte skavsår på hakan?' "

Med en envis kattnos intryckt under armen ...

... påminns jag om att jag ju ska ge er ett osedvanlig grymt bilderbokstips!

Alwild ... förlåt, Matildas katter (ja, ni läste rätt. Det handlar om en flicka! Och ja, OM man nu skulle råka tycka att denna flicka ändå är misstänkt lik en pojke på vissa uppslag, så må det väl vara hänt. One step at a time, one step at a time.) av Jan Lööf är helt klart utnämd till en av mina bilderboksfavoriter den här hösten.

Alltså, en bok om en flicka och hennes två grymt coola katter, ni förstår ju själva att vi har en vinnare redan där. Lägg sedan till helt grymma bilder på katter in action, en fantasieggande historia, en man som fönas (alltså inte en kille, utan den krans av fluffigt hår som coola katter har) - och den här tjejen är såld. Eller i alla fall boken är såld. Till den här grymma tjejen och hennes två livsfarliga tigrar, som läser den om och om igen i soffan på kvällen.

Mitt tips är: stick in näsan i en bokhandel och ta en titt på den här. Eller skyll er själva.

Flaskpost var det här!

Ny bok av Celia Rees

Den 26 september kommer Sovay, en ny bok av Celia Rees, på svenska! HUUURRAAAA ylar alla vi som älskar Celia Rees och fånflinar maniskt av lycka. Och när vi ser vilka betyg boken har fått i England får vi nästan andnöd. Är det höst snart, är det höst snart, är det höst snart???



"Det är 1783. Som vild och vacker, bortskämd och egensinnig, börjar Sovay tröttna på sitt tråkiga liv på den engelska landsbygden. När hon inte sitter modell för en konstnär drar hon på sig en mansrock och rånar resenärer mitt på ljusa dan. Men hennes uppväxt har varken förberett henne på ett liv som vägrånare, lärt henne att försvara familjens heder eller att skydda sig från korruption och ondska. Snart är hon intrasslad i ett äventyr som mer och mer börjar likna en mardröm. En mörk historia om gäckande passioner och lömska intriger avslöjas för henne. Kommer hon att överleva, och i så fall, till vilket pris?

En glittrande historisk saga i vilken tjuvar och aristokrati, gott och ont och kvinnligt och manligt omkullkastas och rörs om med en hänförande effekt. Celia Rees har skrivit de uppskattade böckerna Häxa och Pirater och är äntligen tillbaka med en ny roman i historisk miljö med en kvinnlig protagonist som utmanar etablissemanget. Oändligt spännande och aktuellt på en och samma gång."

För er som hellre läser på engelska så finns Sovay redan i paperback, då hardcover och paperback släpptes samtidigt på engelska i Sverige (i juni). Ni andra får helt enkelt hålla er i några veckor till!

Tillägg 2 nov 2008: Nu har jag läst boken också! Recensionen hittar du här.

O! O! Ooooo!

Titta här, vad jag hittade på Libris förlags hemsida under mitt sedvanliga slösurfande på söndageftermiddagen. Blev alldeles till mig i trasorna av förtjusning, så oerhört kul att mina små ord har hittat hela långa vägen hem genom den stora, kalla cyberrymden:

De tre gräsliga små grisarna har hittat hem.

Och, ja, det är nog det närmaste kyrkan jag kommer en helt vanlig söndag. (Och nu har jag vanhelgat vilodagen också. Det är inte klokt vad jag utmanar ödet.)

(Förresten, "Väckelsesång sjunger kyrkkaffets lov"? Jag kanske har missat något ändå? Undrar om de har Chocolate cupcakes?)

Årets julklapp?

Men hur många ska jag beställa till bokhandeln? Hur många?? Hur många???

*sliter mitt hår i stora tussar och ylar mot månen*

Ingen returrätt, och den kommer ju alldeles säkert på svenska inom en inte allt för avlägsen framtid. Men nu snackar vi Julbok här. Den 4 december dyker The Tales of Beedle the Bard av J. K. Rowling lämpligt nog upp i bokhandlarna - till alla Harry Potter-fans julstressade släktingars stora lycka och lättnad. (One down, 42 more to go.)

Men jag vill ju inte heller bli stående i mellandagarna med 100-tals returer ("jag fick fem stycken") och gigantiska resthögar på lagret. (Som med, ja, den sista Harry Potter-boken på svenska. Dödsreliker, hmm ... kanske funkar som giveaways till Halloween?)

Så jag sliter mitt hår. Som ni kanske förstår. För inbilla er inte att den kommer gå att beställa om. Den Kommer Att Ta Slut. Och jag kan inte ta upp förhandsbeställningar. För sista beställningsdatum för säker leverans innan jul är - japp. På måndag.

För er som inte riktigt till fullo förstår min panik, så kan jag säga att det här är boken som J. K. Rowling lät handtillverka i 7 exemplar. 6 exemplar gav hon bort, och det sjunde auktionerades ut för över 25 miljoner kronor (som gick till välgörande ändamål)! Royalties från den nya utgåvan kommer också att gå till en fond som stödjer vård av barn.

And this is what the fuzz is all about:

"A richly magical collection of tales from J. K. Rowling that will satisfy fans and new readers alike.

The Tales of Beedle the Bard played a crucial role in assisting Harry, aided by his friends Ron and Hermione, to finally defeat Lord Voldemort. Fans will be thrilled to have this opportunity to read the tales in full.

The Tales of Beedle the Bard is without doubt an exciting addition to the canon of Harry Potter. They also reveal the wonderful versatility of the author, as she tackles with relish the structure and varying tones of a classic fairy tale. There are five tales included in the book: 'The Tale of the Three Brothers', which is recounted in Harry Potter and the Deathly Hallows; plus four more - 'The Fountain of Fair Fortune', 'The Warlock's Hairy Heart', 'The Wizard and the Hopping Pot', and 'Babbitty Rabbitty and her Cackling Stump'. Each tale has its own magical character and will variously bring delight, laughter and the thrill of mortal peril."

Japp, där hör ni: delight and mortal peril guaranteed.

*svischande ljud av Harry Potter-fans som svimmar i extas* (Men hur många? Hur MÅNGA??)

Läs även andra bloggares åsikter om The Tales of Beedle the Bard, J.K. Rowling

Tusen gånger starkare

Åh, hurra, här går man och blir sjuk några dagar, och när man kommer tillbaka så har bokhandeln formligen invaderats av nya böcker!! Borde kanske bli sjuk oftare om det är så det fungerar? ;-) (Skoja bara, chefen.)

Men gladast av allt blev jag nog över att Christina Herrströms Tusen gånger starkare äntligen har kommit i pocket! Jag citerar mig själv ur en tidigare blogg:

Ons 4 okt 2006 11:47

Oj oj oj - Christina Herrström har skrivit en ny ungdomsbok. (Hon har tidigare skrivit bland annat Ebba & Didrik och Glappet.) Och vilken bok sen! Den heter Tusen gånger starkare, och jag sträckläste ut den på en natt.

Tusen gånger starkare handlar om en helt vanlig högstadieklass i Sverige. Vi får följa den tysta Signe, och ta del av hennes tankar om hur hon upplever att saker och ting fungerar. Eller snarare inte fungerar, för Signe har precis börjat undra över var allt gick fel. När tappade hon bort sin röst, och hur kommer det sig att hon blev osynlig?

En dag kommer Saga till klassen. Saga har växt upp med sin pappa på en segelbåt och hon har bott i många olika länder. Hon känner inte till koderna. Hon känner inte till att flickor och pojkar förväntas att uppföra sig olika. När Saga kommer till klassen jublar lärarna. De har nämligen upptäckt att de råder en ”viss obalans” i klassen. Och Saga är precis vad Signes klass behöver - en stark tjej som kan lära de andra att ”ta plats”.

Tusen gånger starkare är en bok om de osynliga tjejerna, och om hur de blev osynliga. Det är en bok om vad som händer när tjejer börjar ställa krav. Och om lärare och föräldrar, trots ivrigt påhejande, egentligen är beredda på det?

Jag gick själv i en högstadieklass som lätt var tio gånger värre än Signes. Jag kände igen mig så att håren reste sig på armarna. Jag säger bara: läs! Och ge sedan till närmsta tonårstjej.

Utdrag ur boken:

”Där var småbarnen, de som just börjat skolan och deras lärare och föräldrar. De spelade brännboll.
Tjejerna var lika ivriga som killarna och såg glada ut i ansiktet. En tjej skulle slå och då ropade en pappa på utelaget: ”Flytta närmare allihop! Hon kan inte slå så långt!” Hela utelaget flyttade nära henne, så nära att de nästan stod mitt uppe i ansiktet på henne. Flickan som hade greppat slagträet med iver och glädje, såg förvånad ut då hon hörde den där pappans ord. Hon såg besviken och skärrad ut fast hon ögonblicket dessförinnan hade haft seger i blicken. Nu blev hon osäker. Hon missade bollen två gånger. Hennes lag blev otåligt och stönade medan de där ute skrattade menande. Pappan flinade nickande, som ”jag sa ju det”. En vuxen jävla man! Blickar utväxlades - vilken sopa hon är! ”Men slå nu då!” gnällde killarna i hennes eget lag otåligt. Hon slog iväg den sista bollen rakt i händerna på den där belåtne pappan. Hon lunkade ledsen till första pinnen - hon hade just gett bort fyra poäng till det andra laget, istället för att springa frivarv som hon hade föreställt sig. Jag bestämde mig för att stanna kvar och titta. Jag var arg.
Nästa som skulle slå var en kille. Han hade iver och seger i ögonen när han dansade ut för att slå iväg bollen, precis som flickan före. ”Backa nu då allihop! Det här kan bli farligt!” ropade samma pappa på utelaget och blinkade menande åt killen som genast morskade upp sig lite extra. Utelaget backade och spred sig, beredda på att han skulle klämma iväg bollen långt. Han missade alla tre gångerna. Men ingen stönade. Ingen skrattade. Ingen hummade menande. Alla översåg med det. Som om det var en högst tillfällig formsvacka, otur, kanske ojämnt underlag eller något.”

Läs! Och det är inget förslag, det är en order.

Hitta på någon!

The Book of Other People
Zadie Smith

22 noveller skrivna av 22 samtida författare - överskottet går till "826 New York, a branch of Dave Eggers’s innovative foundation for promoting children’s literacy and creative writing" (källa: timesonline). Lovvärt - och väldigt, väldigt spännande (om man är så nördig som jag)! Framförallt kanske den här boken är intressant för den litteratur/skrivintresserade, då läsaren får ta del av de 22 olika varianter som blev resultatet av Zadie Smith's uppmaning till de medverkande författarna:

"Make somebody up."


"The Book of Other People" is just that: a book of other people. Open its covers and you'll make a whole host of new acquaintances. Nick Hornby and Posy Simmonds present the ever-diverging writing life of Jamie Johnson; Hari Kunzru twitches open his net curtains to reveal the irrepressible Magda Mandela (at 4:30a.m., in her lime-green thong); Jonathan Safran Foer's Grandmother offers cookies to sweeten the tale of her heart scan; and Dave Eggers, George Saunders, David Mitchell, Colm Toibin, A.M. Homes, Chris Ware and many more each have someone to introduce to you, too. With an introduction by Zadie Smith and brand-new stories from over twenty of the best writers of their generation from both sides of the Atlantic, "The Book of Other People" is as dazzling and inventive as its authors, and as vivid and wide-ranging as its characters.

Vad jag tycker: Jag är vaaansinnigt nyfiken och kommer att KASTA mig över den här boken! En veritabel guldgruva av personteckningstekniker. Och självklart blir jag enormt sugen på att hitta på någon själv! Någon ny, knepig typ ... hm. *börjar att krafsa anteckningar på ett gammalt kvitto*

Klicka här för läsarrecensioner.

Vi i villa

Efter Breaking Dawn kastade jag mig över pseudonymen Hans Koppels Vi i villa, som jag hittade nedslängd i väskan efter min senaste raid i läsexemplarshyllan på jobbet.

Vi i villa handlar om Anders, som bor i en villa med sin fru, dotter och hund. Han spelar innebandy och har en älskarinna. Men Anders är inte nöjd. Han vantrivs med sitt liv och den ständiga prylhetsen. När grannen en dag visar upp sin nyinköpta, idiotstora bil så brister det för Anders. Hurra, tänker jag, gör något drastiskt! Eller i alla fall kul!

Anders bestämmer sig för att repa lacken på ena sidan av bilen med sin nyckel.

*Gäsp*

Jag kan säga det direkt: det här var inte en bok för mig. Anders delar ut diverse små vardagshämnder i området, och det är ungefär så spännande det blir. Jag gissar att poängen med alla de noggrant beskrivna situationerna hemma i köket ska vara igenkänning.

"Du fyller på glasen.
Jag tyckte det var gott.
Det var det inte. Ren tur att vi inte hade gäster. Jag fattar inte, alla andra kan. Det är bara jag.
Du kan också. Din lasagne, kycklinggrytan ..."

Tyvärr känner jag inte igen mig. En dag, när jag blir gammal, kanske alla mina hjärnceller torkar ut och så börjar jag också prata så där. Eller inte.

Titeln kanske kan ge en vinkning om att jag är fel läsare. Jag och min man är på tok för lata för att bo i villa. Vi skulle aldrig i livet orka rensa ogräs, måla staket och klippa sniglar och gräs i tid och otid. (Och om vi en dag ändå skulle få för oss att vi behöver mer jobb, så har min man redan beställt en asfalterad trädgård.) Vi värderar våra sällsynta söndagsmorgonar i sängen alldeles för högt för att skaffa hund (plus att katter luktar mycket godare). Jag har dessutom gjort det lätt för mig genom att ha man/älskare/förste styrman/kock/läskompis/biodejt/ryggkliare i en och samma person! Jag måste säga att det är extremt bekvämt.

Jag misstänker Marcus Birro för den här historien som till att börja med har hyfsad potential, men som till sist ändå faller ganska platt till marken. Men jag håller en tumme för att jag ska ha fel. Han kan ju faktiskt mycket bättre än så här.

Är det någon som har listat ut vem som skrev Amberville än förresten?


Läs även andra bloggares åsikter om Vi i villa, Hans Koppel

The Host eller Inga överraskningar här

Okej. The Host. Stephenie Meyers chans att visa oss varför vi ska fortsätta att läsa hennes böcker även när vampyrerna har lämnat byggnaden. Timingen är genial. Det är så upplagt för succé som det bara kan bli. Hundratusentals fans skakar och svettas i väntan på SLUTET som skymtar där borta vid horisonten. De skulle tugga i sig telefonkatalogen med Stephenies Meyers namn i om inget annat fanns att tillgå. Banken sopar trottoaren och rullar ut den röda mattan.

Fast trots detta är det många, liksom jag, som sneglar på The Host och tänker - nja. Kanske inte ändå. Låter bra knepigt det där. Och vi kan inte se att det står "Edward" någonstans.

Men natten är mörk och gryningen är så oerhört långt borta. En efter en faller vi offer för desperationen. För nyfikenheten. För hoppet. Även jag. Vi tänker: "kanske blir vi överraskade ... " Och vi läser.

Men nej. Överraskade blir vi inte. För det är Twilight, fast utan vampyrer, som vi får läsa. Nästan ingen som helst annan skillnad dock. Samma triangeldrama, fast i ny tappning. Samma monster som folk älskar fast de inte borde, fast en annan sort än sist då. Samma, hm, enkla språk. (Märker ni hur snäll jag är ändå?) A low mumur, he gasped, she snorted, I hissed. Breathing in gasps. I complained. I was worried. I flinched. Kära gamla Stephenie, med andra ord. Blir tröttsammare när det inte är vampyrer inblandade dock.

Jag hade väntat mig mer. Jag hade hoppats på en roman för vuxna, och inte ännu en Young Adult-roman. Men om Twilight är YA, och detta är för vuxna - då är det inte mer än ett åttondels hårstrå emellan.

Jag tyckte inte att The Host var superdålig, det kan jag inte säga. Jag sträckläste trots allt ut den på två dagar i en solstol på balkongen. Som man gör med Stephenie Meyers romaner. Den höll intresset uppe. Men det var inte mycket mer än så. För mig krävs det en vampyr eller två för att stå ut med allt muttrande och oroande och alla knepiga känslokast.

Läs gärna - men förvänta er inte mer än vad ni ju faktiskt redan vet att ni får.


Klicka här för fler läsarrecensioner.


Läs även andra bloggares åsikter om The Host, Stephenie Meyer

Detta skulle ha blivit en recension av The Host men det blev visst en text om Bella istället

Det måste vara något fel på mig, för de invändningar som jag har mot Stephenie Meyers böcker verkar aldrig ha särskilt mycket gemensamt med de invändningar som den stor kritikerskaran har. Jag stör mig helt enkelt inte på samma saker.

Jag har till exempel förstått att två av problemen med Bella i Twilight skulle vara att A) vi inte känner till hennes favoriträtt, och att B) hon inte har någon personlighet.

På A) säger jag: Va?
Hur många andra huvudpersoners favoriträtter kan du räkna upp egentligen? (Själv har jag inte ens någon favoriträtt. Hjälp, det är bäst att jag hittar på en genast så att folk kan lära känna mig ordentligt.)

På B) säger jag: Va?
Om man tycker att Bella inte har någon personlighet, så har man nog råkat läsa en annan bok. Bella är den gnälligaste, mesigaste, veligaste och antagligen den mest osympatiska huvudperson som du någonsin kommer att möta. (I hård konkurrens med Cathy i Svindlande höjder förstås. Japp, boken som Bella läser i Eclipse. Så kom inte och säg att Meyer inte vet vad hon pysslar med.)

De här invändningarna är i mina ögon bokens styrkor. Poängen är att vem som helst skulle kunna vara Bella. Hon är ganska intetsägande, så att vi alla ska kunna placera oss i hennes ställe. Ju mindre vi vet om vad hon föredrar för musik, desto lättare kan vi identifiera oss med henne. Bella är dessutom sällsynt klumpig och irriterande, så vi behöver inte ens skämmas över våra tillkortakommanden. Det finns alltså ingen anledning att en vampyr inte skulle kunna bli kär i - och dessutom stå ut med - mig med. Kanske är det så att det fungerar i verkligheten med? Kanske måste man inte vara smidig och sprudlande och intressant för att någon ska tycka om en? Kan Bella så kan jag. Detta är i mina ögon Bellas funktion.

Sedan att Bella går från odräglig til awesome i den sista boken har ju också sin poäng. Det är väl dit vi alla vill nå? Till vår egen, personliga fulländning. Och om gnälliga Bella kan - då kan sannerligen jag med. (Visserligen har jag inte evigheten på mig. Men så är jag ju inte fullt så väck i huvudet som Bella heller.)

(Jag inser att det här är egentligen bara samma sak som har sagts förut, fast nu har jag också sagt det.)

Det jag själv stör mig på allra, allra mest i Twilightböckerna är att Stephenie Meyer verkar har en så SÄLLSYNT dålig redaktör. Med den försäljningen hon har så tycker man ju att de skulle ha råd med någon som tvingade henne att använda en synonym eller två ibland. (Fast den här åsikten är jag nog knappast heller ensam om. ) (Ha!)

Mm, jaha. Nu var det ju inte detta jag skulle skriva om. Jag skulle ju skriva om vad jag tyckte om The Host. Fast jag måste nog omgruppera först. En katt på magen, en kopp te kanske. I'll be back.

Edward Cullen recenserar Breaking Dawn

Jaha, då var det roliga slut då. Breaking Dawn är utläst och intryckt i bokhyllan till nästa törstande läsare kommer för att kasta sig över den (jag har de tidigare delarna utlånade åt lite olika håll).

Okej, den kunde varit bättre, men herregud, det är Bella och Edward vi snackar om. Vi förväntar oss inget Nobelpris. Bara de är där och visar lite huggtänder och passion så är jag nöjd. Jag tyckte att den sista boken var ganska seg lite här och var, men när jag till slut hade läst ut den så var det ändå mycket motvilligt som jag slog ihop boken. Jag gillar vegetarianvampyrvärlden, och jag kommer att sakna den. Troligtvis kommer jag till och med att läsa hela berättelsen en gång till, ur Edwards synvinkel, när Midnight Sun kommer ut - hur tragisk den tanken än förefaller mig. Jag misstänker att abstinensen helt enkelt kommer att tvinga mig.

Helena har skrivit en mycket bra analys på Bokhora, som jag till fullo skriver under på. (Förutom den där biten med New Kids on the Block då. *Brrr* Själv var jag mer en ... ja, vad var jag egentligen? Pojkbandshatare är det enda ord som tydligt kommer för mig ... ) Ni hittar hennes text här.

För er som har läst boken och vill läsa något vansinnigt roligt har jag en riktig godbit att avsluta med. För er som inte har läst boken, men som har tänkt att göra det vill jag utfärda en GIGANTISK SPOILERVARNING! Hela bokens handling avhandlas nämligen här:

Edward Cullen recenserar Breaking Dawn.

*SPOILERVARNING IGEN* (Nedanför bilden på Stephenie Meyer.)



Vi lämnar Bella och Edward för den här gången, men nu äntligen i den trygga förvissningen om att (citat tagit ur minnet från någon fansite):

Bella sucks in all the right ways!


Läs även andra bloggares åsikter om Breaking Dawn, Edward Cullen, Stephenie Meyer, Bokhora

Vampyrhora

Ni missar väl inte?

Vampyrhora

*stående ovationer till Helena*

ÄNTLIGEN!

Fattar inte hur jag kan spilla så här mycket dyyyyrbar förmiddagsrastlästid men jag måste bara säga att DEN ÄR HÄÄÄÄÄR!!!!

Å vad alla mina små fanpires ska bli glada!!!

Now and Forever

Jag är fortfarande plågsamt datorlös, men som tur var så kan jag ju ägna lunchen på jobbet åt att tipsa er om engelska pocketböcker! För er skull lever jag alltså på boktips och tangentknapprande allena.

Now and Forever
Ray Bradbury

Two dazzling new novellas from the celebrated author of Fahrenheit 451. Two previously unpublished novellas comprise this astonishing new volume from one of science fiction's greatest living writers. In the first, 'Somewhere a Band is Playing', newsman James Cardiff is lured through poetry and his fascination with a beautiful and enigmatic young woman to Summerton, Arizona. The small town's childless population hold an extraordinary secret which has been passed on for thousands of years unbeknownst to the rest of human civilization.

In the second novella, 'Leviathan '99', the classic tale of Herman Melville's 'Moby Dick' is reborn as an interstellar adventure. It recounts the exploits of the mad Captain Ahab, who, blinded by his first encounter with a gigantic comet called 'Leviathan', pursues his lunatic vendetta across the universe. Born in space and seeking adventure in the skies, astronaut Ishmael Jones joins the crew aboard the Cetus 7 and quickly finds his fate in the hands of an indefatigable captain. Published together for the first time in one volume, these two stories twinkle with Bradbury's characteristically intricate metaphors and lyrical phrases.Both are a lasting testament to an older generation of writers that, much like the Leviathan itself, are on the threshold of passing on into the realm of legend.

Klicka här för läsarrecensioner.

Vad jag tycker: Självklart kommer den här att hamna även i min egen bokhylla!

Ode till en död dator

I had a computer named Dell, it died, it died!
My husband said it was cured – he lied, he lied!
Why, oh why is my computer dead?
Couldn’t that virus have killed me instead?

I had photos from our holiday. They died, they died …

(Tack till Lisa Simpson.)

Aaaarrrrghhhhh!

Min dator där hemma är DÖD. Stendöd, tvärdöd, avliden. Det är det lömska superviruset Gräslige Gunnar som har återuppstått från de döda. Ett zombievirus, alltså. Värsta sorten. Och vi som var så grymt säkra på att vi hade naglat fast honom i graven en gång för alla. Det finns bara en förklaring till det här.

Jag misstänker Onde Andy.

Onde Andy, du ska ge fan i att återuppväcka döda datavirus.

Annars kommer du att få smaka på Piratdrottningens Hämnd.

Starbook

Vi fortsätter med den lilla förtjusande paraden av nya engelska pocketböcker som har lyckats slå sig in i butikshyllan:

Starbook
Ben Okri

"Starbook" tells the tale of a prince and a maiden in a mythical land where a golden age is ending. Their fragile story considers the important questions we all face, exploring creativity, wisdom, suffering and transcendence in a time when imagination still ruled the world. A magnificent achievement and a modern-day parable, "Starbook" offers a vision of life far greater than ourselves.

Klicka här för läsarrecensioner.

Vad jag tycker: Jag blir väldigt nyfiken på de varierande rescensionerna, och vill gärna bilda mig en egen uppfattning om den här boken. Jag skulle tro att jag kommer att läsa Starbook, eftersom jag är väldigt svag för sagor.


Läs även andra bloggares åsikter om Starbook, Ben Okri

Kom alla mina små kycklingar

Så här års så skriker och slåss höstens nya engelska pocketböcker i värsta Vilda västern-stil för att få äran att inträda i den högst begränsade hyllsektion som vi har avsatt för dem i bokhandeln. Och jag har den avundsvärda men ändå högst omöjliga uppgiften att vara domare. Man skulle ju kunna tro att vi bara saluför Stephenie Meyer om man har råkat titta in här den senaste veckan - men riktigt så illa är det tack och lov inte. Och för att bevisa detta för er tänkte jag presentera några av de böcker som jag har tänkt att fresta våra kunder med i höst. Vi tar en om dagen, va?

Lullabies for Little Criminals
Heather O’Neill

Baby is twelve years old. Her mother died not long after she was born and she lives in a string of seedy flats in Montreal's red light district with her father Jules, who takes better care of his heroin addiction than he does of his daughter. Jules is an intermittent presence and a constant source of chaos in Baby's life - the turmoil he brings with him and the wreckage he leaves in his wake. Baby finds herself constantly re-adjusting to new situations, new foster homes, new places, new people, all the while longing for stability and a 'normal' life. But Baby has a gift - the ability to find the good in people, a genius for spinning stories and for cherishing the small crumbs of happiness that fall into her lap. She is bright, smart, funny and observant about life on the dirty streets of a city and wise enough to realise salvation rests in her own hands.

Shortlisted for Orange Prize 2008.

Klicka här för läsarrecensioner.

Vad jag tycker: Jag tror inte att jag kommer att läsa den här boken själv, men jag vet av erfarenhet att det finns en stor eländestörst i den lilla idylliska stad som jag bor i.

Uppdatering 18 augusti: Har hört så mycket gott om den här boken nu att jag faktiskt har blivit väldigt sugen på att läsa den ändå. Bland annat har Marianne på Caveat lector skrivit om den här.


Läs även andra bloggares åsikter om Lullabies for Little Criminals, Heather O'Neill

Tröstshopping

Mmm, kolla vad jag beställde till mig själv idag, eftersom det är så HIMLA SYND om mig. (Det tär på krafterna att trösta storgråtande fanpires. Plus att det var jobbigt att skaka av mig alla dem som jagade mig med basebollträn på hemvägen.) Men nu är jag i alla fall lite glad igen. Snart kan jag skriva om sådana här jobbiga dagar i min alldeles egna Murakami-dagbok. Och då är jag nästan alldeles säker på att världen kommer att kännas i alla fall lite mindre elak.

Murakami Diary

"Cats slink across the pages; the seasons are marked by cherry blossom and Japanese maple; spaghetti strands or telephone cords separate the days; and a generous selection of quotations and extracts from Murakami's novels and stories appear on almost every page to inspire, amuse or entertain. This is a diary like no other, faithful to all that is witty, surreal, sexy and beautiful in Murakami's work. A must-have for fans of Murakami, fans of Vintage fiction and fans of unique design, this diary will appeal to everyone as a quirky companion for 2009."

Läs även andra bloggares åsikter om Haruki Murakami

Bite me

Den här historien med Breaking Dawn börjar allt mer likna en Clouding Dusk. Inte nog med att jag har varit tvungen att kedjeläsa Lottaböcker hela helgen för att överleva, vad tror ni händer när jag kommer till jobbet på morgonen, iförd min grymma tröja och laddad till tänderna (jo, jag filade lite på dem i morse)? Tror ni att bokjäveln har kommit?

Nej.

Jag ringer till bokimporten. Jag får vänta en stund, medan de letar efter någon som vet något. Och nu ska vi i rättvisans namn inte skylla något på bokimporten, för det visar sig att det amerikanska förlaget VÄGRAR att skicka ut boken före släppdatum. (???!!!) Vilket innebär att boken kommer till Den Stora Bokgrossisten tidigast på onsdag. Tidigast. Det kan bli senare med, fick jag veta. Vilket innebär att i VÄRSTA fall (om den kommer sent på torsdagen) så kommer jag inte att kunna bli biten av Breaking Dawn förrän om ytterligare en vecka.

Så nu står jag här i min dumma tröja, som tillsammans med en skog av affischer, knappar och stickers glatt trumpetar ut hur biten jag blev av Breaking Dawn den 4 augusti.

Och vips har jag reducerats till en enda stor, fet stilstudie i falsk marknadsföring.


Läs även andra bloggares åsikter om Breaking Dawn

I väntan på Slutet ...

... läser jag Lottaböcker. Hela dagen. Har avverkat typ ... sju stycken än så länge. Det är allt jag står ut med att läsa. (Och dessutom så måste jag liksom lyfta ner den litterära nivån ett par pinnhål - eller okej en hel stege, eller fem då - för att så att säga gå in på rätt nivå imorgon.)

Lotta är min bokbästis. I vår lilla stad så finns det en tjej som jobbar på Body Shop som är sjukt lik Lotta. (Eller i alla fall så som jag tänker mig henne.) Första gången jag gick in där kunde jag bara stå och stirra. "Kära nån, hon finns på riktigt!" Jag gick runt i chockad fascination i flera veckor. Men med tiden så har jag varit tvungen att inse att hon kanske ser lite väl ung ut för att vara född på 1950-talet eller så. (Eller - ahaaa - så är hon vampyr! Det skulle ju kunna förklara saken. Hon kanske bor i butiken och bara går ut på nätterna. Och lurar ut otrevliga kunder på lagret och dricker deras blod. Och till helgen slår hon till på någon smaskig snygging som ska köpa badkulor till sin flickvän. För så gör vampyrer - vad Stephenie Meyer än säger.)

I vilket fall som helst så gillar jag Lotta för att hur jag än trasslar till det för mig så är alltid Lotta värre. Snällt nog så påpekar Lotta detta själv i Håll masken, Lotta!

"När jag har slutat skolan en gång i världen, skall jag skriva en bok om mig. Ta med alla mina upplevelser och alla de fåniga saker jag trasslat in mig i, bara för att andra flickor skall kunna läsa det och tänka att 'visst är jag dum, men så dun som den där Lotta är jag lyckligtvis inte'. Det är väl ädelt tänkt av mig!"

(Ja, ni som känner mig kan sluta skratta nu. Man kan väl få låtsas lite!)

Här kan ni i alla fall läsa om alla Lottaböckerna, ifall ni nu inte har lyckan att ha en nära till hands:



Och tänk! Nu är det snart imorgon!

Läs även andra bloggares åsikter om Lottaböcker, Merri Vik

Breaking down

Jag sitter och läser spoilertrådar på Amazon.

That's how desperate I am.


Yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyl!


Ett tips: det är ingen bra idé. Kan vara den absolut dummaste idén jag har haft på den här sidan millenieskiftet.

Don't do it, kids. Spoilers are bad for you.

(Måste ... tvinga ... mig ... att ... sluta ... nuuuuu ...!)

God nyhet vs. Dålig nyhet

Dagens godaste nyhet är att jag var med i en tävling om promotionmaterial (jepp, ni läste rätt. I bokhandelsbranschen är vi nämligen inte alltid så bortskämda som man skulle kunna tro. Här tävlar vi om promotionmaterialet.) för Breaking Dawn.

Och vann. Naturligtvis. Allvarligt talat, vad hade ni väntat er?

Så den stora dagen till ära så kommer jag att vara iklädd en röd t-shirt med texten Breaking Dawn på framsidan och It will take your breath away på baksidan. Samt givetvis knappen som säger I was bitten by Breaking Dawn. I'm so stylish it almost hurts.

Den dåliga nyheten är, ja ... själva dagen till ära. Den är ju då beräknad att infalla ... om ungefär 7 minuter i skrivande stund. Men tyvärr bor vi i Sverige. Och den 2 augusti är en lördag. På lördagar får man inga leveranser. Vilket innebär att jag måste vänta ända till på MÅNDAG innan jag kan bli biten av Breaking Dawn!!

Gaaaaaaaaaaahhhhhh ..... !!!



Läs även andra bloggares åsikter om Breaking Dawn